Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstierna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Lagnö, son af O. 4, riksråd, d. 1516, var en
sannskyldig typ för en unionstidens storman. Han
omtalas första gången i sammanhang med ett mord,
som han begått på en Stockholmsborgare och som gaf
anledning till ett upplopp. Sedermera deltog han i
ryska kriget och slogs af konung Hans till riddare
1497. För, såsom det uppges, ett honom fråndömdt
laxfiske började han dock 1501 mot konung Hans på egen
hand uppror, som sammansmälte med den s. å. utbrytande
allmänna resningen mot nämnde konung. Hans uppträdande
förskaffade honom s. å. säte i rådet samt det viktiga
Nyköpings slott. Under Svante Nilssons tid hade
han flera maktpåliggande uppdrag, såsom försvaret
af Kalmar län 1505, en beskickning (jämte andra
personer) till Lybeck 1510 för afslutande af förbund
o. s. v.; men han bröt 1511 äfven med nyssnämnde
riksföreståndare, med hvilken han råkat i tvist om
en förläning. Då rådsherrarna i början af 1512 valde
Erik Trolle till riksföreståndare, var O. med, men
han var därefter en af de förste, som mot sin forne
beskyddare understödde Sten Sture d. y. I samråd med
Gustaf Trolle företog han emellertid 1516 också emot
denne en förhastad resning. Till straff miste han
slottet och kastades i fängelse, där han dog s. å.
7. Bengt Kristiernsson, den föregåendes broder,
riksråd, d. 1495, "var redan riddare, då han först
omtalas i handlingarna, och riksråd åren 1489–95,
då han var utsedd att biträda ärkebiskopen i
regeringen under Sten Stures frånvaro, men dog
hastigt, troligen i pesten" (Styffe). 1495 var han
en bland de rådsherrar, som högtidligen förklarade
ryktena om missämja med Sten Sture ogrundade,
ehuru han varit bland dem, som 12 aug. 1494
stadfäste Kalmar recess af 1483 rörande konung Hans’
inkallande i riket.
8. Kristiern Bengtsson, till Mörby och Steninge,
den föregåendes son, riksråd, blef af konung
Hans 1497 slagen till riddare. Han deltog 1504 som
riksråd i herredagen i Stockholm och stod 1506 på
riksföreståndaren Svante Nilssons sida, men
säges ha lidit "dråpelig skada" för konung
Hans’ skull. Han beseglade jämte öfriga rådsherrar
14 okt. 1509 en handelstraktat med Lybeck samt
utsågs 1513 och 1515 att vara ett af Sveriges ombud
på unionsmöten i Köpenhamn. Trots sina ärfda
sympatier för unionen och trots sitt deltagande i
undertecknandet af den akt, hvarigenom Kristian II
1520 antogs till Sveriges konung, blef han 8 nov.
1520 ett af offren i Stockholms blodbad. Han var
då den ende af sin ätt och efterlämnade blott en
son (se O. 9).
A) Friherrliga ätten O. (Eka och Lindögrenen).
9. Gabriel Kristiernsson O., af Mörby och
Steninge, Årstad, Gäddeholm och Fånö, friherre,
den föregåendes son, riksråd, riksmarskalk, d. 1585,
var efter faderns afrättning i Stockholms blodbad
(1520) den ende lefvande medlemmen af släkten.
Han uppges ha på 1520-talet varit munk i Sigtuna
kloster, men åtminstone från 1530, då han sändes
med uppdrag till Finland, användes han af
Gustaf I. Han tyckes ha åtnjutit stort
anseende, hvartill hans stora rikedom, omkr. 560
gårdar i jordagods, visserligen bidrog. Gustaf I
anförtrodde honom slottslofven på Stockholms slott
1538 och 1549 samt gjorde honom 1544 till
riksråd. Vid Erik XIV:s kröning, 1561, var han en af
de 9 herrar, som bekläddes med den nystiftade
friherrevärdigheten. 1563 gaf konungen honom
förtroendet att jämte andra personer fullfölja det
hessiska frieriet. Sändebuden blefvo emellertid
kvarhållna i Danmark, där de måste stanna några
år. Öfver sin fångenskap författade O. en ännu
bevarad berättelse. Hemkommen, synes han i det
längsta hållit sig till konungens parti. I juni 1568
medförde han till Erik hertig Johans löfte att komma
till konungens bröllop, och i juli hade han konungens
uppdrag att lugna allmogen i Köpingstrakten, hvarjämte
han insattes i den domstol, som skulle döma öfver
hertigarnas uppförande. I juli s. å. hade han äfven
blifvit utnämnd till amiral öfver hela flottan. Kort
efter tronombytet utnämndes han, jan. 1569, till
ståthållare i Reval och öfver Estland. Där hade han
att bekämpa myteri af egna trupper, hvarunder han af
sin affällige medbroder Klas Kursell togs till fånga
1570. Lyckligen åter befriad, måste han försvara
sig mot ett ryskt anfall under ledning af danske
hertigen Magnus. Efter att tappert ha afvärjt
detta och fört en styrelse, som berömmes för klokhet
och rättvisa, återvände han hem 1570. O., som 1569
utnämnts till riksmarskalk, utsågs 1572, ett nytt
bevis på Johans förtroende, att jämte H. Kyle sjöledes
föra konung Erik från Gripsholm till Västerås. 1582
finner man honom på konung Johans sida bland dem,
som underskrifvit stadgan om konungens rättigheter i
furstendömena. O. synes sålunda ha varit en mot den
faktiske regenten städse lojal man. Med sin hustru,
Beata Trolle, hade han 11 barn.
10. Krister Gabrielsson O., till Steninge,
friherre, den föregåendes son, riksråd, d. 20
febr. 1592, fick 1573 fullmakt att förestå konung
Erik XIV:s bevakning på Västerås samt var 1575–78
höfvitsman på Kalmar, 1584 ståthållare på Narva
slott och 1585 ett af de svenska sändebud, som med
ryssarna afslöto stilleståndet vid Pliusa. 1586
utnämndes han, förut kallad "hofråd", till riksråd,
men föll i onåd hos Johan III, emedan han deltog
i rådets föreställningar mot konungen på mötet i
Reval 1589. Det oaktadt var han ett af sändebuden
vid stilleståndets afslutande med Ryssland s. å.
O. var en motståndare till liturgien.
11. Gustaf Gabrielsson O., friherre till Fiholm
och Rinkestad, den föregåendes broder,
riksråd, f. 1551, d. 1597, gjorde studier och
krigstjänst i främmande länder samt blef 1584
ståthållare i Reval och öfver Estland. Efter att
på förnyad anhållan ändtligen ha blifvit hemkallad
från denna besvärliga post utnämndes han
1590 till riksråd. Efter konung Johans död
(1592) synes han troget ha stått på hertig Karls
sida. Så understödde han vid kröningsriksdagen
1594 kraftigt hertigens yrkanden gentemot konungen.
Han blef 1594 kammarråd. Troligen var han en af
de rådsherrar, som bevistade Söderköpings riksdag
(1595). 1596 synes dock äfven han, ehuru fogligt, ha
trädt i någon opposition mot hertigen. Söner till
O. och Barbro Bielke voro rikskansleren Axel O. och
riksdrotset Gabriel O.
12. Bengt Bengtsson O., kallad
Resare-Bengt, friherre, den
föregåendes brorson, son af frih. Bengt Gabrielsson
(furstligt råd, d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
