Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - President - Presidentkontoret. Se Utrikesdepartementet - Presidentskap. Se President - Presidera. Se Preses - Presidio - Presidio del Paso del Norte. Se El Paso - Presidium. Se Preses - Preskriberad. Se Preskription - Preskription - Presl, Johann Swatopluk P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
177
Presidentkontoret-Presl
178
drotsen (se d. o.) från chefskapet i Svea hofrätt, och
af\-en denna ställdes då under en president. Sedan
Karl XI afskaffat de höga riksämbetena, sattes
presidenter i spetsen för alla de med den centrala
förvaltningen betrodda kollegierna. Om den förnämste
af dessa presidenter se Kanslipresident. Af de
öfrige har en del försvunnit genom kollegiers
sammanslagning (Bergskollegiets med Kommerskollegiet
1857) eller upplösning (Amiralitetskollegiets
1791 och Krigskollegiets 1865) och en del med
anledning af den kollegiala formens förändring till
byrå- (styrelse-) system (se K o 11 e g i u m 1)
ersatts med generaldirektörer (Statskontorets 1876,
Kommerskollegiets 1891 och Kammarkollegiets 1909),
så att nu endast hofrätternas och Kammarrättens
chefer föra presidenttitel. - Presidentskap,
en presidents myndighet, men också ämbetstid. I
engelska Indien benämndes Ostindiska kompaniets,
af presidenter (guvernörer) styrda, från hvarandra
skilda besittningar: Bengalen, Madras och Bombay,
presidentskap (presidency). Sedan guvernören
öfver Bengalen (1773) blifvit styresman för hela
engelska Indien (generalguvernör eller vice-konung)
och Bengalen uppdelats i provinser med af honom
tillsatta underguvernörer (lieutenant-gover-ncrs),
utgör ej Bengalen längre en administrativ enhet,
för hvilken namnet presidency passar, hvarför denna
benämning nu torde böra inskränkas till Bombay och
Madras, som visserligen äro underordnade vicekonungen,
men ha styresmän (governors), direkt tillsatta af
engelska regeringen. S. B.
Presidentkontoret. Se Utrikesdepartementet.
Presidentskap. Se President.
Presidera. Se Preses.
Presidio [presi’diå; af lat. præsidium, vakt,
fästning] är i Spanien och Portugal äfvensom i
dessa länders kolonier egentligen benämningen
på en fast plats, men numera förstår man därmed
i Spanien ett fängelse, i synnerhet tukthus för
män. Särskildt är Presidios benämningen på de fem
spanska deportationsorter på norra kusten af Marokko,
till hvilka statsfångar och de värste brottslingarna
sändas. Dessa äro Céuta, som 1580 kom med Portugal
till Spanien, Peñón de Vélez de la Gomera (spanskt
sedan 1508), Peñón de Alhucemas (spanskt sedan 1673),
båda belägna på små öar, Melilla (spanskt sedan
1496) och de s. ö. om det sistnämnda belägna tre
Islas Chafarinas (Dsjafaran- l. Zafarani-öarna),
som spanjorerna besatte 1848. Dessa Presidios,
den sista återstoden af den fordom stora spanska
landbesittningen på Afrikas nordkust, ha tillsammans
en areal af 66 kvkm. med (1900) 23,551 inv., hvaraf
6,983 man militär och 2,422 straffångar, f. ö. en
blandning af spanjorer, judar, morer, negrer och
mulatter. – Céuta hör dock numera administrativt till
prov. Cádiz.
J. F. N.
Presidio del Paso del Norte [presi’diå–––nå’-
tei]. Se El Paso.
Presidium. Se Preses.
Preskriberad (lat. præscribere, på förhand
tillsäga, göra invändning), gången förlustig, blifven
ogiltig, förklarad förfallen (om en rättighet, ett
fordringsanspråk). Se Preskription.
Preskription (lat. prcescrifptio), jur., innefattade
enligt äldre teori hvarje ändring i ett
rättsförhållande till följd af fortvaron af ett
visst faktiskt tillstånd, varo sig det fortsatta
utöfvandet eller det fortsatta icke-utöfvandet
af en rättighet. I nyare tid sträfvar man att ge
preskriptionsinstitutet en närmare begränsning. Man
skiljer emellan preskription i brottmål och civil
preskription. Vid den förstnämnda är antingen fråga
om icke-utöfvandet, af statens rättighet att straffa,
hvarvid straff uteblir till följd af en viss tids
dröjsmål antingen att anställa och fullfölja åtal
eller att verkställa ådömd bestraffning, eller
ock om s. k. återfallspreskription, som består
däri att, när lagen utsätter särskildt straff
för återfall, detta särskilda straff under vissa
förutsättningar ej tillämpas, så framt vi(] den
tid, då det nya brottet begicks, tio år förflutit,
sedan straffet för det förra brottet blifvit till
fullo verkställdt. Det viktigaste exemplet på civil
preskription är den allmänna tioårspreskriptionen
af fordringar. Denna preskription beräknas i svensk
rätt från fordringens tillkomst, icke från dess
förfallotid, och omfattar icke alla anspråk, utan
endast fordringsanspråk. I båda dessa hänseenden
skiljer sig den svenska rätten från den kontinentala,
som dessutom har en längre allmän preskriptionstid
(tysk rätt 30 år). I afseende på beräknande af
den allmänna fordringspreskriptionens utgångspunkt
kvarstår dansk rätt på samma ståndpunkt som svensk
rätt, medan norsk rätt genom lag 27 juli 1896
öfvergått till den kontinentala ståndpunkten. Båda
de sistnämnda rättssystemen sakna i likhet med svensk
rätt någon allmän anspråkspreskription. Den allmänna
preskriptionstiden för fordringar är i Danmark 20, i
Norge 10 (vid vissa fordringar dock 20) och i Finland
10 år. Preskriptionen kan i svensk rätt af brytas
genom kraf, erinran eller erkännande. Trots inträdd
preskription bevarar fordran vissa rättsverkningar;
sålunda kan den t. ex. under särskilda, i lagen
angifna förutsättningar användas till kvittning. -
Förutom den allmänna fordringspreskriptionen finnas i
svensk rätt, exempelvis i växellagen, sjölagen, 1905
års lag om köp och byte af lös egendom samt 1907 års
lag om nyttjanderätt till fast egendom, ett ganska
stort antal speciella preskriptionsbestämmelser,
hvarigenom kortare preskriptionstider införts för
vissa fordringar. I de kontinentala och numera äfven
i de danska och norska rättssystemen finnas allmänna
stadganden om kortare preskriptionstider för vissa
det dagliga lifvets fordringar; några sådana allmänna
stadganden finnas icke i svensk rätt. En särställning
intar den svenska tolf-månaderspreskriptionen af
visst slags borgensförbindelser. Denna beräknas från
hufvudför-bindelsens förfallotid och kan afbrytas
endast genom på visst sätt fullföljd stämning eller
lagsökning. - I äldre doktrin betecknades som civil
preskription äfven hvad som nu kallas häfd (se
Häfd och Klander); ytterligare har man hit hänfört
förlusten af inteckningsrätt genom försummelse
att vederbörligen förnya inteckningen äfvensom
bestämmelserna om den tid, inom hvilken arfvinge
eller testamentstagare måste göra sin rätt till
kvarlåtenskapen gällande, samt föreskrifterna om
klandertid i en mängd fall. M. F-T.
Presl. 1. JohannSwatoplukP., österri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
