- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
857-858

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orélie Antoine I ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

857

Orfévrerie-Organisationskaraktär

858

derjorden och lyckades beveka dess dystre härskare, så
att Eurydike fick tillstånd att följa honom tillbaka
med villkor, att han ej under vägen skulle få se
sig om efter henne. Han bröt emellertid mot denna
föreskrift, och Eurydike måste för alltid kvarstanna
i underjorden. 0. deltog äfven i argo-nauternas
färd till Kolchis och säges ha blifvit dödad af
Bakchosfirande traciska kvinnor (menader), emedan
han ville hindra deras vilda orgier eller, enligt
en annan saga, emedan han efter Eurydikes död hyste
ovilja mot alla kvinnor. - Yngre sagor ha förvandlat
0. till en prästerlig siare och hufvudman för den
omkr. år 600 f. Kr. uppkomna mystiskt religiösa sekt,
som efter honom kallades den o r f i-ska 1. orfikernas
sekt och hvars läror (o r f i s m) blifvit satta
i system af Onomakritos (se denne). De fragment
af denna orfiska skolas dikter (de s. k. orfiska
sångerna), som kommit till vår tid, äro samlade af
Lobeck i "Aglaophamus" (1829). Under 0:s namn finnas
f. ö. en längre episk dikt med titeln Argonautika,
en samling hymner och en lärodikt (Lithika’) om
vissa stenars magiska egenskaper. Numera har dock
den filologiska kritiken ådagalagt, att dessa dikter
samt och synnerligen äro understuckna och tillkomna
först under den kristna tiden. De äro utgifna af
Hermann, "Orphica" (1805), och Abel (1885). Jfr Kem,
"De Orphei, Epimenidis, Pherecydis theogoniis"
(1888), Suhsemihl, "De theogonise Orphei forma
antiquissima" (1890), och Maass, "Orpheus" (1895). -
0. förekommer i Korns katakomber som en tidig kristen
symbol för evangeliets makt öfver naturens vildhet
(jfr Kristusbilder, sp. 1462 och fig. 2). 0. har
gett stoff till en berömd opera af Gluck.
A. M. A.

Orfévrerie [-r9ri], fr., guldsmedskonst; ordet
användes stundom äfven i svensk konsthistoria och
konstkritik.

0’rfiker. Se O rf e u s.

Orf ila’, Mateo José Bonaventura, fransk rättsläkare,
f. 1787 på Menorca, d. 1853 i Paris, blef 1811
med. doktor i Paris och 1819 professor i rättsmedicin
där. Efter fakultetens omorganisation öfverlämnades
åt honom 1823 lärostolen i kemi, som han innehade
till 1848. 0:s första mera betydande arbete är hans
på egna undersökningar grundade Traité de toxicolo-gie
générale (1813- 15; 5:e uppl. 1852), som med rätta kan
betecknas som grundläggande för den experimentella och
rättsmedicinska giftläran. Vidare märkes hans Traité
de médecine legale (1821-23; 4:e uppl. i 4 bd 1847),
som inom rättsmedicinen anses vara lika betydelsefullt
som det nyssnämnda inom sitt område. Som dekanus för
medicinska fakulteten i Paris (sedan 1831) inlade han
stora förtjänster om dennas utbildning. 1848 afsattes
han af den provisoriska regeringen från dekanatet
och afsade sig i anledning däraf alla sina andra
ämbeten. &. T-dt.

0’rfisk (grek. orfikofs), som har afseende på O r-feus
(se denne). - Orfiska mysterierna. Se Eleusinska
mysterierna, sp. 382, och Mysterier. - Orfiska
sånger. Se Or f e us.

Orfi’sm, orfikernas lära. Se Eleusinska mysterierna,
Helig 6, och O r f e u s.

Orford [å’f9d], earl af. Se Walpole.

Organ (grek. ofrganon, verktyg, redskap). 1. Hos
djur och växter ("organiska" varelser) hvarje del,
som bildar ett för sig afslutadt helt med en bestämd
lifsförrättning, på samma gång som dess lif och
verksamhet äro beroende af dess sammanhang med det
hela ("organismen"). Så äro öga och öra särskilda
sinnesorgan, hjärnan och nervsystemet själens
organ, hjärta och blodkärl cirkulationsorgan;
mage, tarmar, lefver, magspottkörtel m. fl. höra
till matsmältningsorganen; könslifvet förmedlas
genom könsorgan o. s. v. Växtens organ äro celler,
blad, rot, pistill o. s. v. I allmänhet betecknas
cellerna som elementära organ. - 2. Röst, sångröst,
talstämma. - 3. Person, som man låter verkställa
eller förkunna någonting, "verktyg", "redskap"
(t. ex. statsmaktens), "språkrör". - 4. Tidning
(tidskrift), som förfäktar en bestämd riktning i
åsikter eller intressen (regeringsorgan, partiorgan
o. s. v.). - Organisk, med lif begåfvad, lefvande,
utrustad med redskap för lifsförrättningarna;
egendomlig för lefvande varelser ; som hänför sig
till eller frambringas af lifs-organ; som har sitt
säte inom något lifsorgan (t. ex. organiskt fel); som
härstammar från djur- eller växtriket; bildande ett
i sig sammanslutet, ord-nadt helt af lefvande delar;
som eger inre sammanhang.

Ortjandin 1. Organdy (fr. organdi, af okänd
härledning), en sorts fin, lös bomullsväfnad, som
liknar muslin. Det väfdes urspr, i Indien.

Organisation (af organ, se d. o.), organisering,
bildandet eller ordnandet af delar på sådant sätt,
att de kunna utöfva inbördes växelverkan; tillståndet
hos någonting organiskt eller organiseradt,
inre daning eller anordning, invärtes byggnad,
inrättning; hvarje af olikartade delar bestående
förening af mänskliga väsen för ett enhetligt
ändamål, ordning (t. ex. samhällsordning,
härordning 1. arméorganisation) ; planmässig och
praktisk arbetsfördelning. - Organisationshöghet. Se
Höghetsrättigheter. - Organisatorisk, som åstadkommer
organisation. - Organisatör, person, som eger förmåga
att ordna, organisera. - Organisera, utrusta med organ
1. redskap för lifsförrättningarna; skapa ett lefvande
helt af samverkande delar, dana, ändamålsenligt bilda
eller ordna, inrätta; ordna ett företag till dess
olika delar och anförtro detaljerna af dess utförande
åt därtill lämpliga personer.

Organisationsafdelningen, en af afdelningarna i
Marinstaben (se d. o.).

Organisationskaraktär, bot., en karaktär, som ej
beror på tillpassning till yttre bildningsfaktorer,
utan är resultatet af inre krafter, t. ex. blommans
talförhållanden. Motsats tillpassningskaraktär, som
uppkommit under inflytande af yttre lifsbetingelser,
t. ex. blommans symmetri-förhållanden,
som ofta betingas af tyngdkraften.
G- L~m-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:56:12 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free