- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
229-230

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patinir, Joachim - Patio - Patisseri - Patkul, Johan Reinhold

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

229

Patio-Patkul

230

rer. Andra, mindre fördelaktiga lefnadsdrag,
som man förr påbördat P., tror man nu böra
hänföras till en för öfrigt okänd artist med
det snarlika namnet Henri de Patenier. - Man
betraktade fordom P. som en af grundläggarna af
det nederländska landskapsmåleriet, men bortsåg
då från de viktiga insatser i denna konstart,
som bröderna van Eyck och H. Memling tidigare
gjort, för att nu icke tala om hertigens af Berry
miniatyrmålare. Riktigare är att inskränka sig
till att säga, att P. var en betydande konstnär
med själfständig uppfattning, som kom att utöfva
ett stort inflytande genom sina stämningsfulla,
blåtoniga landskap med höga fantastiska
klippbildningar och med miniatyrlikt utpenslade
figurer, mestadels bibliska scener. Troligt
är, att P. samarbetade med sina vänner
Quinten Matsys och Gérard David och smyckade
deras figurframställningar med landskapliga
bakgrunder. Närmast har man då tänkt på den
förres Anna-altare i Bruxelles och den senares
Jesu dop i Bruges. - P :s fullt autentiska
arbeten äro numera icke många, men skolkopior
och efterapningar desto vanligare. Till hans
fullt säkra bilder höra Jesu dop i Wiens
kejs. hofmuseum, Den helige Hieronimus
i Karlsruhes museum, Den helige Antonius’
frestelse i Pradomuseet i Madrid och Den heliga
familjen under flykten till Egypten i Antwerpens
museum. Hvad beträffar flertalet af andra
mästaren tillskrifna målningar, äro meningarna om
dem bland de facklärde mycket delade. _
O. G-g.

Patio [pa’tiå], sp., gård,
förgård. Patisseri (fr. påtisserie, af
paté, pastej), finare bakverk, pastejer;
pastejbagarkonst.

Pa’tkul, Johan Reinhold, politisk konspiratör,
diplomat och krigare, tillhörde en livländsk
adelssläkt, som sedan midten af 1400-talet
hade godset Kegeln (mellan Wolmar och Wenden)
till stamsäte samt äfven förvärfvade andra
besittningar i nejden, f. 1660, antagligen i
juli månad, i Stockholm, där hans fader, majoren
och landtrådet Fredrik Vilhelm P., befann sig i
förvar, anklagad för högförräderi med anledning
af sin trohetsed till Polen efter Wol-mars
kapitulation 1657. Både fadern och modern,
Gertrud Holst-fer, synas ha haft ett stridbart
och våldsamt lynne; den förre låg nästan ständigt
i vidsträckta rättstvister med sina grannar och
ståndsbröder. Kort efter sonens födelse erhöll
fadern på ansökan den svenska regeringens nåd
och kunde återvända till Livland. P., som tidigt
(1666) blef faderlös, förvärfvade dels genom
undervisning i hemmet, dels under resor till
utländska universitet (bl. a. Kiel) goda insikter
i historia, språk, matematik och juridik och fick
särskildt i sistnämnda vetenskap stor praktisk
erfarenhet genom de processer han förde med sin
och sina bröders förmyndare samt flera andra,
bland dem sin yngre broder

Karl. Genom sina många processer, hvilka
erfordrade upprepade resor till Stockholm,
bragte han sin ekonomi i dåligt skick och
gjorde sig för öfrigt känd för ett skäligen
obändigt lynne. Antagligen för att förbättra sin
affärsställning sökte han inträde i krigstjänsten
och vann 1687 anställning som kapten vid
svenske generalguvernörens öfver Livland,
grefve Hastfers, regemente. Sannolikt var det
P:s ådagalagda juridiska insikter, advokatoriska
förmåga och kända stridbarhet, som förmådde den
livländska adeln att skjuta fram honom i sin
spets, när striden om reduktionsverket i Livland
nu skärptes. Ytterst gällde striden, huruvida
den svenska riksdagens beslut, särskildt i
reduktionsfrågan, hade giltighet äfven för
Livland. Karl XI hade befallt livländska
ridderska-pet, som klagade öfver kränkningar
af sina privilegier, att 1690 till Stockholm
sända en fullständig samling af sina privilegier
(corpus privilegiorum) samt två deputerade af
sitt stånd. P. utsågs af landtdagen 1690 jämte
Leonhard Gustaf Budberg till deputerad och fick
jämte några andra livländska adelsmän i uppdrag
att samla och ordna "corpus privilegiorum". Ett
af P. begånget öfver-våld mot Riga-rådsherren
Reuter hotade dock att lägga hinder i vägen
för resan till Stockholm. Genom Hastfers
ingripande bereddes honom dock tillfälle att
komma ifrån processen. Snart uppstod likväl
tvist mellan Hastfer, som hittills i det hela
synes ha gynnat P., och de båda deputeradena om
huruvida vissa urkunder, t. ex. Sigismund Augusts
privilegier af 8 nov. 1561, som deputeradena
betraktade som privilegier, skulle anses för
sådana och upptagas i "corpus privilegiorum". I
okt. 1690 anlände de deputerade jämte Hastfer
till Stockholm. I de förhandlingar, som de
deputerade hade med de svenska myndigheterna,
uppvisade dessa obehörigheten af att anse
Sigismund Augusts privilegier som gällande för
Livland. Härunder uttalade P. eftertänkliga
saker om Livlands statsrättsliga ställning till
Sverige, hvilken han uppfattade som personal-,
men ej som real-union, uttalanden stödda
på ensidig uppfattning eller förvrängning
af de svenske konungarnas åt Livland
gifna privilegier och af fredsfördraget i
Oliva. I slutet af 1691 återvände P. till
Livland och satte där i gång ett formligt
uppviglingsarbete för att sammansluta sina
ståndsbröder i stark opposition. På landtdagen
i Wenden 1692 framställde P. en mängd förslag,
genom hvilka han ville göra föreningen mellan
Livland och Sverige så lös som möjligt och
inskränka konungens makt. Han genomdref dessutom
tillsättandet af ett ständigt utskott, som mellan
landtdagarna skulle tillvarataga ridderskapets
intressen. En af P. författad instruktion för
utskottet (s. k. konstitution) vardt ock af
landtdagen antagen, ehuru tillsättandet af detta
utskott och dess verksamhet utan den kungliga
regeringens samtycke voro olagliga. Vidare
förmådde P. ridder-skapet att låta uppsätta
en supplik till konungen, i hvilken man i ett
passioneradt språk angrep reduktionen och klagade
öfver Hastfer. Dessa åtgärder vållade allvarsam
räfst från svenska styrelsens sida. De, som
underskrifvit suppliken, befalldes i nov. 1693
att bege sig till Stockholm och där stå till
rätta samt styrka sina klagomål med bevis;
dit kallades också P., sedan Hastfer lyckats ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free