Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Po-jang-hu - Pojo - Pojoviken. Se Pojo - Pokal - Poker - Pokoi - Pokrov - Pokrovskaja l. Pokrovka - Pokulera - Pokunt, relig. hist. Se Manito - Pol - Pol, Wincenty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in i sjön och höjer dess yta mer än 9 m. P.,
som från s. v. mottager den stora Kia-kiang
och från ö. Lo-ngan-kiang och den därmed
förenade Tschang-kiang, har många öar. Norra
delen är djup och omges af skogklädda höjder,
södra delen är grund, nästan fylld af säf och
har sumpiga stränder, i synnerhet i Kia-kiangs
deltaområde. Sjön är ett tillhåll för stora
skaror vattenfåglar, i synnerhet kormoraner.
(J. F. N.)
Pojo (fi. Po’hjan pi’täjä), kustsocken i Nylands
län, Finland, lyder under Raseborgs domsaga och
härad samt utgör ett imperiellt pastorat af 2:a
kl., Borgå stift, Raseborgs kontrakt. Areal 227
kvkm. Befolkningen 5,831 personer (1910), hvaraf
nära hälften finsktalande. Socknen omsluter den
långsmala, från Finska viken djupt inträngande
Pojoviken, öfver hvars smalaste ställe,
vid mynningen, Hangö–Hyvinge järnvägslinje är
förd medelst en präktig bro. Inom socknen ligga
Fiskars järnverk, Antskogs valsverk samt Billnäs
och Åminnefors järnverk.
A. G. F.
Pojoviken. Se Pojo.
Pokal (af lat. poculum, bägare), dryckeskärl med
bägarformig behållare på hög fot. Se planschen
till art. Dryckeskärl och Elfenbenssnideri samt
pl. III o. IV till art. Glasfabrikation. –
Pokaler utgöra ofta vinster vid täflingar af
olika slag.
Poker (sv. uttal påker; möjligen härledt af
ett franskt spelnamn, poque, ty. pochen], ett
i Amerika från 1800-talets förra hälft kändt
kortspel, som under senare årtionden vunnit
utbredning äfven i Europa. Det spelas vanligen
med s. k. pokerkort, hvilka skilja sig från
vanliga därigenom, att deras färg och valör
äro markerade i vänstra öfre och nedre högra
hörnet. Antalet i ett spel deltagande kan växla
från 2 till 7, och hvarje spelare erhåller 5
kort. Buden äro, i ordning nerifrån: ett par,
två par, tre lika, straight, full hand, flush,
fyra lika och straight flush, alla angifvande,
att man har på hand vissa kombinationer. Man har
rättighet att köpa (1-5 kort) för att förbättra
sitt innehaf. Sedan man gjort insatser enligt
vissa bestämmelser, efter hvad man anser eller
låtsas anse gifkorten värda, och köpt efter
behag, visar man sina kort och den, som har
högsta budet, vinner hela insatsen. Stundom delas
insatsen af två, som efter Öfver-enskommelse ej
afgöra hvem, som har högsta budet, utan nedlägga
sina kort. - Spelet, som ger tillfälle till
många djärfva kupper, har åtskilliga ovanligare
och mera sammansatta former. Se "Pokerboken"
(1903) eller W. J. Florence, "Handbook of poker".
R-n B.
Pokõi, slav., bokstafsnamn. Se P, sp. 1204.
Pokrov, kretsstad i ryska guv. Vladimir,
nära Okas biflod Kljasma och vid järnvägen
Moskva–Nizjnij-Novgorod. 3,025 inv. (1900). I
närheten ligger det rika Pokrovklostret.
(J. F. N.)
Pokrovskaja l. Pokrovka. 1. P.
Sloboda l. Pokrovskij Gorodok, kommun i ryska
guv. Samara, vid vänstra stranden af Volga,
midtemot Saratov. 21,600 inv. (1897). Kvarnar,
sågverk, tegelbruk m. m. samt stor
spannmålshandel. – 2. Östsibiriskt samhälle i
Amurområdet, det första ryska nybygget i detta
område (1858), vid vänstra stranden af Amur och
vid dess förening med Argun.
Pokulera (af lat. põculum, bägare), öfva
dryckjom, dricka om i laget.
Pokunt, relig. hist. Se M a n i t o.
Pol (af grek. po’los, axel, hvaromkring någonting
vrider sig). 1. Astron. Hvarje storcirkel på
himmelssfären har sina båda poler. Ekvatorns
poler kallas världspoler 1. himmelspoler. De
äro fixa (åtminstone underkastade endast mycket
långsamma förskjutningar), och himmelssfären
synes rotera kring den linje, som förenar
dem. Jordens poler äro de punkter, i hvilka
jordens rotationsaxel träffar jordens yta. Den
af dessa punkter, som befinner sig åt samma
sida om ekvatorn som Europa, benämnes nordpol,
den andra s y d-pol. - 2. Bot. Se Kam delning,
sp. 582. - 3. Fys. Se G a l v a n i s k e l
e k t r ici t e t och Magnetism. - 4. Mat. a)
Vid polära koordi-nater kallas koordinatorigo
(se Koordinater) ofta systemets pol. b) Med
spiralens pol förstås den fasta punkt, till
hvilken spiralen under sina vind-ningar alltmer
närmar sig. c) Polen till en storcirkel på en
sfär är den punkt på sfären, hvilken är på lika
stort afstånd från alla storcirkelns punkter,
d) Poler till en konisk sektion kallas två på en
dess sekant liggande punkter, hvilka med de två
skärningspunkterna bilda fyra harmoniska punkter
(jfr Harmoniska poler), e) Inom funktionsteorien
förstås med poler de enkla oändlighetspunkterna,
d. v. s. representanterna i planet för de
värden af den oberoende variabeln, för hvilka
funktionen blir oändlig, utan att bli oändlig
för någon punkt i den närmaste omgifningen.
1. (B-d.) 4. (I.P.)
Pol, Wincenty, polsk författare, f. 1807
i Lublin, d. 1872 i Krakau, studerade vid
universitetet i Wilna, deltog i polska resningen
1831 och måste fly till utlandet. Han flyttade
1832 till Gali-zien och gjorde täta utflykter på
Karpaterna, men blef under bondeoroligheterna
1846 misshandlad af bönderna och kastad i
österrikiskt fängelse. Efter frigifningen
blef han 1849 professor i geografi vid
Krakaus universitet, men måste lämna platsen
1853 och egnade sig sedan uteslutande åt
litteraturen. På sistone blef han blind, och den
forne revolutionären och demokraten förvandlades
efter hand till en aristokratisk reaktionär. Som
skald vann han 1833 stor ryktbarhet genom sina
krigssånger, Piesni Ja-nusza, och den ypperliga
diktsamlingen från Karpaterna, Z zycia i podrõzy
(Resebilder ur lifvet, 1846). Däremot äro hans
beskrifvande nationaldikt Piesn o ziemi (Sången
om vårt land, 1843) och den poetiska berättelsen
om skomakaren Kilinski, ledaren af resningen
i Warschau 1794 (Historya szewca Ki-linskiego,
s. å.) något svagare. Som nationell epiker står
han högst i den nationella hjältedikten Mohort
(1855). Hans senaste alstring, som kännetecknas
af hans okritiska beundran för det gamla
adelssamhället och af en växande misstro mot
alla demokratiska frihetsrörelser, är afgjordt
underlägsen. I dessa dikter, berättelser och
kulturbilder, t. ex. historiska trilogien Zapiski
Benedykta Win-nickiego (1840), införde han ett
ålderdomligt litterärt talspråk, den s. k. gaweda
historicka, för att äfven i stilen motverka de
nya strömningarna. Som dramatisk författare var
P. obetydlig. Dessutom skref han några populära
geografiska arbeten, däribland Põlnoeny wschõd
Europy pod wzgledem na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
