- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1033-1034

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Platen. 3. Baltzar Julius Ernst von P. - Platen. 4. Filip Kristofer von P. - Platen-Hallermund, August von - Platenitz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då på detta område nya uppfinningar snart sagdt
hörde till ordningen för dagen, verkade dock
nedslående och förmådde honom att i juni åter
afgå från sin plats. För att hjälpa regeringen
ur svårigheten att fylla den plats, som genom
utrikesministern grefve Wachtmeisters plötsliga
död blifvit ledig, ingick P. i nov. 1871 ånyo i
regeringen. Tronskiftet år 1872 och vissheten,
att konung Oskar II:s uppfattning af flottans
uppgift skulle snarligen besegla den nybildade
skärgårdsflottans öde, förmådde P. att redan i
dec. 1872, några månader efter Karl XV:s död,
åter lämna rådskammaren. Krafterna började
ock svika och manade snart till återgång ur
det offentliga lifvet; han afsade sig 1873 sin
plats i riksdagens Första kammare, dit han 1866
invalts af Uppsala läns landsting. – P:s gifte
(1832) med den rike grefve Karl de Geers enda
barn (Charlotte, f. 1813, d. 1888) satte honom
i tillfälle att utöfva ett ädelt mecenatskap
och en omfattande välgörenhet. Yttre utmärkelser
kommo honom i rikt mått till del. Här må nämnas,
att han blef ledamot af Landtbruksakad. 1843
(hedersled. 1852), af Krigsvet. akad. 1849,
hedersled, af Örlogsmannasällsk. s. å.,
led. af Vetenskapsakad. 1854 samt hedersled.
af Vet. societeten i Uppsala och af Akad. för
de fria konsterna 1856, samt att han 1860
kreerades till juris hedersdoktor i Oxford.
P:s af trycket utgifna skrifter i frågan om
sjöförsvarets ordnande, nämligen Underdånigste
rapport
etc. (1851) och Grunder för ombildning
af Sveriges sjöförsvar
(1865), föranledde en
mängd följdskrifter.

4. Filip Kristofer von P., militär, tillhör Ventz-subzowergrenen
af ätten P., f. 1852, underlöjtnant vid
Skånska dragonregementet, löjtnant där 1878
och vid generalstaben 1882, kapten där 1885,
var militärattaché i Wien 1888-89, utnämndes
till major vid generalstaben 1893 och vid
Lifgardet till häst 1894, till öfverstelöjtnant
vid Kronprinsens husarregemente 1896, vardt
öfverste där 1901 och dess chef 1902 samt
generalmajor och chef för femte arméfördelningen
1908 och för tredje 1911. P. valdes till led. af
Krigsvet. akad. 1895.
1. (L. S.) 2. S. C. 3. J. H.* 4. C. O. N.

Platen-Hallermund [-mont],
August von, grefve, tysk skald, f. 24
okt. 1796 i Ansbach, Bajern, inom en familj,
som räknar gemensam härkomst med de svenska
adliga ätterna von Platen, d. 5 dec. 1835 i
Syrakusa. P. deltog som underlöjtnant i de
allierades intåg i Frankrike 1815. Vid sidan
af sin garnisonstjänstgöring hängaf han sig
alltjämt åt studier samt var 1818 student vid
Würzburgs universitet och 1819-26 vid Erlangens,
där han tog starka intryck af Schelling och
gjorde sig förtrogen med flera språk, bland dem
persiska och arabiska. Ett besök i Venezia 1824
hade till följd, att han lämnade den militära
banan och två år senare for till Italien för
att där lefva uteslutande för sin konstnärligt
litterära utveckling. Han genomströfvade landet
i alla riktningar, men
uppehöll sig mest i Rom och Neapel. Harmsen,
öfver det politiska och litterära förfallet
i Tyskland, plågad af otillfredsställd
själfuppskattning och patologiska böjelser,
om hvilka hans dagböcker berätta, isolerade han
sig alltmera och vardt föremål för misskännande
i hemlandet, icke minst efter Heines anfall (i
"Reisebilder"). Emellertid vistades han
i München 1832-34, men återvände på våren
1834 till södern, där han bortrycktes af
en feber. En bildstod öfver honom restes
1859 i Ansbach. - P. var till sin politiska
åskådning liberal, till sin konstnärliga
uppfattning lidelsefull anhängare af
stränga, estetiskt ideella principer, som
förde honom till förbittrad strid med
romantikens sista utlöpare, den dimmiga
epigonlyriken, den effekthungriga ödestragedien
och den journalistiskt förorenade prosaepiken.
Hans utgångspunkter voro romantikens fantasispel,
särskildt de med spansk eller orientalisk kostym,
samt Schiller. Han började sin vittra bana
med Ghaselen (1821), en orientalisk diktform,
som han införde, Lyrische blätter och Neue
ghaselen
(1823). I de sagoartade lustspelen
Der gläserne pantoffel (1823), Der
schatz des Rhampsinit
(1824) m. fl. stod han
ännu på romantikens ståndpunkt och efterbildade
Tiecks komedier. Mot den litterära urartningen
riktade han sig i de formfulländade och
kvicka, efter Aristofanes’ mönster skrifna
litteraturkomedierna Die verhängnissvolle gabel
(1826) och Der romantische Oedipus (1829).
Bland hans öfriga arbeten framstå de efter hans
död utgifna Polenlieder, fyllda af rysshat och
frihetshänförelse, det historiska dramat Die liga
von Cambrai
(1833), det äfventyrsrika och
intagande sago-eposet Die abbassiden (skrifvet
1830, tr. 1834) och främst hans dikter (Gedichte,
1828; 2:a uppl. 1834), hvilkas manliga skaplynne
gifvit honom en särskild plats bland Tysklands
skalder. Genom sin utomordentliga formella
pregnans, resultatet af oaflåtligt och energiskt
arbete, och sin allvarliga sträfvan för större
noggrannhet i detta afseende betecknar P.
en konstnärlig renässans i den tyska poesien.
Hans egna dikter i de mest växlande
metra, antika former likaväl som sydromanska
och orientaliska, tillhöra hans lands yppersta
i sin art, men sakna omedelbarhet och direkt
anknytning till den tyska poetiska utvecklingen.
Han egde ingen stor förmåga att upplefva och i
sin dikt gestalta sina lefnadserfarenheter; han
är framför allt idéernas skald; värdighet, högt
allvar, hat, harm öfver frihetens våldförande,
idealistisk sorg öfver tillvarons tarflighet
och brister, den oafhängiges ensamhetskänsla
- det är framträdande karaktärsdrag i hans dikt.
P. Kernell (se d. o.) förmedlade P:s bekantskap
med den samtidiga svenska litteraturen, och i P:s
dagböcker finnas rätt intressanta uttalanden
om denna och om svenska personligheter. -
P:s samlade skrifter utkommo 1839; de ha
sedan utgetts i många uppl., bland hvilka kan
framhållas den af M. Koch och E. Petzet i
12 bd 1910. P:s Tagebücher utgåfvos i utdrag
1896-1900 i 2 bd (ej tillfredsställande). Se arbeten om
P. af Minckwitz (1838), Hellmuth (1893), Besson
(1894), Heinze (1897), Stockhausen (1899),
Greulich (1901), Unger (1903), Fries (s. å.),
Schlösser (1910), Eenck (s. å.) och
Petzet (1911). E. F-t. (R-n B.)

Platenitz, graffält. Se Hallstatt-
tiden
.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:30 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0569.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free