Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orusts och Tjörns domsaga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eget kontrakt (Orusts och Tjörns kontrakt) inom
Göteborgs stift, är indelad i administrativt
hänseende i 2 härad, O:s östra och O:s västra (se
dessa), som hvartdera utgöra ett länsmansdistrikt,
i kyrkligt hänseende i 3 pastorat (Myckleby,
Tegneby och Morlanda), 8 socknar (Torp, Myckleby,
Långelanda, Stala, Tegneby, Röra, Skaftö och Morlanda)
och 11 församlingar samt i kommunalt hänseende
uti 13 kommuner (med 8 municipalsamhällen). –
I handlingar från medeltiden benämnes ön Ordost,
men vid tiden för Bohus läns afträdande till
Sverige (1658) skrefs namnet Ouroust, därefter
allmännast Oroust. Nu skrifves Orust, ehuru
namnet af befolkningen alltid uttalas Orost med
slutet o-ljud i båda stafvelserna. Öns häradsvapen
innehåller tre vid hvar sin fiskkrok hängande långor.
A. V. L.*
Orusts och Tjörns domsaga, Göteborgs och Bohus län,
omfattar de tre häraden Orusts östra, Orusts västra
och Tjörns härad, hvilka tillsammans utgöra ett
tingslag, samt sammanfaller med Orusts och Tjörns
fögderi. 55,994 har. 29,512 inv. (1912).
Orusts och Tjörns kontrakt, i Göteborgs stift,
sammanfaller med Orusts och Tjörns domsaga och
fögderi samt omfattar de fyra pastoraten Stenkyrka
med Klöfvedal och Valla samt Klädesholmens och
Rönnängs kapell (hvilket kallas Tjörns pastorat);
Morlanda med Skaftö samt Gullholmens, Käringöns
och Mollösunds kapell; Tegneby med Röra och Stala;
Myckleby med Långelanda och Torp. Areal 55,994
har. 29,512 inv. (1912).
Orusts västra härad, i Göteborgs och Bohus län,
ingår i Orusts och Tjörns domsaga och fögderi samt
omfattar socknarna Tegneby, Röra, Morlanda, Skaftö med
Fiskebäckskils och Grundsunds kommuner, Gullholmens
kapell, Käringöns kapell, Mollösunds kapell. 21,557
har. 12,888 inv. (1912).
Orusts östra härad, i Göteborgs och Bohus län, ingår
i Orusts och Tjörns domsaga och fögderi samt omfattar
socknarna Myckleby, Torp, Långelanda, Stala. 18,471
har. 6,813 inv. (1912).
Orvar-Odd (d. v. s. "pil-Udd"), norsk sagohjälte,
om hvilken i slutet af 1200-talet en till namnet
obekant islänning med ledning af gamla (uti sagan
inströdda) sånger och norska sägner författade en,
särskildt på Island mycket populär, romantisk saga,
hvars hufvudinnehåll är följande. Ödd, son till
Grim Lodinkinni och sonson till Ketil Höing (om
hvilka sagohjältar särskilda berättelser finnas)
från Haalogaland, blir som barn spådd, att han efter
uppnådda 300 års ålder skall omkomma på sin födelseort
genom hästen Faxes vållande. För att hindra spådomens
fullbordan dödar Ödd Faxe och gräfver ned honom djupt
i jorden samt beger sig ut i världen med den fasta
föresatsen att aldrig återvända. Vid afskedet får
han af sin fader några underbara pilar, som snart
skaffa honom namnet Orvar-Odd. Efter en resa till
Finnmarken, Bjarmaland och jättevärlden kämpar
han med framgång mot flera vikingar; men då han
stöter på svensken Hjalmar den hugfulle (se denne),
blir striden oafgjord, och de båda hjältarna sluta
fost-brödralag. Vid Hjalmars sida utför han nu en
mängd bedrifter, till dess han från den ryktbara
holmgången på Samsö, där han nedlagt de vilde
Arngrimssönerna, måste återföra till Uppsala
och den sörjande Ingeborg den för Angantyrs hand
fallne Hjalmar. Han reser nu åt södern, kämpar
med Medelhafvets röfvare, låter döpa sig, lider
skeppsbrott, kommer ensam till Heliga landet och
badar där i Jordan. Förklädd till gubbe, kommer han
till Hunaland, där dock hans bedrifter snart röja
honom. Sedan han besegrat den under Huna-lands
konung skattskyldige konungen af Bjalkaland
("pälsverkslandet"), erhåller han prinsessan
Sil-kesif till äkta och efterträder sin svärfader som
regent. Men nu gripes han af oemotståndlig hemlängtan
och reser till det gamla hemmet. Vandrande öfver Faxes
grafplats, hånar han den nu vederlagda spådomen, men
snafvar i detsamma öfver en hästskalle, ur hvilken en
orm framkryper. Biten af denne, dör Ödd. - Sägnerna
om 0. stamma urspr, från de mest skilda håll och
ha småningom kommit att bilda en enhet därigenom,
att -de forntida sagoberättarna alltmer på denna
allt populärare blifna sagofigur öfverförde hvad som
från början berättats om en mängd olika personer,
såsom Bjarmalandsfararen Ottar (se denne) från
Haalogaland; Hjalmars fosterbroder (som troligen
från början hetat Söte); Starkad; Grim Lodinkinni
(härifrån pilarna); Ketil Höing; Odysseus och Polyfem;
Sigurd Jorsalafar (badet i Jordan) ; ryske storfursten
Oleg (tåget till Bjalkaland, dödssättet; se Oleg)
m. fl. Jfr K. C. Boer, "t)ber die Orvar-Odds saga"
(i "Arkiv för nordisk filologi", VIII, 97 ff.,
246 ff.) och "Orvar-Odds saga" (Halle, 1892).
Ad. N-n.
Orvar-Odd, pseudonym för författaren
0. P. Sturzen-Becker.
Orwell works [å^el to&ks]. Se Ipswich.
Orvieto [årvietå], stad i italienska
prov. Peru-gia (Umbrien), ligger vid järnvägen
mellan Florens och Rom på ett isoleradt tuffberg,
hvars lodräta väggar äro dels naturliga, dels
åstadkomna med konst. Förbindelsen mellan staden och
järnvägsstationen förmedlas af en 560 m. lång linbana;
som går under fästningen i en 120 m. lång tunnel.
Del af staden Orvietos platå med befästningar
(åt söder).
7,543 inv. (1901; som kommun 18,543). Staden
är säte för en biskop samt berömd för sitt vin
och sin praktfulla domkyrka (se pl. XI till
art. Byggnadskonsten), ’’en af den italienska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
