Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prepalataler - Preparat - Preparation - Preparationsmikroskop. Se Mikroskop, sp. 483 - Preparativ - Preparator. Se Konservator - Preparera - Preparersalt - Preposition - Preradovic, Petar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Preparat-Preradovic
168
mellan främre delen af gomtaket, eller hårda
gommen, och främre delen af tungans öfre yta (utom
spetsen). Vill man ange båda de samverkande organen,
blir benämningen sålunda dorsopre-p a l a t a l e
r. Till denna grupp hör i svenskan blott j, i andra
språk k och fif-ljud före främre (palatala) vokaler,
t. ex. fr. qui, querir, guise, ty. icfo-ljud, skånskt
kvingja, o. s. v. Prepalata-lerna sammanfattas
af många med dentipalatalerna under benämningen
palataler (se d. o. samt Kontaktsläge). Vokaler
bildade på prepala-talläget kallas antingen
"främre" eller "palatala", t. ex. t, e.
Lll.
Preparat (af lat. pr apar är e, bereda). 1. Anat., för
undersökning eller förevisning beredda större eller
mindre delar af växter eller djur, vanligen på ett
eller annat sätt behandlade till skydd raot förstöring
(se Anatomi). - 2. Kem., ämnen eller fabrikat,
erhållna genom kemiska förfaringssätt, således ungefär
detsamma som kemikalier. Jfr Prseparanda.
Preparatiön (lat. prczparäre, förbereda),
förberedelse; förberedande genomgång af en
läxa. Pre-parationen spelar en stor roll inom den
moderna pedagogiken och betraktas som ett oundgängligt
villkor för en fruktbringande undervisning.
Preparationsmikroskop, jys. Se Mikroskop, sp. 483.
Preparativ (jfr Preparera), förberedande.
Preparätor. Se Konservator.
Preparera (lat. prueparärc), förbereda; i förväg
behandla; förberedande genomgå (en läxa); bereda,
tillreda, göra ett preparat.
Preparersalt, kem., tennsyrans natriumsalt, Na2 Sn03,
natriumstannat eller tennsyrndt natron, f ram-ställes
i stort genom sammansmältning af tennmalm med kaustikt
natron och användes som betningsmedel vid tygtryck
och i färgerier. r. T. C.*
Prepositiön (lat. prceposi’tio, ord, som ställes
framför), gramm., är - vare sig fattad som
själfständig ordklass eller underafdelning under
partiklarna - ett gemensamt namn på ord, som tjäna
till att hänföra satsdelar till hvarandra eller
förena dem sinsemellan. Prepositioner äro lika litet
som konjunktioner en ordklass i egentlig mening,
såsom t. ex. nomen och verb, emedan de ej kunna
tjänstgöra som själfständiga satsdelar, utan endast
tjäna till att modifiera och bestämma förhållandet
mellan dessa. Prepositionerna ha i regel utvecklat
sig ur adverb eller adverbialt begagnade ord och detta
på följande sätt. Kasus betecknade själf från början
i sin syntaktiska förbindelse med verbet o. s. v. de
förhållanden, hvilka sedan kommo att framställas med
tillhjälp af prepositioner, t. ex. riktning till och
från samt hvila på ett ställe. Och adverbcn användes
sålunda ursprungligen blott for att bestämma och
förtydliga dessa rumsförhållanden. När sedermera de
resp. kasusformerna utom sin förbindelse med adverben
till sin betydelse ändrades eller förskötos, uppstod
ur den händelsevis stadgade förbindelsen adverb +
kasusform ett särskildt konstruktionssätt, som sedan
analogt kunde utsträckas öfver andra syntaktiska
förhållanden. Som ursprungliga adverb kunna
prepositionerna medelbart ha såväl nominal-verbalt
ursprung som i synnerhet pronominalt. Dock har i
förra fallet det nominala begreppet ursprungligen
betecknat eller
nedsjunkit till att blott beteckna ett rumsförhållande
(jfr sv. prep. rörande = angående, om). Men ett
sådant (nominal-verbalt) adverb kan endast då ha
prepositionell karaktär, när det lösgjort sig från det
konstruktionssätt, hvilket det som nomen eller verb
hade. Sv. prep. rörande (= om) måste anses vara prep.,
emedan den icke kännes ega samma konstruktionssätt som
verbet röra, d. v. s. i en sådan mening som rörande
den frågan är jag af olika mening uppfattas fråga ej
som objekt till rörande, utan har samma betydelse som
i om den frågan är jag af olika mening. Med afseende
på det mer eller mindre genomskinliga ursprunget
kunna t. ex. de svenska prep. indelas i ursprungliga
(egentliga) och oursprungliga (oegentliga). De
förra äro sådana, hvilkas prepositionella karaktär
icke kan härledas ur i språket samtidigt befintliga
element med annan funktion: i, på, af, för, från,
ur, om, med o. s. v. Dessa äro vanligen enkla,
hvilket icke hindrar, att de språkhistoriskt kunna
visas ha uppkommit genom sammansättning, t. ex. på
af upp + å; likaså kan språkhistorien t. ex. för
till påvisa sammanhang med ett substantiv, nämligen
ty. zieL mål. De senare äro sådana, hvilkas närmare
eller fjärmare släktskap med i språket aktuella,
ej prepositionella element är skönjbar. Det är
ofta svårt att afgöra om vissa sålunda uppkomna,
med prepositionell betydelse försedda element
äro att räkna till prepositionerna eller till
(ockasionella) syntaktiska användningar af andra
språkelement. Ofta äro de sammansatta. Exempel äro
angående, rörande, medelst, trots, för - skull,
i stället för, i förhållande Ull, i afseende på,
till följd af o. s. v. Med afseende på betydelse
eller syntaktisk funktion beteckna prepositionerna
olika slags rumsförhållanden: rörelse till eller
från, hvila på samt därur härledda olika nyanser
och förhållanden, speciellt orsak, följd, afsikt,
villkor o. s. v., ungefär som konjunktionerna, som
egentligen utvecklats ur adverb och prepositioner samt
delvis äro blott en modifierad användning af dessa:
med kan i vissa förbindelser ha samma betydelse som
och, till samma betydelse som tills, o. s. v. Om
prepositions ursprung i allmänhet jfr Brugmann,
"Grundriss der vergleichen-den grammatik" (2:a uppl.,
II, 2, 1911). K. F. J.
Preradovic [-vitj], Petar, kroatisk skald, f. 1818,
d. 1872, inträdde i krigstjänst och blef öfverste vid
ett kroatiskt regemente, sedan general. Sin litterära
verksamhet började han på tyska språket 1834-43,
men gripen af den "illyri-ska" rörelsen, öfver-gick
han till sitt kroatiska modersmål och vann redan med
en af sina första dikter, den
allegorisk-patriotiska sången Zora puca, bit ce dana
(Solen gryr, det börjar dagas), 1844 en välförtjänt
framgång. Till detta skede höra det vackra, symboliska
poemet Putnik (sv. öfv. "Färdemannen" af A. Jen-sen i
"Ny ill. tidn." 1891) och Braca (Bröderna)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
