- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
451-452

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Percy. 3. Sir Henry P. (Hotspur) - Percy. 4. Henry P., 2:e earl af Northumberland - Percy. 5. Henry P., 3:e earl af Northumberland - Percy. 6. Henry Algernon P., 6:e earl af Northumberland - Percy. 7. Henry P., 8:e earl af Northumberland - Percy. 8. Sir Algernon P., 10:e earl af Northumberland - Percy. 9. Sir Hugh P., 1:e hertig af Northumberland - Percy. 10. Sir Hugh P., 3:e hertig af Northumberland - Percy. 11. Algernon George P., 6:e hertig af Northumberland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Henrik af Wales mot walesiska höfdingar,
men råkade snart i tvist med Henrik IV om
kostnaderna för fälttåget och nödgades då
bl. a. återlämna Anglesey. Ett skotskt ströftåg
inåt Northumberland kallade honom 1402 dit, och
han vann (14 sept. s. å.) jämte sin fader segern
vid Homildon hill. P. gjorde anspråk på att få
behålla den i striden tillfångatagne earlen af
Douglas (se d. o. 7) som sin personlige fånge,
hvilket föranledde en häftig tvist med Henrik IV,
som vägrade honom att ur walesisk fångenskap
utlösa sin svåger, sir Edmund de Mortimer,
farbror till tronpretendenten Edmund de Mortimer,
earl af March (se Mortimer 5). P., som under
ordväxling med konungen groft förolämpats af
denne, gjorde 1403 öppet uppror i förening
med sin fånge Douglas, sin farbror earlen
af Worcester och den walesiske fursten Owen
Glendover, som under mellantiden försonats med
sin fånge Mortimer. De upproriske utspredo först,
att Rikard II ännu vore i lifvet, men utropade
sedan den unge earlen af March till konung. I
juli s. å. besegrades rebellerna i grund vid
Shrewsbury; P. stupade i slaget, och hans hufvud
uppsattes öfver stadsporten i York. - Af P :s
karaktär har Shakspere i "Konung Henrik IV"
med ledning af Holinsheds krönika gifvit en
målande bild. Jfr J. H. Wylie, "History of
England under Henry IV" (4 bd, 1884-98).

4. Henry P., 2:e earl af Northumberland,
den föregåendes son, f. 1394, återfick
1416 af konung Henrik V de efter faderns
och farfaderns upprorsförsök konfiskerade
släktgodsen, befriades genom konungens
mellankomst från fångenskap hos skottarna och
fick äfven ärfva farfaderns earlvärdighet. Han
var sedermera en trogen anhängare af huset
Lancaster, tillhörde efter Henrik V:s död
förmyndarregeringen för Henrik VI och stupade
vid utbrottet af "Rosornas krig" i strid mot
hertigen af York vid S:t Albans 21 maj 1455.

5. Henry P., 3:e earl af Northumberland,
den föregåendes son, f. 1421, d. 1461, var sedan
1439 Henrik VI:s gränsbefälhafvare mot
Skottland, hade under "Rosornas krig" betydande
andel i Lancasterpartiets segrar öfver hertigen
af York vid Wakefield 1460 och öfver Warwick vid
S:t Albans 1461, men stupade s. å. i slaget vid
Towton, hvarefter hans gods konfiskerades och
earlvärdigheten af Northumberland för en kort
tid öfvergick till Percy-ättens arffiender,
släkten Neville. - P:s son, sir Henry P.,
f. 1446, d. 1489, hölls en tid af Edvard IV i
fångenskap, men återfick 1469 friheten och äfven
earl värdigheten. Han stämplade mot Rikard III,
anslöt sig efter Henrik Tudors (Henrik VII :s)
seger vid Bosworth 1485 omedelbart till denne och
stupade >vid undertryckandet af ett upprorsförsök
i Yorkshire mot Henrik.

6. Henry Algernon P., 6:e
earl af Northumberland, sonsons son till P.
3, f. omkr. 1502, d. 1537, stod högt i gunst
hos Henrik VIII och verkställde 1530 på dennes
uppdrag arresteringen af kardinal Wolsey. Han
afled barnlös, och då hans båda bröder för sitt
deltagande i den katolska resningen "Pilgrimage
of grace" 1536 mist arfsrätten för sig själfva
och efterkommande, gick earlvärdigheten ånyo
ur släkten (den innehades en tid af släkten
Dudley, se d. o.). P:s brorson Thomas P.,
f. 1528, d. 1572, en sträng katolik,
upphöjdes af Maria Tudor 1557 till
(7:e) earl af Northumberland; han afrättades
för delaktighet i en sammansvärjning med syfte
att befria Maria Stuart ur fångenskapen och
tillförsäkra katolikerna religionsfrihet.

7. Henry P., 8:e earl af Northumberland,
brorson till P. 6, f. omkr. 1532, d. 1585,
invecklades, liksom förut hans broder Thomas P.,
1585 i en sammansvärjning för den fångna Maria
Stuarts befriande. Han insattes i Tower och
fanns-där en morgon skjuten i sin säng med en
pistol bredvid sig. Dödsorsaken uppgafs vara
själfmord, men anses snarare ha varit mord.

8. Sir Algernon P., lO:e earl af
Northumberland, den föregåendes
sonson, f. 1602, d. 1668, var son till Henry
P.
, den 9:e earlen (f. 1567, d. 1632),
som, fastän protestant, anklagats
för delaktighet i krutkonspirationen och,
ehuru han ej kunnat öfverbevisas om förrädiska
stämplingar, nödgats tillbringa 15 år som fånge
i Tower (till 1621). P. var på 1630-talet
ifrigt verksam för flottans reorganisation och
blef 1638 storamiral. Han förde 1639 befälet
öfver Karl I :s armé vid skotska gränsen,
intogs småningom af allt starkare missnöje med
konungens politik, blef en af parlamentspartiets
ledare i öfverhuset och insattes 1644 i den
provisoriska regeringskommittén "Committee
of both kingdoms". Han utsågs s. å.
af parlamentet till guvernör för konungens yngre
barn, deltog som underhandlare i flera försök
att komma till uppgörelse med Karl och ledde
1648 i öfverhuset oppositionen mot konungens
ställande inför riksrätt. P. höll sig efter
Karls afrättning alldeles fjärran från politiska
ärenden, tills han vid restaurationen kallades
till medlem af Karl II:s råd. - Med P:s son,
Josceline P., ll:e earl af Northumberland,
dog ätten ut på manssidan, 1670.

9. Sir Hugh P. (hette urspr. Smithson,
se ofvan i släktöfversikten), l:e hertig af
Northumberland, måg till Algernon Seymour, hertig
af Somerset, som var sondotters son till P. 8,
f. 1715, d. 1786, blef genom sitt äktenskap 1740
innehafvare af Percy-släktens stora familjegods
samt antog 1750 denna släkts namn och vapen.
Han var en af Georg III :s förtrognaste
rådgifvare och 1763-65 under Grenvilles
ministär lordlöjtnant på Irland; hertigtitel
af Northumberland erhöll han 1766. - Hans son,
sir Hugh P., 2:e hertig af Northumberland,
f. 1742, d. 1817, tillhörde sedan 1790 prinsens
af Wales intima vänkrets och blef 1793 general.

10. Sir Hugh P., 3:e hertig af Northumberland,
sonson till P. 9, f. 1785, d. 1847,
var 1829-30 lordlöjtant på Irland och
utmärkte sig där för mycken statsklokhet vid
genomförandet af den katolska emancipationen.
Både P. och hans broder, Algernon P.,
4:e hertig af Northumberland (f. 1792,
förste amiralitetslord i Derbys ministär
febr.-dec. 1852, amiral 1862, d. 1865), dogo
barnlösa, hvarför hertigtiteln öfvergick till
en yngre linje med George P., son till den 1:e
hertigens yngre son Algernon P.,
earl af Beverley.

11. Algernon George P., 6:e hertig
af Northumberland, son till George P. (se ofvan,
P. 10), f. 1810, d. 1899, var 1852-65 konservativ
medlem af underhuset, hade 1858-59 säte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:34 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free