- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1259-1260

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paisij ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1259

Paladilhe Palaeophonus

1260

som förde honom in på hans blifvande arbetsfält, var
en historia om grefliga släkten Sternberg. 1827-38
redigerade P. den för Böhmens vetenskapliga
och nationella lif viktiga tidskriften "Casopis
ceského museum" (Tjechiska museets årsbok), hvars
grundläggning han själf föranledt. Till följd af en
uppmaning från bömiska ständerna till fortsättning
af Pubickas bömiska historia framlade P. planen
till ett nytt omfattande historieverk och utnämndes
1829 till Böhmens historiograf. Hans hufvudverk
är hans Geschichte Böhmens (till 1526; 1836-74;
på tjech. 1848-76, nyaste uppl. i 10 bd 1876- 78:
Déjiny narodu ceského v Cechdch a v Moravé, 5 bd med
biografi). Samtidigt med arbetet på historien och som
underlag för denna publicerade P. en mängd urkunder,
bl. a. Die alten böhmischen chro-niken vom jahre
1378 bis 1527 (i "Scriptores rerum bohemicarum",
bd 3, 1829), Documenta magistri Joannis Hus vitam,
doctrinam, causam . . . illu-strantia (1869) och
Archiv öesky (6 bd, 1840-72), samt författade
åtskilliga specialverk, bl. a. Wiir-digung
der alten böhmischen geschichtschreiber (1830;
ny uppl. 1869), Die vorläufer des hussiten-thums
(1846), Popis krdlovstvi öeského (Böhmens topografi,
1848), Déjiny doby husitské (Husitkrigets historia;
omarb. uppl. 1871-72) och O. vpadu mongolu r. 1241 (Om
mongolernas infall, 1842). P. var en af inbjudarna
till stiftande af "Matice ceskå" (ett bömiskt
vetenskapligt-nationellt förlagssamfund, 1830), skref
en biografi öfver Dobrov-sky (1833) och utgaf 1840
i förening med Safafik "Die ältesten denkmäler der
böhmischen sprache" (af hvilka visserligen en stor del
visat sig vara oäkta). 1848-49 stod han i spetsen för
nationalpartiet, var medlem af Frankfurtparlamentet
samt försvarade Böhmens historiska rätt och en
federativ författning som den naturliga formen
för den österrikiska monarkien. Reaktionen förde
honom tillbaka till hans historiska studier,
men fr. o. m. 1860 var P. den erkände politiske
ledaren af det tjechiska partiet (1861 medlem af
österrikiska herre-huset på lifstid). P:s organ var
först "Nårodni listy" (Folkbladet), senare "Nårod"
(Folket) och "Pokrok" (Framåtskridandet). Bland
P:s politiska skrifter må särskildt nämnas hans
Oesterreichische staatsidee (1865) och hans politiska
testamente: F.. Palackys politisches vermächtniss
(1872). Han var en af den tjechiska renässansens
mest betydande grundläggare, genomträngd af tron
på sitt folks framtid, i sitt yttre uppträdande en
fulländad världsman. Han skref både på tyska och
på tjechiska. En samling af hans mindre uppsatser
i litteratur, estetik, historia och politik utkom
under titeln Radhost’ (3 bd, 1871-73), hvari hans
testamente, Doslov. LU-

Paladilhe [-dll], Em i l e, fransk tonsättare,
f. 1844, blef vid nio års ålder elev vid
konservatoriet i Paris, där han studerade komposition
för Halévy och 1860 erhöll stora Rom-priset. P. är
medlem af konservatoriets studiekommission och
invaldes 1892 i Franska institutet. Bland hans
kompositioner märkas Le passant (1872) och Suzanne
(1878) m. fl. komiska operor, en stor opera
Patrie (1886) samt en symfoni, ett oratorium,
en mässa och den omtyckta sången Mandolinata.
A. L.*

Paladiner (fr., af lat. palaftium, palats,
härskarborg), ädlingar, som bodde i Karl den stores

residensborg och följde honom i härnad; kung Arturs
riddare af runda bordet; vandrande riddare, riddare,
hjältar. Jfr P a l a t i n.

Paläeadae, zool., paleont. Se Merostomata och
Trilobiter.

Palaemon, zool. Se Räkor.

Palaeobla;ttina, paleont., en fossil insektsvinge,
som med afseende på nervation närmast öfverens-stämmer
med de nu lefvande Blattidce (kackerlac-korna). Den
har funnits vid Jurques i Normandie i den s. k. Grés
de May, tillhörande de yngsta undersiluriska eller
äldsta öfversiluriska lagren, och är den äldsta kända
lämningen af ett luftandande djur. _
B. L-n.*

Palaeobromelia, paleobot. Se Spirangium.

Palaeochoerus [-kerus], paleont., utdödt
svinsläkte, som skiljer sig från till samma
familj hörande och geologiskt yngre släkten
bl. a. därigenom, att tandraden är nästan sluten
och att hörntänderna ej äro mycket starkare
än framtänder och främre kindtänder; bakersta
kindtanden i underkäken har fem knölar. Hithörande
arter äro funna i Europas miocena aflagringar;
de äro mindre än de besläktade Hyotherium-arterna.
L-e.

Palaeocrinoidea, paleont., zool. Se Neocri-n o i de a.

Pal3eodictyo’ptera, zool. Se Insekter, sp. 716.

Patologerna. Se Palaiologerna.

Palseomastodon, paleont. Se Elefant djuren, sp. 198.

PalaeonFscus Äg., fossilt fisksläkte, tillhör
ga-noidernas ordning och lepidosteidernas familj
samt kan betraktas som föregångare till de mesozoiska
euganoiderna och som dessas persisterande ung-

x

Palaoniscus Freieslebeni.

domsform. P. har långsträckt kroppsform, platta,
rombiska, glatta eller fårade fjäll med hel eller
tandad bakkant samt hufvudet rundadt, med mycket små,
borstlika tänder. Fenorna äro måttligt utvecklade och
stjärtfenan utprägladt heterocerk (d. v. s. ryggraden
skjuter in i öfre delen, som är större än den
nedre). Arter af detta släkte förekomma i stenkols-
och permiska systemen. Den mest bekanta arten är
P. Freieslebeni Äg. (se fig.) från kopparskiffern
vid Mansfeld, omtalad redan af Agricola 1546.
B. L-n.*

Palaeophle^ia, zool. Se O don a t a.

Pal<£0’phoniIS Lindstr., en i de öfversiluriska
Pterygotuslagren vid Vattenfallet nära Visby 1884
funnen fossil skorpion, som i alla väsentliga
karaktärer öfverensstämmer med de nu lefvande, utom
med afseende på gångfötternas byggnad. Dessa sluta
nämligen ej med en klo som hos alla andra skorpioner,
utan med en enkel af smalnande tagg. P. har därför
uppställts som typ för en särskild underordning
af skorpionerna, Apoxypodes, i motsats mot öfriga
Dionychopodes. P., som är det äldsta noggrant kända
luftandande djuret (se dock P a-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0670.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free