Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Okulist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likväl i dem icke ha spelat någon betydande roll.
J. P.
Olaus Magni (latinisering af Olof Månsson). 1. Biskop,
f. i Rungo by i Piikkis socken, Finland (födelseåret
obekant), d. 21 sept. 1460 (begrafven i Åbo
domkyrka). I den finska biskopskrönikan benämnes
han "biskop Magnus Olai Tavasts nepos", men arten
af hans släktskapsförhållande till denne är icke
närmare känd. Hans vapen liknade familjen Tavasts
ättevapen, men släktnamnet anges ingenstädes. Magnus
Tavast understödde honom frikostigt, hvarför han länge
kunde studera vid universitetet i Paris, där han 1427
aflade sitt första lärdomsprof genom att försvara en
s. k. bacca-laureatsafhandling. Sedermera blef han
magister och baccalaureus i teologi samt verkade som
lärare under titeln "lector ethicorum". Han namnes
äfven "pædagogista", d. v. s. föreståndare för en
enskild läroanstalt. Han valdes flera gånger till
"procurator" och "receptor" för engelska nationen,
fick 1432 och 1435 hedersuppdraget att vara
universitetets rektor samt var t. o. m. medlem i
en deputation, som 1436 sändes att å universitetets
vägnar underhandla med Karl VII. Dessa utmärkelser
vittna om framstående personliga egenskaper, hvilket
äfven bestyrkes af biskopskrönikan, som prisar
honom för lärdom, insikt och vältalighet. Under
dessa år besökte han, antagligen åtminstone två
gånger, Finland, där han 1433 namnes som kyrkoherde i
Kyrkslätt och 1436 som ärkedjäkne. På våren 1438 torde
han för alltid lämnat Paris, blef s. å, domprost
och efterträdde 1450 Magnus Tavast som biskop i
Åbo. Hans verksamhet på denna post tyckes varit mindre
betydande. Det namnes endast, att han grundlade "de
elfvatusen jungfrurs altare" i Åbo domkyrka. Hans
öden i Paris äro skildrade i Yrjö Koskinens skrift
"Olavi Maununpoika Pariisissa" (1862).
– 2. Se Olaus Magnus.
1. M. G. S.
Olaus Magnus, urspr. Olaus Magni (latinisering
af Olof Månsson), med binamnet Gothus (östgöte),
prelat, diplomat, kulturskildrare och kartograf,
föddes i Linköping (enligt en oriktig uppgift i
Skeninge) i början af okt. 1490 samt var yngre
broder till Sveriges siste katolske ärkebiskop,
Johannes Magnus. Fadern var borgare i Linköping. Båda
bröderna kallade sig under senare delen af sitt
lif Magnus i st. f. Magni (se därom Johannes Magnus).
O. egnade sig åt kyrkans tjänst, studerade
i sju år (1510–17) utrikes och blef magister,
reste 1518–19 i norra Sverige i aflatskrämaren
Arcimboldus ärenden samt lär ha blifvit kanonikus
både i Uppsala och Linköping. Enligt broderns
utsago har han äfven utnämnts till domprost i
Strängnäs. 1524 sändes han till Rom för att begära
påfvens stadfästelse på broderns val till ärkebiskop
och brukades under de närmast följande åren af
konung Gustaf i diplomatiska värf. En relation
öfver en underhandling om handelsförbindelser med
de nederländska städerna hemsändes af O. 1527 från
Danzig (tr. i "Handl. rör. Skandis hist." I, 1816;
"förmodligen den äldsta ministerrelation, som de
svenska arkiven kunna uppvisa"). Af ovilja mot den
begynnande kyrkoreformationen i Sverige kvarblef
han emellertid i utlandet, till en början i Polen,
där han slöt sig till sin broder ärkebiskopen,
som af samma skäl stannade borta från
fäderneslandet. 1530 fråntogos honom i Sverige hans
kyrkliga befattningar, och hans enskilda egendom
konfiskerades. 1537 reste O. till kyrkomötet i Mantua
och tillbragte därefter, liksom brodern, sista delen
af sin lefnad uti Italien. Efter Johannes Magnus’
död (1544) förordnades han af påfven Paulus III till
ärkebiskop i Uppsala, en utnämning, som förblef
betydelselös till följd af sakernas nya ordning i
Sverige. Han deltog 1545–49 i tridentinska mötets
sessioner, uppehöll sig sedermera i den heliga
Birgittas hus i Rom som styresman för Birgittas
hospital och dog där 1 aug. 1557. O. hyste varmt nit
för katolicismens återupprättande i Norden och skref
allt emellanåt till konung Gustaf. Han stod äfven i
mångfaldig beröring med sin samtids lärda män (fyra
latinska bref från O. till Johannes Dantiscus 1545
äro utgifna af I. Collijn i "Kyrkohist. årsskrift",
årg. 11, 1910), utgaf från det af honom anlagda
tryckeriet i hospitalet broderns historiska arbeten
"Historia de omnibus gothorum sueonumque regibus"
(1554) och "Historia metropolitanae ecclesiæ
upsaliensis" (färdigtryckt 1557, men utgifvet först
1560) samt skref i storslagen och patriotisk anda
på latin en skildring öfver Norden, Historia de
gentibus septentrionalibus.... libri XXII (Rom, 1555;
2:a uppl., på italienska, Venezia, 1565; 3:e (latin)
och 4:e uppl. (på tyska), Basel, 1567; därjämte en
stor mängd förkortade uppl. på lat., it., fr., ty.,
höll. och eng.). På svenska har O:s verk ej utgetts
förr än i våra dagar. Genom "Michaelisgillets"
försorg utkom nämligen 1909 första delen (omfattande
de fem första böckerna), och 1912 följde den
andra (bok 6–11), bägge öfv. af R. Geete m. fl. De
återstående elf va böckerna skola utgöra ytterligare
två band, hvartill kommer ett band kommentar. Arbetet
är försedt med en mängd illustrationer (jfr
art. Badstuga, Dans, fig. 5, och Kåsa). Det
är af öfvervägande natur- och kulturhistoriskt
intresse, och på söderns folk måste det ha verkat
fantastiskt retande genom sina skildringar af vintern
i norden, af hafsvidunder, våldsamma hafsströmmar
m. m. Anordningen af det växlande innehållet är icke
den bästa. Titeln i originalupplagan af 1555 återges
i den svenska öfversättningen sålunda: "Historia
om de nordiska folken, deras olika förhållanden
och villkor, plägseder, religion och vidskepliga
bruk, färdigheter och idrotter, samhällsskick och
lefnadssätt, krig, byggnader och redskap, grufvor och
bergverk, underbara ting samt om nästan alla djur,
som lefva i Norden och deras natur... författadt af
Olaus Magnus Gothus, ärkebiskop i Upsala, Svea och
Göta rikes primas... Roma 1555". – Redan tidigare,
1539, utgaf O. i Venezia på lat., it. och ty. ett
mindre arbete, hvars italienska titel i öfv. lyder:
"En liten bok, som närmare förklarar en karta öfver
Nordens kalla, bortom det germanska hafvet belägna
länder, hvilken framställer dessas ytterst märkvärdiga,
förut hvarken af greker eller latinare kända naturunder".
Af den karta, som därmed åsyftas, och af hvilken den
lilla karta, som åtföljde 1567 års Baselupplaga af
O:s "Historia", med orätt ansetts vara en kopia,
påträffades 1886 af dr Oscar Brenner i Münchens Hof-
und Staats-bibliothek det enda nu kända exemplaret, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
