Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxford ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
släkten De Vere och sedermera 1711-1853 af hufvudmannen för släkten Harley (se d. o.).
Oxforddownrasen [å’ksfəd-dau’n-], husdjurssk., en
fårras i engelska grefsk. Oxford, där den uppstått
genom korsning mellan southdowns-, cotswolds- och
hampshiredownsraserna (se pl. II till art. Fårsläktet). Till att börja med gick rasen under olika
namn; vanligast var benämningen downcotswold. Först
1857 antogs namnet Oxfordshiredown, som sedermera
förkortades till Oxforddown. Rasen har exporterats
till flera europeiska länder, bl. a. Sverige,
samt till Amerika och Australien. I Sverige har
den fått stor spridning och passar utmärkt i
bördiga trakter. Den är stor, kraftigt byggd,
hornlös och kortullig. Till färgen är den hvit
med undantag af hufvudet och benen, som äro
mörkbruna. Ullafkastningen är omkr. 3 kg. pr djur och
år. Nacken är väl täckt med ull och prydd med en tofs.
H. F.
Oxfordlera [å’ksfəd-], geol. Se Tertiärsystemet.
Oxford marbles [å’ksfəd mā’bls], detsamma som Arundel marbles (se d. o.).
Oxfordprovisionerna [å’ksfəd-] kallas den reformstadga
(af mlat. provisiones, "stadga", "föreskrifter")
af 11 juni 1258, som stormännen inom engelska
parlamentet aftvingade konung Henrik III. Enligt
denna skulle arbetet med statens reformering
utföras af 24 rådgifvare, 12 valda af konungen och
12 af rikets earler och baroner. En inom dessa 24
personer vald kommitté om 4 personer skulle utse
ett 15-mannaråd, och ämbetstiden för sheriffer och
de tre högste riksämbetsmännen inskränktes till
ett år. Reformstadgan blef i själfva verket en
form för baronernas allenavälde på konungamaktens
bekostnad. Henrik III kungjorde 18 okt. s. å. sin
anslutning till Oxfordprovisionerna, men fritogs
1261 af påfven från sin ed att iakttaga dem. Då
baronerna likväl vidhöllo giltigheten af konungens
förpliktelse, underställdes tvisten härom konung
Ludvig den heliges af Frankrike skiljedom. Genom
utslag af 23 jan. 1264 (Mise of Amiens) förklarade
denne Oxfordprovisionerna annullerade, samtidigt
dock betonande, att därmed intet intrång vore
gjordt i engelska rikets privilegier, fri- och
rättigheter, sådana de voro före Oxfordprovisionernas
utfärdande. Dessa stadganden ha till vår tid bevarats
endast i ett sannolikt ofullständigt utdrag. Jfr
W. Stubbs, "Constitutional history of England",
och Ch. Bémont, "Simon de Montfort" (1884).
Oxfordrörelsen [å’ksfəd-]. Se Episkopalkyrkan,
sp. 713.
Oxfordshiredown [å’ksfədʃiə-dau’n-], en fårras. Se
Oxforddownrasen.
Oxford university press [å’ksfəd jōnivə’siti pre’s],
eng. Se Clarendon press.
Oxgalla. Se Galla, sp. 606.
Oxgrodan, Rana mugiens s. catesbiana, zool., hör
till fam. vattengrodor (Ranidæ) inom de stjärtlösa
amfibiernas ordning och amfibiernas klass. Den är
ofvan olivgrön, med stora, mörkbruna eller svarta,
molnlika fläckar och en gul strimma längs ryggraden,
undertill hvit. Arten är hemma i östra delen af
Nord-Amerikas förenta stater, talrikast söder ut,
samt uppehåller sig i kärr och källor äfvensom
strömmar med buskbeskuggade stränder.
Den har starkare stämma än alla andra grodor, och
det bölande läte, som gett anledning till dess namn,
höres vida omkring samt är mycket obehagligt. Oxgrodan
lefver af insekter samt land- och sötvattenssnäckor,
men förtär äfven smärre ryggradsdjur. Den lefver
parvis; endast under parningstiden samlas den i
större antal. Enär den blir 20 - 22 cm. lång och
har bakben af 25 cm. längd, kan den taga språng på
2 till 3 m. och hoppa öfver höga häckar. För sitt
fina och hvita kött är oxgrodan, som hinner en
vikt af 0,5 kg., ett omtyckt födoämne. Också fångas
den på krok, i not och fällor samt skjutes äfven.
Oxhare. Se Filé.
Oxhufvud, plur. äfven oxhöfden (ty. oxhoft,
lty. oxhoofd), fordom brukligt svenskt rymdmått för
våta varor (vin och spirituosa), = 1/2 pipa = 90
kannor = 2,35 hl. Jfr Hogshead.
Oxhyfvel, en tung golfhyfvel med två
handtag, manövrerad af två man, som
skjuta den fram och tillbaka emellan sig.
G. H-r.
Oxialdehyder, kem. Se Kolhydrat.
Oxiantrakinoner 1. Oxantrakinoner, kem., derivat af
antracen (se d. o.) resp. dess oxidations-
produkt, C6 H4
H4, antrakinon; från
det sistnämnda ämnet härleda de sig därigenom, att en
(mono-antrakinoner) eller flera väteatomer äro ersatta
med hydroxylgrupper. Viktigast äro di-antrakinonerna,
som innehålla 2 hydroxylgrupper och utgöra värdefulla
färgämnen. Här skall närmast framhållas alisarin
(se d. o.). De andra dioxiantrakinonerna skilja sig
från alisarin genom de båda hydroxylionernas inbördes
ställning; bland dem förtjäna nämnas: kinisarin (se
d. o.), pur-puroxantin och hystazarin. Som färgämne
användes vidare trioxiantrakinoner, bland hvilka
pur-purin (se d. o.) är mest användt. Oxiantrakinoner
bildas hufvudsakligen genom två reaktioner: 1)
Upphettning af sulfonsyre- eller halogenderivat
af an-trakinon med alkalihydrat; på detta sätt
framstäl-les alisarin (se d. o.). 2) Upphettning af
ftal-syreanhydrid (se F t a l s y r a) med fenoler
enligt formeln:
CeH4 \^Q/ ° ~t~ CeH6 . OH - CeH4 Xco^ °6H3 ’ OH
~^~ H3°’
H. E.
Oxiazobensol [-sal], kem., uppstår genom
inverkan af fenol på ett diazoniumsalt enligt formeln:
C6H5.N2.C1 +
Diazoniumklorid
H . C6 H4 . OH = C6 H5 . N :N . C6 H4 OH + HC1.
fenol oxiazobensol
Från oxiazobensol härleda sig viktiga
färgämnen (se A z of ä r g ä m ne n).
H. E.
Oxicellulösa, kem. Se Cellulosa, sp. 1404.
Oxid (af syrets latiniserade benämning: oxyge1-nium),
kem., en förening af en atom eller radikal med
syre. Syret kan förena sig med alla grundämnen,
med undantag af ädelgaserna och fluor. Oxiderna ha
indelats i negativa oxider, som äro anhydrider till
syror, positiva 1. basiska oxider, som äro anhydrider
till baser, och indifferenta oxider, som icke ha
motsvarande hydrat eller salter. Numera kallas de
negativa oxiderna syreanhy-drider. Ofta benämnas de
negativa oxiderna "syror" och de positiva oxiderna
"baser", hvilka be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
