- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
241-242

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patriksordern, Sankt - Patrimonialjurisdiktion - Patrimonium - Patrimonium Petri - Patriot - Patriotiska sällskapet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konungen af Irland. Ordenstecknet utgöres af en
oval, gyllene medaljong, i hvars midt synes på
silfverfält ett rödt emaljeradt Patrik-(Andreas-)
kors och på detta ett grönt väpplingsblad,
hvars tre blad bära hvar sin gyllene krona,
detta omgifvet af en blå emaljerad rand med den
latinska inskriften Quis separabit? (Hvem skall
kunna åtskilja?) och årtalet MDCCLXXXIII samt
därutomkring en gyllene rand med en krans af
gröna väpplingsblad. Detta tecken bäres i ett
himmelsblått ordensband från högra skuldran till
vänstra sidan eller i en kedja, som består af
sammanfogade rosor, harpor och knutar. Dessutom
bäres på vänstra sidan af bröstet ett liknande
riddartecken, från hvilket åtta strålknippen af
silfver utskjuta.

Patrimonialjurisdiktion (af lat. patrimonium,
arfgods), jur., den med besittningen af viss
fastighet förenade befogenheten att utöfva
domsrätt. En dylik befogenhet blef redan
tidigt i Tyskland af furstarna förlänad
åt egarna till vissa gods, åt kloster
o. s. v. Äfven i Sverige funnos under äldre
tider spår af patrimonialjurisdiktion. Så hade
egarna till Ängsö gods sedan urminnes tider
"hals- och handrätt", egaren till Bergkvara
gård egen "borgrätt". Redan under Karl XI:s
tid blef dock i Sverige denna särskilda
jurisdiktion icke vidare erkänd, och i 1734
års lag förekommer den ej. Efter 1848 är
patrimonialjurisdiktionen öfverallt afskaffad.
L. A.*

Patrimonium, lat., fadersarf, arfgods. –
Adj. patrimonial l. patrimoniell.

Patrimonium Petri ("Petrus’ arfgods"), äfven
P. sancti Petri l. P. beati Petri ("den helige
l. den salige Petrus’ arfgods"), kallades
af gammalt den komplex af jordbesittningar,
som utgjordes af de äldsta gåfvorna till
påfvestolen i Rom. Benämningen kom äfven
att beteckna Kyrkostatens världsliga område
i allmänhet. Slutligen, sedan detta blifvit
kringskuret genom det nya konungariket Italiens
uppkomst, utmärkte namnet det återstående område
af Kyrkostaten (se d. o.), som under 1860-talet
utgjorde påfvens världsliga herradöme.

Patriot (af lat. pa’tria, fädernesland),
fosterlandsvän; person, som älskar sitt
land och nitiskt främjar dess intressen med
underordnande af sina egna. – I de politiska
striderna har ej sällan ett parti tillegnat
sig namnet patrioter, därmed antydande sig
såsom det egentligen fosterländska. I Sverige
kallade sig under frihetstidens partistrider
både hattar och mössor för patrioter – i
de ryska ministerdepescherna uppträder det
sistnämnda partiet nästan regelbundet under detta
namn. Patrioter kallade sig äfven den tillfälliga
partibildning vid början af 1760 års riksdag,
som vanligen bär namnet landtpartiet – hvilket
namn blott skulle vara en öfversättning af
patrioter. Likaså är det den vanliga beteckningen
på den aristokratiska oppositionen mot Gustaf
III. Under senare tider förekommer i stället
för patrioter den likbetydande beteckningen
fosterländska partiet. Äfven i Polen, Holland,
England m. fl. stater ha partier med namnet
patrioter uppträdt. – Adj. patriotisk.
(L. S.)

Patriotiska sällskapet (Kongl. patriotiska
sällskapet
, förr kalladt Kongl. svenska
patriotiska sällskapet
) har till
ändamål att, medelst spridande af nyttiga
upplysningar uti allmänna hushållningen,
befrämja för riket gagneliga näringars
uppkomst och förkofran samt att, i mån af
tillgångar, genom utdelande af belöningar
för berömliga gärningar och företag samt för
nyttig verksamhet och flit, hos de arbetande
folkklasserna på landet och i städerna uppmuntra
och befrämja nationalidoghetens tillväxt och
en sann medborgerlighets utöfvande. Denna
mångsidiga uppgift har sällskapet sökt
fullfölja alltsedan sin upprinnelse, 1767,
då det stiftades af dåv. presidenten i
Kommerskollegium E. Carleson. Intill 1772 stod
det i samband med svenska Landtorden (numera
k. sällskapet Pro patria, se d. o.), men vid
nämnda tid afsöndrade det sig från denna orden
och bildade ett själfständigt samfund med ett
ganska ansenligt antal ledamöter och med af K. M:t
(1772) stadfästa grundregler. Under en följd
af år – sällskapet var länge allenastående
i sitt slag – har dess verksamhet haft en
särskild betydelse för våra näringar, som det
velat upphjälpa icke blott genom att utdela
offentliga belöningar för erkänd odlingsflit
eller industriella företag och uppfinningar,
utan äfven och än mer genom att sprida kunskap om
rön och upptäckter inom olika arbetsgrenar. I
detta syfte utgaf det bl. a. åtskilliga
periodiska skrifter: "Kongl. svenska
Patriotiska sällskapets handlingar" (1770–82),
"Hushållnings-journal" (1776–89) och "Ny journal
uti hushållningen" (1790–1813). När sedermera
nya föreningar och inrättningar uppstodo, såsom
hushållningssällskapen och Landtbruksakademien,
inskränktes af helt naturliga skäl sällskapets
verkningskrets alltmer, så att den för närvarande
hufvudsakligen består i utdelning af medaljer och
penningbelöningar, under det att den litterära
verksamheten afstannat. Dock ha vid många
tillfällen pristäflingar anordnats för skrifter
i allmännyttiga ämnen. Större eller mindre
medaljer, i guld eller silfver, med konungens
bröstbild eller sällskapets sinnebilder, beviljas
för långvarig trogen tjänst, långvarig gagnande
verksamhet, berömlig odlingsflit m. m., och
mindre eller större penningbelopp lämnas som
belöningar för odlingsflit, åt brandskadade
på landet, till hemgift åt dygdiga flickor af
den arbetande klassen, för understödjande af
nyttiga företag m. m. Särskildt har sällskapet
på senare tiden vinnlagt sig om att understödja
spridandet af svensk kultur inom finskspråkiga
trakter af Norrbottens län. Under 1912 utdelades
939 medaljer – hvaraf 924 för långvarig trogen
tjänst – och kontant 4,550 kr. i belöningar
för odlingsflit, som understöd och bidrag till
allmännyttiga företag, särskildt skolkökskurser
o. d. Sällskapets samtliga utgifter under samma
år utgjorde 8,563 kr., dess inkomster 11,320
kr. och dess kapitaltillgång 201,165 kr.,
hvaraf 36,260 kr. tillkomma särskildt bokförda
fonder. – Sällskapet räknade 130 ledamöter. Det
tillkommer dem att för vården af samfundets
angelägenheter utse ett förvaltningsutskott,
bestående af 12 medlemmar, kända för kunskaper
i de till sällskapets föremål hörande ämnen och
för nit, vilja och förmåga att dem behandla. För
öfrigt gälla de af K. M:t 1849 stadfästa
"Förnyade grundregler" jämte ett 1906 antaget
"Särskildt reglemente". Hvart femte år utges
genom sekreteraren en berättelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free