Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nägeli ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
321
Nägeli-Näktergalen
322
flerstämmiga sånger för kyrka och skola samt
kla-Yerstycken, stiftade- och presiderade Tid
en stor förening för tonkonstens främjande,
var flera år sånglärare vid en folkskola och
utgaf, jämte samlingar af äldre musik, åtskilliga
musikaliska skrifter, bl. a. Gesangbildungslehre
nach Pestalozzi-schen grundsätzen (1810),
Vorlesungen uber musik (1826) och Musikalisches
tabellenwerk jur volks-schulen (1828). N:s
biografi skref s af Schnabeli (1873) m. fl.
A. L.*
Nägeli, Karl Wilhelm von, schweizisktysk
botanist, f. 26 mars 1817 i Kilchberg vid
Zürich, d. 10 maj 1891 i Munchen, var en af
sitt århundrades skarpsinnigaste naturforskare
och inom botanikens mest svårbearbetade områden
en upphofsman till grundläggande arbeten och
fruktbara teorier. N. blef filos, doktor 1840 och
docent vid Zii-richs universitet 1842, verkade
som lärare vid veterinärinstitutet där 1843-50
och blef e. o. professor vid universitetet 1849,
professor i botanik vid universitetet i Freiburg
im Br. 1852, vid polytekni-kum i Zürich 1856 och
vid universitetet i Miin-.chen 1857. Hans tidigare
arbeten riktade sig på mikroskopiska undersökningar
af växtcellens skilda delar, såsom cellväggens
skiktning, pro-toplasmans kemiska beskaffenhet,
cellkärnan, celldelningen m. m., t. ex. i Zellkerne,
zellenbil-dung und zellenwachsthum bei den pflanzen
(1844, 1846), Wachsthumsgeschichte von Delesseria
hypo-glossum (1845) och Das wachsthum des stengels
und der wurzel bei den gefässpflanzen (1858). Han
påvisade protoplasmans ägghvitenatur och ofverfördö
begreppet cell från cellväggen till hela den lefvande
cellkroppen. Genom N:s noggranna undersökningar
undergingo åtskilliga då gängse åsikter på de
viktigaste områdena en grundlig omhvälfning. Till
mikroskopets kännedom bidrog han genom de framstående
verken Die anwendung des polarisationsmikroskop*
(1863) och (tills, med S. Schwen-dener) Das mikroskop
(1865-67; 2:a uppl. 1877). Af stor betydelse var
N:s arbete Die stärkekörner (1858), som innehåller
den första framställningen af hans teori om den
organiska substansens "mole-.cularconstitution"
och hvari han närmare grundar sin lära om tillväxten
medelst "intussusception" (i motsats till apposition)
af nya smådelar. I dessa arbeten framträder förf:s
exakta forskningsmetod parad med stor idérikedom och
förmåga att ur de induktiva undersökningarna vinna
allmängiltiga lagar. Sin spekulativa tankeskärpa
röjer han äfven i Mechanisch-physiologische theorie
der abstammungslehre (1884). Ungefär samtidigt utgaf
han (jämte A. Peter) Die Hieracien Mittel-europas
(1885-86), hvari detta släktes mellan-fluropeiska
arter och former utredas. På grund af sina
erfarenheter om dessa växter trädde N. i opposition
mot Darwins lära, att organismerna ega <an tendens
att variera i olika riktningar och att
Tryckt den 12/i213
de variationer bibehålla sig, som äro de
hållbaraste i kampen om tillvaron. N. framhöll
häremot Hieracium-släktet som exempel på växter,
som under en lång tidrymd fortlefva utan någon
nämnvärd variation. De förändringar, som grundlägga
nya arters uppkomst och nya organ (t. ex. idisslar-nas
horn), ansåg han bero på en genom flera generationer
fortgående och hos hvarje individ förnyad mekanisk
retning, så att en bestämd byggnad hos en organism
har en bestämd yttre anledning. Deskriptiva studier
har N. egnat äfven andra växt-grupper, framför
allt de lägre kryptogamerna, och han har arbetat
äfven inom växtfysiologien. Till hans förtjänst
länder också, att han inom anatomien och morfologien
anlagt utvecklingshistoriska synpunkter och vid sina
förklaringsförsök utgick från de enklaste fallen
och de lägsta växterna, så att äfven kryptogamerna
nu rycktes in på det morfologiska och anatomiska
undersökningsfältet. N. blef led. af svenska
Vet. akad. 1883. C. Lmn.
Någelsbach, Karl Friedrich von, tysk filolog,
f. 1806, d. 1859 som professor i klassisk filologi
vid universitetet i Erlangen. Välbekanta arbeten
af N. äro Vbungen des lateinischen stils (3 hftn,
1829-37; flera uppl.), Anmerkungen zur Ilias (1835;
3:e uppl. 1864), Homerische theologie (1840; 3:e
uppl. 1884) och Lateinischc stilistik (1846; 9:e
uppl. af J. Muller 1905).
Nakna, såg och hyfleri. Se Finspång.
Näktergalen (da. nattergal, ty. nachtigall,
eng. nightingale, eg. "nattsångare", "nattsångerska"),
Luscinia (Aedon) luscinia, zool., en i södra Sverige
förekommande, för sin utomordentliga sångförmåga
omtalad sångfågel, tillhörande fam. Tur didos inom
ordn. Passeriformes. Sedan gammalt har den brukat
föras till samma släkte (Luscinia) som rödstjärten,
men upptages nu vanligen som ett särskildt
släkte, Aedon. Denna art, som äfven kallas nordliga
näktergalen, är ofvan gråbrun, med rödbrun anstrykning
(i synnerhet på vingarna) och rödbrun stjärt. Strupen
är hvit, med ett otydligt, gråbrunt streck på hvardera
sidan, magen och undre stjärttäckarna hvita samt
öfriga undre delar blekt gråaktiga. Första vingpennan
är mycket kortare än de närmaste vingtäckarna, den
andra nästan lika med den tredje och längre än den
fjärde. Fågelns längd utgör 170 mm. - Näktergalen
häckar hos oss i Skåne, sydligaste Halland, Blekinge,
södra delen af Kalmar län samt på Öland och Gottland,
dock ej allmänt, utan blott här och där på vissa
inskränktare trakter. Vidare finnes den i Danmark,
norra och östra Tyskland, Polen, Ryssland till 61°
n. br., östra Finland till 65° n.
20 b. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
