Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plutarchos, en af det forna Greklands alstringsrikaste författare - Plutarchos, alexandrinsk filosof - Plutark (Plutarch) - Plutella, zool. Se Kålmalen - Pluteus, zool. Se Tagghudingar - Pluto. Se Pluton - Plutokrati - Pluton (lat. Pluto), hos forntidens greker och romare namn på underjordens gud. Se Hades 1 - Pluton. 1. Krigsv. - Pluton. 2. Sjöv. - Plutonion. Se Hierapolis 2 - Plutonisk, geol. - Plutos, grek. myt. - Pluviale - Pluviometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1095
Plutarchos-Pluviometer
1096
han där flera statsämbeten. Kejsarna
Trajanus och Hadrianus hedrade honom med
höga värdigheter, och atenarna förärade honom
attisk medborgarrätt. P:s många skrifter äro
fördelade i två stora samlingar, af hvilka
den ena innefattar femtio lefnadstecknin-gar
öfver framstående greker och romare, af hvilka
46 äro parvis sammanställda (Biol paral-leloi,
lat. Vitæ parallelæ) . och mestadels åtföljas
af en jämförande öfversikt (synkrisis). P. har
vid författandet af dessa lefnadsteckningar haft
till sitt förfogande ett synnerligen vidsträckt
och olikartadt lärdomsmaterial, hvilket han
icke alltid begagnat med tillräcklig kritik,
likasom han icke heller har sinne för det stora
sammanhanget af de historiska förhållanden,
under hvilka de af honom tecknade personerna
uppträdt. Också framhåller han själf, att
han icke gör anspråk på att vara historiker,
utan endast biograf. Hvad han velat åstadkomma
och äf.ven verkligen åstadkommit är åskådligt
lefvande och lärorika karaktärsteckningar med en
omisskännelig panegyrisk tendens. Kompositionen
är ingalunda fulländad och sammanhanget ofta
tämligen lösligt. Men framställningens osökta
enkelhet och konkreta sakrikhet i förening med
författarens sedligt ädla uppfattningssätt ha
i alla tider gjort dessa lefnadsteckningar till
en omtyckt och underhållande läsning. Den andra
hufvudgrup-pen af P:s skrifter är en under den
gemensamma titeln Moralia (grek. Ethika’) hopförd
samling af mer än 80 särskilda skrifter öfver de
mest olikartade ämnen (filosofiska, sedelärande,
historiska, antikvariska, litteraturhistoriska,
estetiska, naturvetenskapliga, praktiska). P:s
syfte med dessa skrifter var icke så mycket
att lysa med en brokig månglärdom som fastmera
att upplysa och gagna sina medmänniskor. Bland
annat intresserar han sig lifligt för höjandet
af det i sjunkande stadda religions- och
sedlighetsmedvetandet. Ehuru själf filosofiskt
bildad och närmast bekännande sig till Platons
lära, hyser han varm tillgifvenhet för den
gamla religionsläran, hvilken han önskar väcka
till lif i en af .filosofien renad och förädlad
gestalt. Många af de i denna samling upptagna
skrifterna äro understuckna eller åtminstone
af en tvifvel underkastad äkthet. Texten är på
många ställen i hög grad fördärfvad. P:s stil är
bildad efter de fornattiska mönstren, men uppnår
icke deras genomskinliga klarhet. Hufvudupplagor
äro för P:s samtliga skrifter Eeiskes (1774-82);
Doehners och Dübners (med lat. öfv., 1868-77,
i Didots "Biblio-théque des auteurs grecs");
för lefnadsteckningarna Sintenis’ (1839-46 och
flera följande uppl.), hvarjämte en ny kritisk
upplaga är under utgifning af K. Lindskog i
Lund och K. Ziegler i Breslau; för "Moralia"
Wyttenbachs (1795-1830 i England och 1796-1834
i Tyskland) och Bernardakis’ (1888 -96). 28 af
P:s lefnadsteckningar finnas i svensk öfv. af
Emanuelsson (1842-45); ett urval utkom 1902 i
samlingen "De gyllene böckerna". A.M. A.
Plu’tarchos, alexandrinsk filosof, d. omkr. 430
e. Kr., utgör huvudrepresentanten för den
riktning, som sökte sammansmälta pythagoreism
och platonism och i många afseenden utgjorde en
viktig förberedelse för nyplatonismen.
Pluta’rk (P l u t a’r c h), en modernisering
af den grekiske karaktärsskildraren Plutarchos’
namn, har stundom brukats som titel på böcker,
innehållande
lefnadsteckningar öfver ryktbara män och
kvinnor ("Svensk Plutark för ungdom", 1849;
"Ny Flu-tarch", 1844-45).
Plute’IIa, zool. Se K alm alen.
Pluteus, zool. Se Tagghudingar.
Pluto. Se Pluton
Plutokrati (af grek. plütos, rikedom, och
kratëi’n, härska), de rikes herravälde,
penningvälde. Jfr Aristokrati.
Pluton (lat, Pluto), hos forntidens greker och
romare namn på undei jordens gud. Se H a d e s 1.
Pluton (fr. peloton). 1. Krigsv. Benämning
på en af kompaniets eller skvadronens
underafdelnin-gar, vanligen den
största. Benämningen går tillbaka ända
till senare delen af 1600-talet, då hvar
och en af bataljonens först tre, sedan fyra
divisioner delades i 2 plutoner. Denna indelning
bibehölls ända till midten af 1800-talet, ehuru
divisionen i preussiska och svenska arméerna
blef liktydig med kompaniet och erhöll en tredje
s. k. tiral-jörpluton (i Preussen utbyttes dock
ordet "pluton" mot "zug"). Under 1700-talet
grundades hela manövern på svängningar och
rörelser med plutoner samt på plutonsalfvor. Det
svenska kompaniet delas numera i 3 plutoner,
det franska i 2 "pelotons" och dessa i 2
"sections", det italienska i 4 "plo-toni". Den
franska och den italienska skvadronen delas
i 4 pelotons (plotoni). Ilandtverkare,
skrifvare och andra icke stridande vid ett
franskt kavalleriregemente förenas till en
"peloton hors rang". - 2. Sjöv. Arméns flotta
indelades efter arméns mönster i bataljoner,
dessa åter i divisioner om två plutoner. En
pluton bestod sålunda af l galär eller af 2
kanonslupar. - Jfr Bataljon och Batteri 2.
1. C. O. N. 2. U. W-l.
Pluto’nion. Se Hierapolis 2.
Plutõnisk (af Pluton, underjordens gud), geol.,
bildad under jordens yta. Plutoniska bergarter
benämnas sådana,, som bildats genom stelning
af en smält massa vid större eller mindre djup
under jordytan, t. ex. granit, till skillnad från
vulkaniska bergarter, som uppträngt och stelnat
på ytan, t. ex. basalt, lava m. fl. Jfr Bergart,
Djupberg-arter och Jorden, sp. 133. - P l u t
o n i’s m, den geologiska åsikt, som hystes af
plutonisterna. - P l u t o n i’s t e r kallas
de forskare, som fordom, innan den geologiska
vetenskapen ännu var så utvecklad som nu, ansågo,
att alla eller nästan alla de bergarter, som
utgöra led i jordskorpans byggnad, hade bildats
på plutonisk väg. E. E.
Plutos (grek. UkovTos, lat. Plutus), grek. myt.,
rikedomens gud, betecknas i en af de homeriska
hymnerna som en son till Demeter, årsväxtens
gudinna. Af den bildande konsten framställdes
han vanligen med ymnighetshorn, stundom som en
gosse, sittande på fredsgudinnans (Eirenes)
eller lyckogudinnans (Tyches) arm (se Eirene
med fig.) eller vid sidan af Athene Ergane
(handslöjdernas gudinna). - P. är äfven titeln
på ett af Aristofa-nes’ lustspel, i hvilket
guden framställes som en blind gubbe, emedan han
utdelar sina håfvor utan hänsyn till människornas
värdighet. A. M. A.
Pluviäle (mlat., af lat. plu’via, regn),
eg. regnkappa; katolsk korkåpa.
Pluviometer (af lat. plu’via, regn, och
grek. me’tron, mått), regnmätare. Se Nederbörd,
sp. 673.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
