Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Passy - Passy, Paul Édouard - Pasta - Pasta, Giuditta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Passy-Pasta
198
oppositionstidningar och fick 1830 säte i
deputeradekammaren. Han var finansminister
i hertigens af Bassano kortvariga ministär
(nov. 1834) och 22 febr.-25 aug. 1836
handelsminister i Thiers’ ministär, misslyckades
i jan. 1839 med att själf bilda ett kabinett, men
upptogs i maj s. å. i marskalk Soults ministär
som finansminister och blef dess egentlige
politiske chef. 1840 måste han träda tillbaka
för vänstra centerns verklige ledare, Thiers,
satt från dec. 1843 till februarirevolutionen
1848 i pärskammaren, var under Louis Napoleons
pre-sidentskap ännu en gång finansminister
(dec. 1848 -okt. 1849) och intog därefter
en plats i lagstifttände församlingen, men
försattes genom statskuppen af 2 dec. 1851 ur
det offentliga lifvet. 1838 blef han medlem af
Académie des sciences morales et politiques. Hans
förnämsta skrifter äro Des systëmes de culture
et de leur influence sur l’éco-nomie sociale
(1846) och Des causes de Vinégalité des richesses
(1849). - 2. Fre der i c P., den föregåendes
brorson, ekonomisk och politisk skriftställare,
freds\än, f. 20 maj 1822 i Paris, d. 12 juni 1912
i Neuilly, var 1846-49 tjänsteman vid conseil
d’état, men egnade sig sedermera åt författar-och
föreläsningsverksamheten på nationalekonomiens
område, där han med glödande ifver omfattade
och förkunnade frihandelns grundsatser. Hans
harm öfver kejsardömets ursprung ur 1851 års
statskupp förmådde honom att 1863 afvisa en
erbjuden nationalekonomisk professur och att
1869 af bo ja kandidatur till lagstiftande
kåren. Efter kejsardömets fall 1870 framträdde
P. som aktiv politiker och invaldes 1874 i
nationalförsamlingen. Han föll 1876 igenom vid
valen till deputeradekammaren, invaldes där 1881,
men föll 1889 igenom på grund af sitt deltagande
i kampen mot boulangis-men. I deputeradekammaren
tillhörde P. vänstra centern och deltog ofta i
ekonomiska debatter. - P. var en bland stiftarna
af den första internationella fredsföreningen
(Ligue Internationale de la paix, 1867), var
under många år dennas generalsekreterare och
egnade under senare delen af sin lefnad all
sin verksamhetskraft åt fredsarbetet. Han var
ordförande i den 1870 af honom stiftade franska
fredsföreningen, 1890 ombildad till Société
fran-paise d’arbitrage entré les nations. Jämte
K. Cre-mer tog P. 1888 initiativ jämväl till
stiftandet af Interparlamentariska unionen
(se Fredsrörelsen, sp. 1333); han blef 1892
ledamot af internationella fredsbyrån i Bern och
erhöll, jämte H. Dunant, Nobelska fredspriset
1901, första gången det utdelades. 1877 blef
han led. af Académie des sciences morales et
politiques. Bland P:s många skrifter må nämnas
Lejons d’économie politique (1861), La question
des octrois (1866), La guerre et la paix (1867)
och La solidarité du travail et du capital
(1874). - P. var en helgjuten idealistisk
personlighet och
in i sena ålderdomen outtröttligt verksam
för fredssaken, som han hängifvet omfattade,
utan att därför upphöra att som varm patriot
erkänna nationalförsvarets betydelse och
berättigande. Under 1905 års svensk-norska kris
uppträdde P. med värme för det svenska krafvet
på de norska gränsfästningarnas nedläggande.
l-2. (V. S-g.)
Passy [pasi’], Paul Ëdouard, fransk foneti^
ker, f. 1859 i Versailles, lärare vid Ëcole
des hautes études. har utgifvit mycket använda
framställningar af det nuvarande franska uttalet,
Le jran-pais parlé (1885, flera uppl.) och
Les sons du fran$ais (1887) m. fl. fonetiska
arbeten. Han redigerar "Le maltre phonétique",
organ för den af P. ledda föreningen Association
phonétique in-ternationale.
Pasta (lat., deg). 1. F arm. 9 en af
gummi, växtslem, stärkelsehaltiga ämnen
o. d. tillsammans med en viss mängd socker
och vatten beredd, mjuk eller tämligen fast
massa, i hvilken ofta vissa läkemedel äro
inmängda. Svenska farmakopén hade förr 3 slag
af pasta upptagna, nämligen P. Gly-cyrrhizæ
(se Lakritspasta) och P. cacao, chokladkaka,
hvilka ibland nyttjades som bindemedel vid
beredning af t. ex. järnpiller eller andra
ämnen för medicinskt bruk, samt tidigare äfven
"jungfruskinn" (se d. o.). Dessa preparat äro
numera uteslutna, ehuru P. cacao förutsattes
finnas på apoteken för beredning af vissa
medikamentkakor (se T r o c h i s c i). I
stället ha upptagits tandpasta (P. dentifricia)
af kal-ciumkarbonat, medicinsk tvål, glycerin
och litet pepparmyntolja för användning vid
tandborstning samt zinkoxidpasta (P. oxidi
zincici) af lika delar rå zinkoxid och
hvetestärkelse samt dubbla mängden vaselin -
en ganska fast, torkande och adstringerande
salfva, som användes vid behandling af fuktande
eksem. Andra pastor beredas med dextrin,
gummi e. d. Jfr äfven G u a-rana, Marmelad och
Wienerpasta. - 2. Deg, deglik massa, i hvilken
man plägar taga af tryck af mynt, medaljer,
intaglier, kaméer e. d. Som material nyttjar
man gips, svafvel, glasfluss, och sigillvax.
1. C. G. S.
Pasta, Giuditta, italiensk sångerska, född
N e g r i af judisk familj 1798 nära Milano,
d. 1865 i sin villa vid Comosjön, utbildades
vid konservatoriet i Milano och blef tidigt
gift med en tenorsångare P. I början väckte
hon intet uppseende, och först efter förnyade
studier för Scappa lade hon 1822 grunden till
sitt rykte i Paris. Till omkr. 1834 uppträdde
hon med utomordentlig framgång flerstädes i
Europa, mest i London och Paris; sedan var rösten
ruinerad. Den egde i sina glansdagar synnerlig
välklang samt omfattade 2A/2 oktav (a-d3), och
hennes föredrag skildras som hänförande genom
lidelse och uttrycksfullhet, ehuru tillika något
ojämnt och for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
