Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O'Connor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
Octavianus-Odåöa-hraun
464
Octavianus. 1. Gajus Julius Caesar 0. Se August us. -
2. Påfve, Se Johannes XII. - 3. Motpåfve. Se V i k
t o r IV.
Octävius, den äldsta bevarade kristna skriften på
latin. Se M i n u c i u s.
Octävius, romersk släkt från Yelitrse, tillhörde
plebejerna, men var mycket förnäm. En släkttradition
gjorde den till patricisk. Af dess medlemmar äro
följande de mest bekanta: 1. Cneus 0. utmärkte sig i
andra puniska kriget (218-201 f. Kr.) som amiral. -
2. Cneus 0., pretor 168 f. Kr. och befälhafvare
öfver romerska flottan, tillfångatog konung Perseus
af Macedonien, triumferade 167 och blef konsul
165. Senare skickades han som sändebud till Syrien,
men blef där mördad. - 3. Marcus 0., den föregåendes
son, folktribun 133 f. Kr. tillsammans med Tiberius
Gracchus, gjorde motstånd mot dennes åkerlag och blef
därför afsatt. - 4. Cneus 0., sonson af
0 2, blef med Sullas bistånd konsul 87 f. Kr. och
fördref sin medkonsul Cinna från Rom. Men under det
blodbad, som följde på Marius’ och Cinnas belägring
af Rom, blef han dödad och hans hufvud uppspikadt
på Rostra. - 5. Marcus 0., sonson af 0. 3, kurulisk
edil 50 f. Kr., anhängare till Pom-pejus och en af
dennes amiraler i kriget mot Caesar. Efter slaget
vid Farsalos (48 f. Kr.) flydde han till Afrika och
deltog åter i kampen mot Caesar, - 6. Ca j us 0.,
pretor 61 f. Kr., ståthållare i Macedonien 60-59,
dog på hemresan i Nola och efterlämnade en son
med Caesars systerdotter Atia, sedermera kejsar
Augustus, och två döttrar, af hvilka den ena
blef triumviren Antonius’ maka (se Octavia 1).
1-6. J-C.
Octidl (fr., af lat. ofcto, åtta, och di’es, dag),
den åttonde dagen i franska republikanska kalenderns
dekad. Jfr Kalender, sp. 601.
Octocora’llia, zool. Se Koraller I.
0’etodon, Buskråttsläktet, zool., hör till
fam. Octodontidce inom gnagarnas ordning (Glires) och
däggdjurens klass. Framtänderna äro släta, och de fyra
kindtändernas tuggytor visa en 8-formig emaljfigur,
hvaraf släktet erhållit sitt namn (grek. oktö, åtta,
och odus, tand). Kroppsformen är råttlik. öronen
äro af medelstorlek, öfverläppen klufven, fötterna
5-tåiga, den fjälligt ringlade svansen hårbevuxen
och i spetsen försedd med hårkvast. Dit hör d e g
u n, O. cummingi, som är ett af mellersta Chiles
allmännaste däggdjur. Den har en längd af 26 cm.,
hvaraf svansen utgör något mera än en tredjedel.
C. R. S.*
0’ctopUS Lam., zool., ett släkte af kl. Cepha-lopoda
(hufvudfotingar) inom Mollusca (blötdjuren),
bildar typen för en egen familj, Octop(/didce, och
karakteriseras af 8 långa armar, som vid basen äro
förenade med en hudfåll och ha 2 rader sugvårtor
(se fig.), ögonen äro relativt små. Kroppen är
rundad samt saknar inre skal och fenor; den är
försedd med bläcksäck. O. vulgaris, hafspolypen,
förekommer allmänt vid Medelhafvets stränder, där
den räknas bland "frutti di mare" ("hafsfruk-terna"),
som utbjudas på fisktorgen. O. T. S.*
Octroi [-troa’], fr., accis; oktroj (se d. o.).
0’culi (lat., "ögon"), benämning på 3:e söndagen i
fastan efter det latinska begynnelseordet
1 den psalm, som i katolska kyrkan brukar vara
ingångspsalm till mässan på denna dag (Oculi mel
semper etc., "Mina ögon se
alltid till Herren"; Ps. 25: 15).
J. P.
Hafspolyp. (Till art. Octopus.) T tratten.
Oculomotörius (med underförstådt ne’rvus, nerv),
anat. Se H j ä r n n e r v e r, sp. 849.
O’culus a’nimi Fndex, lat., "ögat är själens spegel".
O curas hominum, o quantum est in rebus inane, latinsk
hexameter, "strunt är människors id och tomma världens
intressen", citat från Persius’ satirer I, 1.
O’cymum, bot. Se Ocimum.
0’cypus, zool. Se Brachelytra. Suppl.
Oczakov [å’tja-]. Se Otjakov.
0. D., ett sångsällskap. Se Orphei drängar.
Od, nord. myt., gudinnan Frejas make
(se F r e j a och jfr A d o n i s, hvars
saga kanske gett upphof till den om 0.).
B-e.
Od kallade kemisten K. v. Reichenbachen kraft, som
han trodde sig ha upptäckt. Då norrskenet starkast
framträder vid jordens magnetiska poler, antog han
som möjligt, att man i fullständigt mörker skulle
kunna iakttaga liknande fenomen äfven vid stora,
konstgjorda magneter. Själf kunde han liksom de
fleste andre ej märka något sådant, men han påstod,
att vissa s. k. "sensitiva" personer vore i stånd
därtill, liksom de ock kände värme eller köld, när de
höllo händerna öfver magneter. Sedan trodde han sig
konstatera liknande verkningar af andra föremål,
som varit utsatta för solljuset eller kommit i
beröring med en kemisk verksamhet. Kristaller och
i synnerhet människokroppen ansåg han laddade med
den s. k. odkraft, som framkallade dessa fenomen
och hvari han sökte förklaringen af borddansen,
slagrutan och dylika företeelser. Dessa
åsikter framställde han i "Un-tersuchungen
iiber die dynamide" (1849) och "Der sensitive
mensch und sein verhalten zum ode" (1854-55).
S-e.
Od, socken i Älfsborgs län, Gäsene härad. 4,654
har. 843 inv. (1912). 0. bildar med Molla, Al-boga
och öra ett pastorat i Skara stift, Ås kontrakt.
Öda (O ta Nobunaga, Ota Dokwan), japansk
stormansätt. Se bd XII, sp. 1466 o. 1469.
OdåÖa-hraun ("Odådslavan"), lavaöken på Is-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
