Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 491-492 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odhners räknemaskin ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

adjunkt vid Lunds universitet och efterträdde
1871 N. Tengberg som innehafvare af den historiska
professuren. 1887–1901 var han riksarkivarie. Under
hans chefstid fullbordades 1890 den under hans
företrädare K. G. Malmström i juli 1887 grundlagda
nya riksarkivbyggnaden, och O. ledde 1891 flyttningen
af arkivalierna från den gamla till den nya byggnaden
samt uppgjorde planen för deras uppställning där. Det
var ock O., som fick göra början till en organisation
af landsarkiv (se d. o.), och 1899 trädde det
första af dessa (i Vadstena) i verksamhet. – O:s
omfattande bildning och intressen samt lätthet att
arbeta togos i anspråk för en mängd olika uppdrag. Så
t. ex. var han medlem af och sekreterare i 1867–68
års kommitté för granskning af läroböcker i historia
och geografi samt ordf. i kommittén för den praktiska
lärarbildningens ordnande (1873) och i kommittén
för revision af 1859 års läroverksstadga (1874),
led. i kommittén för ordnandet af examens- och
studieväsendet inom filosofiska fakulteten (1888–89)
och i kommittén för granskning af inskriptionerna
på arméns fanor och standar (1892–93) samt ordf. i
kommittén för almanackans reformering. 1870–76
och 1886 var han censor vid mogenhetsexamina,
och han var i åtskilliga år led. af direktionerna
för Stockholms stads undervisningsverk (sedan 1892)
och för Högre lärarinneseminariet (sedan 1895) samt
i styrelsen för Stockholms högskola. O. deltog ock
i det politiska lifvet. Under sin studenttid och
äfven senare var han en af skandinavismens varmaste
anhängare och företrädare. 1893 valdes han till en
af Stockholms stads representanter i Andra kammaren,
där han var en af ledarna för den partigrupp, som
benämndes Nya centern (se Center 2, sp. 1437–38),
omvaldes 1896, men afsade sig mandatet på hösten
1897. O. behandlade såsom häfdatecknare flera vidt
skilda tidpunkter af vårt fäderneslands historia. Utom
den ofvannämnda afh. utgaf han särskildt Bidrag till
svenska stadsförfattningens historia (1861; aftr. ur
Uppsala Vet. societets Årsskrift), Sveriges inre
historia under drottning Christinas förmyndare (1865),
Sveriges deltagande i Westfaliska fredskongressen
och grundläggningen af det svenska väldet i Tyskland
(1875; aftr. ur Vitt. hist. o. ant. akad:s Handlingar;
öfv. på tyska), Om orsakerna till Gustaf II Adolfs
deltagande i Trettioåriga kriget. Kritisk belysning
(1882; med anledning af J. Mankells 1881 utg. arbete
"Om Gustaf II Adolfs politik"). Hans mest betydande
historiska verk är Sveriges politiska historia
under konung Gustaf III:s regering (I, 1885, II,
1896, III, 1, 1905; omfattande tiden 1771–88),
som tyvärr blef ofullbordadt. Af hans i tidskrifter
och lärda samfunds handlingar införda uppsatser må
nämnas Om möjligheten af historiens philosophi (1862;
i Uppsala univ:s årsskrift),
Sveriges förbindelser med Venetianska republiken under
17:de årh. (1867), Om Kalmarunionens betydelse
i Nordens historia (1869; de två sistnämnda i
"Nordisk tidskrift för polit., ekon. och lit."),
Universitetsreformer (1875; i "Svensk tidskrift"),
Kolonien Nya Sveriges grundläggning (1876; i
"Hist. bibliotek"; öfv. på eng.), Inträdestal i
Sv. akad. (lefnadsteckning öfver hans företrädare, B.
E. Hildebrand, i "Sv. akad:s handl.
ifrån år 1796", d. 62, 1886), Minne af
riksrådet m. m. grefve Ulrik Scheffer (i "Sv.
akad:s handl. ifrån år 1886", d. 6, 1892), Gustaf
III och Katarina II efter freden i Värälä (ibid.;
d. 9, 1895), Razumovskijs not den 8 Juni 1788 (i
"Hist. studier. Festskr. tillegn. C. G. Malmström d. 2 nov. 1897"),
F. F. Carlson (i "Lefnadsteckningar
öfver k. sv. vet. akad:s efter år 1854 aflidne
ledamöter", IV, 3, 1903). Därjämte utgaf han
"Meddelanden från Svenska Riksarkivet" (XII–XXV,
1888–1901). Vida kändt bland den stora allmänheten
blef O:s namn genom hans historiska läroböcker,
som utgetts i tre särskilda, för den olika åldern
afpassade redaktioner: Lärobok i Sveriges, Norges och
Danmarks historia för skolans högre klasser (1869;
10:e uppl. 1912), Lärobok i fäderneslandets
historia samt grunddragen af Norges och Danmarks
historia för skolans lägre klasser (1870; 19:e
uppl. 1912–13), Lärobok i fäderneslandets historia
bearbetad för folkskolan (1872; 18:e uppl. 1912,
öfv. på finska och lapska), och som under en mansålder
h. o. h. dominerade inom undervisningen och ännu
intaga främsta platsen (dock ej i folkskolan).
O. var led. af Vitt. hist. o. ant. akad. (1872),
Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1879,
hedersled. 1890), Vet. soc. i Uppsala (1882),
Sv. akad. (1885) och Vet. akad. (1888). 1882
tilldelade Sv. akad. honom Karl Johans pris, och
1900 kreerades han till juris hedersdoktor i Lund.
– Hans son Teodor O., f. 25 febr. 1879 i Stockholm,
docent i zoologi vid Uppsala universitet 1905, har
riktat litteraturen rörande trematodernas anatomi
och systematik med flera högt uppskattade bidrag,
såsom Die trematoden des arktischen gebietes
(1905), Zur anatomie der Didymozoen (1907), Zum
natürlichen system der digenen trematoden (1911–12)
och Nordostafrikanische trematoden, grösstenteils
vom Weissen Nil (1912).

2. Herman Johan Emanuel O., den föregåendes kusins
son, folkhögskoleföreståndare, f. 18 april 1853 i
Vårkumla, Västergötland, student i Uppsala 1872,
lärare vid Södermanlands folkhögskola 1877, blef
1881 föreståndare för Östergötlands folkhögskola
i Lunnevad, där han 1883 upprättade en kvinnlig
kurs och 1887 en landtmannaskola. O. har utgett
bl. a. Svensk literaturhistoria af K. Warburg,
bearbetad för folkhögskolan (1881; 7:e uppl. 1912) och,
tills. med T. Holmberg, "Folkhögskolebladet" (1884–86).

Odhners räknemaskin. Se Räknemaskin.

Odierna, Giovanni Battista. Se Hodierna.

Odilia (Ottilia), Den heliga, Elsass’ skyddshelgon,
d. 13 dec. (hennes åminnelsedag) omkr. 720, dotter
till den elsassiske hertig Eticho, lär ha varit
blindfödd och därför förskjutits af sin fader, men
vid dopet i klostret Palma l. Maymünster ha fått
synförmåga. Till minne af denna senare lyckliga
händelse är hennes attribut i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>