- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
171-172

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paschalis - Paschasius Radbertus - Paschen, Friedrich - Pascher - Pasco. Se Cerro de Pasco - Pascoli, Giovanni - Pas de Calais

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

171 Paschasius Radbertus–Pas de Calais 172

mare och vida mindre begåfvad än sin företrädare,
hade han mindre framgång. Hans brist på politisk
smidighet vidgade investiturstriden till England,
i det att han förbjöd ärkebiskop Anselm af
Canterbury att godkänna lekmannainvestitur
i England. Vid stridens afblåsning 1106 fingo
P. och Anselm i hufvudsak ge efter. I konkordatet
i London 1107 genomfördes första gången principen
att skilja mellan de kyrkliga ämbetenas
världsliga del, som föll under statsmakten,
och den andliga, som föll under kyrkomakten,
påfven. Engelska kyrkan fick ock här tillräckligt
af nationell själfständighet för att sedan kunna
stå som ett värn mot både dyna-stisk och påflig
absolutisin. - Äfven i Frankrike förde P :s
regering till investiturstrid, hvarvid särskildt
biskop Ivo af Chartres blef banbrytande genom
utförande af idén om en dubbel investitur. Här
förde dock lösningen i motsats mot i England
därtill, att episkopatet starkt nedtrycktes till
både påfvens och konungens favör. - I Danmark
sökte P. mota tendensen till furstestyrelse
öfver kyrkan och på samma gäng kringskära det
alltför mäktiga Hamburg-Bremens ärkebiskopsdöme
genom att 1104 upprätta ett ärkebiskopsdöme för
Norden i Lund. - Minsta framgången hade P. i
striden mot tyska kejsardömet. Under märkvärdigt
misskännande af de tyska förhållandena ingick
han med Henrik V konkordatet i Sutri 1111,
enligt hvilket kyrkan skulle afstå från alla
af den världsliga makten gifna förläningar och
rättigheter, mot det att kejsaren afstod från
investituren och frigaf de kanoniska valen. Då
denna kompromiss från alla håll mötte motstånd,
fortsattes striden, hvarunder P., trots sitt
löfte, bannlyste Henrik 1112 och 1116; striden
beredde P. mest smälek. Han dog i Castel San
Angelo. - Jfr A. Hauck, "Kirchengeschichte
Deutschlands" (III, 4:e uppl. 1906), B. Monod,
"Les rapports de Pascal II avec Philippe Ler"
(1907), och C. T. Cruttwell, "The saxon church
and the norman conquest" (1909).

3. P. III, förut kardinal Guido af Crema,
1164 af Fredrik Barbarossas rådgifvare Kainald
af Dassel gjord till motpåfve mot Alexander
III, d. 1168. Litt.: H. Reuter, "Alexander
III" (I, 2:a uppl. 1860), och A. Hauck,
"Kirchengeschichte Deutschlands" (IV, 1903).
1-3. Hj.H-t.

Paschasius Radbe’rtus, teologisk skriftställare,
d. omkr. år 860, var munk och 844-851 äfven
abbot i klostret Corbie i Picardie. Omkr. 832
utarbetade han en monografi öfver nattvarden,
den första i Västerlandet, De corpore et sanguine
Domini, hvari han sökte förena den folkliga
sakramentsmagien med Augustinus’ spiritualism;
han kunde så om ock med viss modifikation
rättfärdiga den redan länge inom kyrkan
uttalade åsikten om en s. k. brödförvandling
1. transubstantiations-läran (se N a 11 v a
r d e n). I början väckte denna skrift intet
uppseende; men sedan P. blifvit abbot, angreps
hans åsikt häftigt af hans personliga af-undsman
munken Ratramnus i samma kloster, hvilken på
Karl den skalliges uppmaning 844 i en skrift
med samma titel energiskt kritiserade P :s
teori och sökte tänka sig Kristi närvaro mera
etiskt som en troshemlighet. P. hade emellertid
bragt förvandlingstanken till medvetande; efter
honom kunde den hejdas, men ej besegras. -
I den ett nunnekloster tillegnade skriften De
partu rirginali

försvarade P. åsikten om Marias underbara,
smärtfria förlossning H-
W. T. (Hj. H-t.)

Pa’schen, Friedrich, tysk fysiker, f. 22
jan. 1865 i Schwerin, vardt professor i
fysik i Tübingen 1901. P:s arbeten falla inom
optikens, speciellt spektralanalysens, samt
elektricitetslärans områden. Han har utfört
undersökningar öfver de ultraröda strålarnas
brytning i stensalt och flusspat samt visat, att
resultaten stämma med Kettelers och Helm-holtz’
formel. Kolsyrans emissionsspektrum, vattenångans
absorptionsspektrum samt seriespektra hos
zink, kadmium och kvicksilfver ha af honom
blifvit uppmätta. Vidare har P. bidragit att
utreda frågorna om den anomala dispersionen,
om metallernas förmåga att reflektera strålar
med olika våglängd samt om Zeemaneffekten. Han
har uppställt en formel för energifördelningen
i den fullkomligt svarta kroppens spektrum. De
elektrokapillära fenomenen ha särskildt
varit föremål för P:s forskningar, och
han har konstruerat en ny form för den
s. k. droppelektroden. Slutligen har
han uppmätt potentialskillnaden mellan
kvicksilfver och en del elektrolyter
samt mellan olika elektrolyter inbördes.
D. S–t.

Pascher, felaktig stafning af Pacher,
Michael (se d. o.).

Pasco [pa′skå]. Se Cerro de Pasco.

Pascoli [pa′skåli], Giovanni, italiensk skald,
f. 1855, d. 1912, Carduccis efterträdare som
professor i italiensk litteratur i Bologna (1904). P.
är en af det moderna Italiens finaste och noblaste
diktarpersonligheter. I formellt hänseende starkt
påverkad af antiken, särskildt af grekerna och bland
dem Homeros och Hesiodos, har han äfven i
mångfaldiga detaljer och scener tagit lån från de gamle.
Hans poesi, ehuru mer fin än egentligen djup,
behandlar hvardagslifvets känslostämningar, där
särskildt moderskärleken, barmhärtigheten och
dödskänslan dominera. Den mest innerligt spontana
inspirationen finner man i diktsamlingen Myricæ
(1892), medan t. ex. Canti di Castelvecchio (1903)
äro mer förkonstlade ”med sökta ord och
vändningar för att skulpturellt få fram de bilder han
vill ge”. Bland P:s främsta verk äro Versi per
nozze
(1887), Nelle nozze di Ida (1895), Il Bargeo
(1897), Minerva oscura (1898), Poemi conviviali
(1904), Odi e inni (1906), Poesie (samlade arbeten
1903–09). Se J. Dornis, ”La poésie contemporaine
italienne (1898), A. Reggio, ”L’Italie
intellectuelle et littéraire au debut du XX:e siécle”
(1907), och E. Zilliacus, ”G. P. et l’antiquité”
(1909).
H. N.

Pas de Calais [pa də kalä]. 1. Smalaste delen
af hafsarmen mellan England och Frankrike. Se
Kanalen. – 2. Departement i norra Frankrike,
bildadt af nästan hela Artois samt norra delen af
Picardie, gränsar i n. v. och v. till sundet Pas de
Calais och Kanalen, i n. ö. och ö. till dep. Nord,
i s. till Somme. 6,752 kvkm. 1,068,155 inv.
(1911). Utom i trakten af Boulogne med dess
”côtes de fer” (järnkuster) är kusten kantad med
dyner. Högsta punkten i dep. (omkr. 215 m.)
ligger mellan Boulogne och S:t Omer; därifrån flyta
Lys och Scarpe österut till Schelde, Aa norrut till
Nordsjön samt Slack, Wimereux och Liane till
Kanalen. Längre i söder ligga Canches och Authies
dalar. Mer än 2/3 af arealen är odlad jord. Sko-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free