Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrus-akterna - Petrus Alfonsus. Se Disciplina clericalis - Petrus Andreaæ Niger. Se Peder Andersson Swart - Petrus apokalyps - Petrus Astronomus - Petrus bref - Petrus Caroli (Per Karlsson) - Petrus cathedratus. Se Petri cathedra 1 - Petrus Damiani. Se Damiani, P. - Petrus Dasypodius. Se Petrus Astronomus - Petrus de Alliaco. Se d'Ailli - Petrus de Bosco. Se Dubois, Pierre - Petrus de Dacia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
715
Petrus Alfonsus-Petrus de Dacia
716
originalet torde ha uppkommit i Mindre Asien. Den
latinska öfversättningen, sora tidigast sett
dagen på 300-talet, har jämte ett stycke af ett
fragment på koptiskt språk af ett lika benämndt
verk utgifvits i kommenterad tysk öfv. af
E. Hennecke, "Neutesta-mentliche apokryphen"
(1904). E. S-c.
Petrus Alfonsus. Se Disciplina c l e r i-ca l
i s.
Petrus Andreæ Niger. Se Peder Andersson Swart.
Petrus’ apokaly’ps. Redan genom flera vittnesbörd
från den äldsta kyrkans fäder (t. ex. Klemens
af Alexandria) kände man tillvaron af och några
citat från en apokryfisk skrift med detta namn,
och på grund af gamla uppgifter angående dess
storlek kunde man beräkna, att den motsvarat
ungefär Paulus’ bref till galaterna; den
torde vara något yngre än Petrus’ evangelium
(se d. o.). Men först upptäckten af ett
större fragment af Petrusevangeliet medförde
äfven upptäckten af ett större fragment
af denna skrift, i det samma handskrift,
som innehöll nämnda evangeliifragment, också
innehöll ett fragment af Petrus’ apokalyps;
texten har därför utgifvits i samband med
Petrusevangeliet. Det upptäckta fragmentet, som
torde motsvara ung. hälften af den ursprungliga
skriften, skildrar på ett mycket krasst sätt
de saliges och de osaliges ställning efter
döden och kan betraktas som en källa till
Dantes Divina com-media. Se E. Hennecke,
"Neutestamentliche apokryphen" (1904).
E. S-e.
Petrus Astro’nomus (af senare författare oriktigt
benämnd D a s y p o’d i u s), munk i Vadstena
kloster, till börden tysk, synes ha innehaft
magistergraden. Han förfärdigade 1506 ett
märkvärdigt ur i Uppsala domkyrka, hvilket visade
ej blott dagar och timmar, utan också månens
till- och aftagande samt planeternas gång. Det
synes ha varit uppsatt i gången melbn högaltaret
och gustavianska grafkoret. Det förstördes vid
branden 1702. P. vistades äfven vintern 1508-09
i Uppsala och holl där på ungdomens begäran
och med ärkebiskopens samtycke föreläsningar
i astronomi. Namnet Dasypodius tor ha tillagts
P. genom sammanblandning med tyske matematikern
Conrad Dasypodius (d. 1600), som konstruerade
det berömda uret i Strassburgs domkyrka.
(K. B. W-n.)
Petrus’ bref, två und-er aposteln Petrus’ namn
i N. T. upptagna bref, af hvilka det första är
rik-tadt till "de utvalda främlingar, som bo
kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien,
Romerska Asien och Bitynien", och det andra är
ställdt till de kristne i allmänhet. Det första
brefvet rör sig omkring Guds barmhärtighet, som
genom Jesu Kristi uppståndelse födt de kristne
till ett nytt och lefvande hopp, och manar till
nykterhet och vaksamhet. Det andra brefvet
är riktadt mot en villolära, som predikade
köttets evangelium och förnekade Herrens
tillkommelse. Enligt den mera kritiskt färgade
forskningen äro båda dessa bref oäkta, enligt
den mer moderata riktningen (t. ex. l*. Feine)
i hvarje fall det andra, medan det första anses
innehålla petrinska tankar. Enligt Th. Zahn
härröra båda från aposteln Petrus. Kommentar af
R. Knoph (i Mcyers kommentarverk, 1912). E. S-e.
Petrus Ca’roli (Per Karlsson), biskop, Erik
XIY:s gunstling, f. 1510 i Skänninge, d. 1587 i
Linköping, studerade en tid utrikes, bl. a. under
Luther och Melanchthon, och fick magistergraden
vid ett utländskt universitet. Efter hemkomsten
blef han prästvigd och utnämndes 1540 till
hofpredikant, 1541 till kyrkoherde i sin
födelsestad och 1547 till domkyrkosyssloman i
Linköping. 1551 omtalas han äfven som skolmästare
där. Hans smidighet och omfattande bildning
gjorde honom omtyckt vid hofvet, i synnerhet hos
prins Erik, på hvars rekommendation han 1555 blef
kyrkoherde och superintendent i Kalmar. Sedan
Erik 1558 flyttat sitt hof till nämnda stad,
vardt P. hans dagliga sällskap. Strax efter
Eriks tronbestigning insattes P. till ledamot
af "Konungens högsta nämnd" och underhöll från
Kalmar framgent en liflig bref växling med
konungen, till hvilken han inberättade hvad
märkligt som tilldrog sig i hans trakt. Hans
nit blef ej obelönadt: det ena pastoratet efter
det andra öfverlämnades till honom - slutligen
uppbar han inkomsterna af fem sådana -, och i
maj 1567 förordnades han till "prokura-tor" i
Småland, en förtroendesyssla, närmast jämförlig
med ett ståthållarskap. Några veckor efter denna
utnämning inträffade Sturemorden. P. vistades
vid den tiden i Uppsala, under flitigt umgänge
med Erik. Det var omedelbart efter ett längre
samtal med P., i närheten af slottet, som Erik
rusade in i Nils Stures fängelse och begynte
sina blodsdåd. Huruvida P. genom sina råd och
skrämmande anspelningar sporrade honom därtill,
är ännu outredt. Själf sade han sig ha haft ett
kristligt samtal med konungen. Erik gaf honom den
ena dagen skulden till gärningen, och den andra
fritog han honom fi ån all orsak därtill. Johan
och samtiden dömde honom skyldig. För detta -
verkliga eller förment? - brott och för svåra
beskyllningar mot Johan blef P. strax efter
Eriks afsätt-ning dömd till döden, men fick
nåd och förvisades till Finland. 1570 återfick
han icke allenast friheten, utan äfven sitt
superintendentsämbete och smög sig t. o. m. in i
den nye konungens ynnest, i synnerhet genom sin
ifrån för antagandet af 1577 års halfkatolska
liturgi - förut hade han inför Erik beskärmat
sig öfver Vadstenanunnornas "envisa papisteri"
- och fick 1582 fullmakt på biskopsstolen i
Linköping. Kryperi, maktlystnad och snikenhet,
men därjämte kraft i utöfningen af ämbetet
och en hedrande omvårdnad om stiftets skolor
och bibliotek voro de utmärkande dragen
hos "Kal-marne herr Per" eller "Mäster
Per", som P. kallas i samtida handlingar.
J- Th- w-*
Petrus cathedrätus. Se Petri cathedra 1.
Petrus Damiäni. Se Damiani, P.
Petrus Dasypodius. Se Petrus Astronomus.
Petrus de Alli’aco. Se d’Ailli.
Petrus de Boscp. Se D u b o i s, Pierre.
Petrus de Dacia (Peter från Dacia, se d. o.),
religiös skriftställare, född på Gottland,
antagligen på 1230-talet, d. 1289, inträdde
tidigt i dominikanorden och studerade i
Köln 1266–69 samt ett år vid dominikanskolan
S:t Jacques i Paris under bl. a. Tomas från
Aquino. Utnämnd till lärare för dominikanerna
i Skänninge 1270, samlade P. kring sig
fromma kvinnor och lyckades upprätta
det första kvinnliga dominikanklostret i
Sverige och vardt slutligen prior för Visby
dominikankloster. P. var en försynt, älskvärd
och hängifven natur. Under sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
