- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
315-316

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näbbdelfinen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

315

Näbbrocka-Näck

316

i samma ordning l, l, l och 3. Dithörande arter gå ej
utan nödtvång i vattnet, om de än icke sällan träffas
på fuktiga ställen, förekomma både på slättlandet
och i skogsmarkerna, äro i rörelse under aftnarna och
nätterna, gräfva gångar i jorden, men söka i allmänhet
sin föda ofvanpå marken samt äro hemma i Europa, Asien
n. om Himalaya och Nord-Amerika. Hos allmänna näbbmu-

Fig. 2. Allmänna iiäbbmuseu (Sorex vulgär is}.

sen, S. vulgaris 1. araneus (se fig. 2) utgör
hufvudet högst två tredjedelar af kroppens
längd. Svansen är klädd med tilltryckta hår,
vid roten icke inknipen och räcker ej till
öronen. Färgen är ofvan svart-brunaktig, på
hufvudet brunaktig, på sidorna grå-brunaktig,
undertill ljusgrå. Kroppens längd är 65 och svansens
omkr. 40 mm. Arten förekommer allmänt i hela Sverige
såväl i bergs- och skogstrakter som på låglandet,
på öppna fält och i trädgårdar samt stundom vid
människoboningar. F. ö. har den anträffats i större
delen af palearktiska regionen. - Dvärgnäbbmusen,
S. pyg-mceus, har hufvudet så utdraget, att det
utgör omkr. tre fjärdedelar af den öfriga kroppens
längd. Svansen är klädd med något utspärrade hår,
tjock, vid roten starkt inknipen. Färgen är ofvan
mörkt gråbrunaktig, på hufvudet och kroppssidorna
något ljusare, stötande i gråaktigt, undertill
gråhvitaktig. Kroppens längd är 53 och svansens 40
mm. Denna näbbmus, som är det minsta af alla n. om
Alperna lefvande däggdjur, är ej sällsynt öfver hela
Sverige i buskmark äfvensom på öppna ställen; f. ö. är
dess utbredning ungefär densamma som föregående
arts. - Vattennäbbmussläktet, Crossopus 1. Neomys,
har nosen något plattad och på sidorna tämligen
betydligt uppsvälld. Fötterna bära hårfransar vid
sulornas och tårnas sidor. Svansen är mer eller mindre
sammantryckt från sidorna och undertill försedd med
en köl af längre borsthår. Tänderna äro försedda med
brunaktiga spetsar, men endast 2 oäkta kindtänder på
hvar-dera sidan i öfverkäken; de undre framtänderna ha
öfre kanten nästan slät. Släktet omfattar endast en
art, som är hemma i palearktiska regionen, nämligen
vattennäbbmusen, Crossopus fodiens, som är ofvan
svart eller svartbrun, undertill grå-hvit eller hvit
(med skarp färggräns på sidorna); fötterna och svansen
äro dels svartgrå, dels brunaktiga. Arten förekommer
någorlunda allmänt i hela Sverige vid såväl sött som
salt vatten; för öfrigt finnes den i hela Europa (utom
dess sydligaste delar) och i nästan hela Sibirien. -
Hos ett antal andra näbbmöss äro tänderna hvita;
så hos Croci-dura S. Pachyura etrusca, som bebor
Kaukasus och Medelhafsländerna och som (jämte en
flädermusart) är det minsta bland alla nu lefvande
däggdjur: hufvudets och bålens längd 35 mm., svansens

25 mm. Andra till samma släkte hörande sydasiatiska
näbbmöss kunna däremot uppnå ganska betydande
dimensioner: kroppen (utom svans) uppnår en längd
af 15 cm. - Husnäbbmusen, Crocidura russula, blir
60 mm. lång med en svans af 40 mm.; färgen är ofvan
gråbrun, undertill grå, utan skarp färggräns. Djuret
har en mycket vidsträckt utbredning: mellersta och
södra Europa, norra Afrika, Palestina, Arabien,
Sibirien och Central-Asien. Af alla näbbmöss torde
husnäbb-musen lättast vänja sig vid människans närhet;
den bosätter sig i källare, skafferi, lador etc. L-e.

Näbbrocka, zool. Se Rock or.

Näbbsik, zool. Se S i k s l ä k t e t.

Näbbsländor, Panorpidce, zool., familj af
nät-vingarnas ordning bland insekterna, utmärkt
däraf, ’att hufvudets nedre del är utdragen i
en nedåtrik-tad, näbblik förlängning, i hvars
spets munöppningen och de små munverktygen befinna
sig. Pannspröten äro långa, tråd- eller borstlika. De
4 smala vingarna, som äro i det närmaste lika
stora och lika formade, hållas hos flertalet under
hvilan platt hoplagda i vågrät ställning, men bakåt
divergerande, så att de lämna kroppen obetäckt. I
sällsynta fall äro vingarna alldeles förkrympta. Benen
äro långa och smärta. - Larverna, som lefva i gångar i
jorden af rof, äro cylindriska, med 3 par gångfötter
på mellankroppens leder samt 8 mindre utvecklade
fotpar på de 8 första bakkroppslederna. - Familjen
omfattar omkr 100 arter. I Europa lefva 3 släkten,
Bittacus, Panorpa och Boreus, hvilka pläga betraktas
som typer för hvar sin underfamilj. Blott de 2 senare
finnas i Sverige. Klosländorna 1. s k o r p i ojsl än
d orna, Panorpa, företrädas i vårt land af tre 9-13
mm. långa, bevingade arter, som sitta lurande på rof
mellan bladen på buskar och småträd. Rofvet utgöres
af mjuka insekter, i hvilka klosländorna in-borra
sin snabel. Medan honorna ha en bakåt tillspetsad
bakkropp, är hannarnas sista bakkroppsled uppsvälld,
utrustad med en tång, som jämte de närmast föregående
lederna bäres uppböjd öfver ryggen på ett sätt, som
erinrar om skorpionernas uppåtresta, med en gifttagg
ändande svansleder. Vanlig öfver hela landet är den på
sina af svarta fläckar tvärbandade vingar igenkännliga
P. cow-munis. - Snösländan, Boreus hiemalis, är en
3-4 cm. lång, grönbrunt metallglänsande slända med
förkrympta vingar. Hannen har 4 korta, sylformade, i
spetsen nedåtkrökta vingrudi-ment, medan hos honan,
som för öfrigt kännes igen på sitt sabelformade
äggläggningsrör, blott 2 små fjällformade rester af
vingar återstå. Snösländan träffas i fullbildadt skick
blott under den kallare årstiden, okt.-mars, vanligen
krypande eller hoppande på snön vid en temperatur
af några grader öfver eller under fryspunkten,
då äfven parningen eger rum. Larverna lefva bland
mossa och förpuppas i sept. i en håla i jorden.
G. A-z.

Näck (isl. nykr, ty. nix), en enligt folktron i
sjöar eller strömmar lefvande elementarande, som
säges oftast uppträda som en liten gubbe med röd
topphätta, men stundom som en häst (Bäckahästen)
eller en svart tjur eller förvandlad till hvarjehanda
flytande föremål. Näcken (Strömkarlen), ofta skildrad
som en gammal, skäggig man, är en mästare i fiolspel,
höres ock stundom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:52 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free