- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1441-1442

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norlind. 1. Ernst N. - Norlind. 2. Johan Henrik Tobias N. - Norling, Sven Adolf - Norm - Norma - Normal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

handbok och operalexikon) samt i Internat. musik-ges:s
sammelband uppsatserna Die musikgeschichte Schwedens
1630-1730
(1900), Zur geschichte der suite (1906),
Vor 1700 gedruckte musikalien in den schivedischen
bibliotheken
(1908), Zur geschichte der polnischen
tänze
(1911), uppsatser i svenska tidskrifter m. m.
1. G-g N. 2. E. F-t.

illustration placeholder

S. A. Norling. Efter en oljemålning i
Veterinärinstitutet, det enda autentiska porträttet
af N
Norling, Sven Adolf, veterinär, f. 10 nov. 1785
(ej 1786) i Göteborg, d. 20 sept. 1858 på Brogården
vid Skara, erhöll sin första undervisning vid
läroanstalten i Kristiansfeld i Schleswig,
inackorderades 1800 hos föreståndaren för
Skara veterinärskola P. Hernqvist, fick 1805
afgångsbetyg från denna skola och aflade 1806
studentexamen i Lund. 1806-07 studerade han vid
Kongl. danske veterinærskolen i Köpenhamn under
professor E. Viborgs ledning, hvarjämte han flitigt
besökte Danmarks stuterier, schäferier m. fl. dylika
inrättningar. 1807 begaf N. sig till Stockholm, där
han öfvade sig i rid- och körkonsten. 1808 inträdde
han i fältläkarkåren, utkommenderades som underläkare
i fälttåget mot Norge och förordnades inom kort
till chef för arméns hästlasarett, ett förordnande,
som han innehade in på året 1810 och jämväl i 1813-14
års krig. 1810 utförde han det uppdrag, som Hernqvist
(d. 1808) lämnat honom i sitt testamente, nämligen
att till förmån för veterinärinrättningen realisera
Hernqvists kvarlåtenskap. Veterinärundervisningen
i Skara hade alltsedan dennes död legat nere,
men tack vare N:s kraftiga åtgöranden tryggades
veterinärinrättningens bestånd. 1810 erhöll han
förordnande och 1813 fullmakt som lektor och
föreståndare för skolan. Han kom dock snart till
insikt om svårigheten att åvägabringa en fullt
tidsenlig undervisningsanstalt i Skara och började,
i likhet med Hernqvist, arbeta för inrättandet af
en högre veterinärskola i Stockholm. Efter otroliga
mödor och ej obetydliga pekuniära uppoffringar
kröntes hans sträfvanden med framgång. 1819 uppdrogs
åt honom att tills. med arkiater v. Weigel utarbeta
förslag till och utse plats för ett dylikt läroverk
i Stockholm. Detta öppnades 1821. N. blef dess
förste professor och föreståndare; kort därefter
utnämndes han till öfverdirektör och chef för
veterinärläroverken i Stockholm och Skara. Hans
gedigna fackinsikter och praktiska erfarenhet gjorde
sig i hög grad gällande. Emellertid började kraftiga
röster höjas för de båda läroverkens skiljande
och ställande under olika föreståndare. Trots
N:s kraftiga invändningar mot lämpligheten däraf
genomdrefs ett sådant beslut 1855. Året därpå lämnade
N. öfverdirektörsbefattningen, men fick i följd af
sina framstående förtjänster behålla professorslönen
i Stockhom som pension samt därjämte kvarstå som
föreståndare vid skolan
i Skara. - N. inlade de största förtjänster om
veterinärväsendets ordnande i vårt land. Särskildt
bör framhållas hans kraftiga ingripande till den
elakartade lungsjukans bekämpande på 1840-50-talen
genom de angripna kreatursbesättningarnas nedslaktande
på allmän bekostnad, en radikal åtgärd, genom
hvilken landet förskonades från vidare härjningar af
farsoten. N:s starkaste sida som veterinär var hans
skarpa diagnos, en egenskap, som gjorde, att han
vid behandlingen af inre sjukdomar och företagandet
af operationer visade en öfverlägsenhet, som väckte
allas beundran. Sin undervisning meddelade han mindre
från katedern än fastmera samtalsvis under besöken
i sjukstallarna. Som hippolog intog han vid sidan
af Ehrengranat (se d. o.) den förnämsta platsen i
Skandinavien. Han egde ett högst ovanligt herravälde
öfver djuren, särskildt öfver hästar. N. var
originell, kvick och slagfärdig, och många anekdoter
äro i anledning däraf ännu i svang om honom. Han
var led. af Landtbruksakad. (1822) och Krigsv.
akad. (1826). N. utgaf uppsatser om lungröta i en
fransk veterinärtidskrift, om Hyoscyamus mot rots,
om kinesisk metod att kastrera svin samt 1843-45
årsberättelser rörande veterinärinrättningens i
Stockholm verksamhet 1842-44. N:s stoft hvilar i
samma graf som Hernqvists på Härlunda kyrkogård. 17
aug. 1908 restes öfver dem en granitminnesvård vid
Brogården.

En sonson till N., Ture Börje Norling (f. 20 mars
1859 å Mälby i Frustuna socken, Södermanlands län,
d. 1894), en tid innehafvare af Malmö nya mejeri,
utgaf som student i Uppsala en uppseendeväckande
skrift, Nya skolan bedömd i literaturhistorien
(1880), som följdes af Nya skolan bedömd i nutidens
press. Antikritik
(1882). Han öfversatte ballader
och romanser af L. Uhland (1881) samt utgaf valda
humoristiska och poetiska skrifter af Lorenzo
Hammarsköld (1882). S-g.

Norm (lat. norma, eg. vinkelmått), måttstock,
rättesnöre, regel, föreskrift, mönster. 1. Jur.,
beteckning för rättsregel, har af olika författare
tagits i ganska olika betydelser. Riktigast bör med
norm förstås allenast en faktisk regel för mänskligt
handlande, och med rättsnorm en af den objektiva
rätten upptagen dylik regel. Se Kollisionsnormer och
Saknormer samt Reuterskiöld, "Grunddragen af den
allmänna rätts- och samhällsläran"(1912).

2. Filos., regel, som bestämmer, huru något bör vara;
den måttstock, etter hvilken våra tankars (logisk
norm), viljeyttringars (etisk eller religiös norm)
och känslors (estetisk norm) värde mätes. Normen
hänför sig till ett ändamål, som det ligger i
varelsens väsen att eftersträfva, och normerna
äro allmängiltiga, oberoende sålunda af yttre
förhållanden och tillfälliga omständigheter. De äro
teleologiska principer och förlora sin betydelse
för en ensidigt mekanisk verklighetsuppfattning. -
Boström använder ej denna term, utan motsvaras
den hos honom närmast af begreppet praktisk lag.
1. Rld. 2. S-e.

Norma, astron., en af småplaneterna.

Normal (se Norm), regelriktig; svarande mot ett gifvet
mönster eller mot en idé om fullkomlighet, mönster-;
frisk och felfri; som är vid sina


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0783.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free