- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1029-1030

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Platen, von, 6 adliga ätter - Platen. 2. Baltzar Bogislaus von P.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hans yngre sons son, Filip Julius Bernhard (se P. 1), naturaliserades 1778 som svensk adelsman och blef 1797 friherre (hans friherrliga ätt kvarlefver nu endast på kvinnolinjen). Dennes
son Baltzar Bogislaus (se P. 2) erhöll 1815 greflig värdighet enl. R. F. §
37. Den grefliga ätten utgick 1888 med sonsonen öfverstekammarherren Karl Baltzar Ernst v. P. – Den ofvannämnde Baltzar von P:s äldre sons son, Balthasar Achates (f. 17 nov. 1712 i Stralsund, d. 26 okt. 1782 i Stockholm som f. d. öfverste för Savolaks’ regemente), naturaliserades 1751 som svensk adelsman och är stamfader för den nu lefvande adliga ätten von P., af hvilken en gren genom hans son Achates Karl (f. 30 april 1752 i Västmanland, d. 11 jan. 1832 på Öfrabyborg i Skåne, hofmarskalk, 1805 generalkrigskommissarie i Pommern) sedan 1815 har friherrlig värdighet enl. R. F. § 37. En annan ättling i 7:e led till ofvannämnde Henrik på Grankewitz är stamfader till Ventz-subzowergrenen, från hvilken många i Sverige lefvande personer med namnet von P. härstamma. Med stor sannolikhet hörde den från slutet af 1200-talet i Sverige
kände Erengisle Plata, liksom flera med samma namn från 1300- och 1400-talen,
till den rügenska släkten. Jfr Ph. Fr:son och G. L:son von Platen, "Ätten von P." (1909).
C. M. St-k.

1. Filip Julius Bernhard von P., friherre, fältmarskalk, generalguvernör, f. 14 mars
1732 på Dornhoff i Pommern, d. där 23 april 1805, inträdde 1746 i svensk tjänst som volontär vid
generalmajor von Schwerins regemente, utnämndes 1758 till ryttmästare för en skvadron husarer, som han själf uppsatt, och bevistade de flesta under Pommerska kriget förefallande affärerna. Efter att ha
tjänat vid Gula husarregementet (sedan 1762) och Gröna dragonerna (sedan 1767) utnämndes han 1772 till öfverste för Norra skånska kavalleriregementet och 1776 till generalmajor. Under finska kriget
1788–90 visade han prof på tapperhet, trohet och duglighet och utnämndes till generallöjtnant
(1788), riddare af svärdsordens stora kors (1789) och serafimerriddare (1790). 1792 blef
han generalbefälhafvare i Skåne, 1795 general af kavalleriet, 1796 En af rikets herrar,
generalguvernör öfver Pommern och Greifswalds akademis kansler samt 1799 fältmarskalk. 1800
fick han afsked från generalguvernörs- och kanslersämbetena. 1778 hade han blifvit
naturaliserad svensk adelsman och 1797 friherre.

2. Baltzar Bogislaus von P., grefve, den föregåendes son, Göta kanals grundläggare, statsman, f. 29 maj 1766 på stamgodset Dornhoff (Rügen), d. 17 dec. 1829 i Kristiania, inskrefs vid 13 års ålder i Karlskrona kadettskola och utnämndes följande år till fänrik vid örlogsflottan. Efter afslutad skolkurs tillbragte han, för bättre utbildning i sjömannayrket, tre år i kofferditjänst, deltog efter återkomsten i några expeditioner med svenska krigsskepp samt bevistade jämväl början af 1788 års ryska krig. Sårad vid Hogland, blef han ombord på sitt fartyg rysk fånge och fördes som sådan in i det inre Ryssland. Vid hemkomsten ur fångenskapen efter fredsslutet erhöll han, för att ej komma efter sina jämnåriga, antedaterad befordran till kapten. Under åtskilliga
kommenderingar avancerade han under följande år småningom till öfverstelöjtnant vid amiralitetet och generaladjutant af flygeln (1795) samt
förvärfvade obestridt anseende som duglig, insiktsfull och rifvande sjöofficer, som dock
icke alltid hade lätt att komma öfverens med öfverordnade. Med 1797 upphörde också hans
tjänstgöring vid vapnet, och 1800 tog han, måhända af harm öfver faderns tvungna
afgång från generalguvernörskapet, afsked ur krigstjänsten, hvarvid han erhöll öfverstes
värdighet. S. å. slog han sig i ro på det inköpta godset Frugården å Vänersnäs (Västergötland), där
han snart vann anseende som synnerligen duglig och driftig jordbrukare och skogsodlare. 1801
invaldes han i styrelsen för Trollhätte kanal, och under studiet af Dan. af Thunbergs i dess
arkiv förvarade kanalprojekt mognade hos honom småningom tanken på en samfärdsled mellan Vänern,
Vättern och Östersjön, hvilken tanke, sedan han på egen bekostnad genomrest och undersökt de
för kanalens framdragande ifrågasatta nejderna, slutligen år 1806 tog form i hans epokgörande
Afhandling om canaler genom Sverige. Planerna vunno understöd af Gustaf IV Adolf, som i
febr. 1808 beslöt att "i hela dess vidd företaga och fullborda det riksgagneliga ärendet" och
på grund däraf uppdrog åt P. jämte den i sådant syfte af regeringen inkallade skicklige engelske
kanalbyggaren Thomas Telford att närmare utstaka farleden mellan Östersjön och Vänern. Emellertid
mellankom 1809 års revolution, men då P. var en af de mera framträdande bland de s.k. "1809
års män" och särskildt nära förbunden med G. Adlersparre, fann han understöd äfven af
den nya regimen. Ständerna själfva togo nu initiativet efter motion af en af P:s närmaste
vänner, biskop K. von Rosenstein, företaget omfattades med en sangvinisk entusiasm,
och sedan 1810 regeringens privilegium beviljats, blef det äskade aktiekapitalet
icke obetydligt öfvertecknadt inom loppet af några få dagar (se Göta kanal). P., som
invalts i 1809 års konstitutionsutskott och således äfven är att räkna bland vårt nya
statsskicks fäder, inkallades 9 juni 1809 i statsrådet samt utnämndes i samband därmed till
konteramiral. Han intog ock, man kan säga med själfskrifvenhetens rätt, ordförandeplatsen
inom det 1810 bildade kanalbolaget samt egnade sedan med förkärlek och, efter taget afsked ur
statsrådet (1812), odeladt sina bästa krafter åt kanalverkets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:58:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfca/0567.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free