- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
235-236

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preussen - Preussische jahrbücher - Preussisch-Eylau. Se Eylau 1 - Preussisch-Stargard. Se Stargard 2 - Preussiska kronans förtjänstorden. Se Ordnar, sp. 835 - Preussiska Mähren. Se Katscher - Preussiska språket och litteraturen - Preussisk fot. Se Fot - Preussisk mil. Se Mil, sp. 488 - Preussisk-tyska befästningsskolan - Prevenera - Preventer - Preventionsteori

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

235

Preussen-Preventionsteori

236

ståndet, de knappa penningtillgångarna och
Oxenstiernas frånfälle (21 okt. 1656) hindrade
det fullständiga genomförandet af dessa
planer. Tillsättandet af en superintendent,
inrättandet af en öf-verdomstol, ordnandet
af post väsendet, flera städers befästande
m. m. vittnade emellertid om de svenske ämbetsmännens
verksamhet. Garnisoner om sammanlagdt 6,000-8,000 man
underhöllos inom guvernementet. Tullarna skulle ordnas
såsom på Gustaf II Adolfs tid, men enligt fördraget i
Königsberg (7 jan. 1656) kunde ej detta genomföras
utan kurfurstens af Brandenburg medverkan. En
kommission af svenskar och brandenburgare ned-sattes,
men dess arbete afslutades aldrig. Tidtals upptogo
svenskarna tull utanför Danzig. Efter Oxenstiernas
död tillsattes först ingen generalguvernör, men 25
juni 1657 blef hertig Adolf Johan "oberdirektor"
över Preussen. Svenskarna öfver-gåfvo redan i
sept. 1657 flera smärre områden, men behöllo Thorn,
Marienburg, Elbing, Danziger haupt, Graudenz,
Strassburg och Montauer spitze samt några mindre
slott, från hvilka de kringliggande landområdena
behärskades. 13 dec. 1658 kapitulerade Thorn. I slutet
af 1659 återstodo endast Marienburg och Elbing, hvilka
utrymdes efter freden i Oliva (23 april 1660). Litt.:
Ellen Fries, "Erik Oxenstierna" (1889). 1. H. H-n.*
2. E. F.*

Preussen, ett land vid sydöstra Östersjön, be-bodt
af de lituslaviske preussarna. Tyska orden underlade
sig småningom landet efter 1225. Om dess vidare öden,
tills det, när kurfursten af Brandenburg 1701 antog
kungatitel, gaf namn åt det nya konungariket, se
Preussen, konungarike, sp. 215-216. Vid Polens första
delning 1772 fick konungariket P. äfven Westpreussen
utom Danzig och Thorn, som förvärfvades vid andra
delningen (1793). Den provins i den preussiska staten,
som kallades P., delades 1878 i två, Ostpreussen
och Westpreussen.

Preussische jahrbiicher [prö’js-], månadsskrift
för politik, historia och litteratur, som sedan
1858 utges i Berlin. Kedaktörer ha varit R. Haym
(till 1866), H. von Treitschke och H. Delbriick,
som 1883 vardt Treitschkes medredaktör och 1889 ensam
öfvertog ledningen.

Preussisch-Eylau [prö’js-]. Se Eylau 1.

Preussisch-Stargard [prö’js-]. Se Stargard 2.

Preussiska kronans förtjänstorden. Se Ordnar, sp. 835.

Preussiska Mähren. Se Katscher.

Preussiska språket och litteraturen [prö’js-],
vanligen kalladt fornpreussiskan, är ett till
lettiska språkgrenen (se Lettiska språk) hörande,
numera utdödt språk, som talades af de gamle
preussarna och hvars område ännu på 1200-talet
utgjordes af kustlandet mellan Weichsels cch Memels
nedersta lopp. Korsriddarna af Tyska orden arbetade
på dess undertryckande, och redan på 1500-talet var
det inskränkt till det lilla Samland (landet mellan
Pregel och Kurisches haff). Ordens siste högmästare,
sedermera hertig Albrekt af Preussen, sökte använda
det till spridning af den evangeliska läran, och
honom har man att tacka för de ännu i behåll varande
katekeserna af 1545 och 1561. Sannolikt utdog språket
i slutet af 1600-talet, emedan 1679 blott några la
bönder i Samland kunde tala preussiska. - Fornpreus-

siskan bildar tillsammans med litauiskan och
lettiskan den lettiska eller baltiska grenen af
den baltisk-slaviska språkfamiljen. Men under det
litauiskan och lettiskan stå särdeles nära hvarandra,
skiljer sig preussiskan därifrån i en rad punkter,
som förläna den en särställning. Språkresterna äro
torftiga nog och utgöras af det s. k. "Elbinger
deutschpreussische vokabulär", Simon
Grunaus preussiska vokabulär samt tre stycken
katekesupplagor. Ortografien är tämligen onöjaktig,
men medger dock enligt senare undersökningar viktiga
slutsatser om vokalernas kvantitet. - Jfr Pott, "De
lithuano-borussicae in slavicis letticisque linguis
principatu" (1837), Bopp, "Uber die sprache der alten
preussen in ihren verwandtschaftlichen be-ziehungen"
(1853), Nesselmann, "Die sprache der alten preussen"
(1845), "Ein deutsch-preussisches vocabularium aus
dem anfange des . . . 15:ten jahr-hunderts" (1868),
"Thesaurus linguae prussicse" (1873), Berneker,
"Die preussische sprache" (1896), och Trautmann,
"Die altpreussischen sprachdenk-mäler" (1910).
H. A. (K. F. J.)

Preussisk fot. Se Fot.

Preussisk mil. Se M i l, sp. 488.

Preussisk-tyska befästningsskolan, krigsv., kallas det
fästningssystem, som under 1800-talets senare hälft
i följd af de olika framstegen inom artilleriväsendet
utvecklade sig ur den nypreus-siska befästningsskolan
(jfr Befästningskonst, sp. 1199). Det kännetecknas
bl. a. af hålbyggnadernas täcknings förstärkande
genom betong, den stormfria eskarpmurens sänkande
och flankerande från kontereskarpen, användning
af pansar, artilleriställningens flyttande från
forten till mellanrummen samt skiljande på när- och
fjärrstridsställningarna inom f ortgördeln. Samtidigt
med att dessa förändringar vidtogos inom Tyskland,
sökte de sig också fram inom andra länder, så
att Tyskland blott i vissa delar kan anses som
föregångare. L. W .-son M.

Prevenera (lat. proeveriire), eg. förekomma; i förväg
underrätta, förbereda; förut intala.

Preve^ter (eng., af prevcnt, förekomma), sjöv.,
nyttjas i sammansättningar, t. ex. preventer-stag,
i samma betydelse som borgstag (se Borg, sjöv.).
E. N.*

Preventionsteori, jur., betecknar den uppfattning,
enligt hvilken straffets uppgift icke är
vedergällning, d. v. s. att tillfoga den brottslige
ett efter hans skuld graderadt lidande för det onda
han gjort, utan uteslutande samhällets skyddande mot
förbrytelser. Denna uppfattning har två väsentligt
olika grundformer, allteftersom man vid straffets
bestämmande tar sikte på samhällets skyddande mot
de inom detsamma förefintliga brottsliga tendenserna
öfver hufvud (generalpreventions-teori) eller endast
afser att bekämpa de brottsliga tendenserna hos
delinkventen själf (specialpreven-tionsteori). Enligt
den förra uppfattningen är straffets utkräfvande
väsentligen af betydelse som ett medel
att upprätthålla straffhotets intensitet för
samhällets medlemmar; ur denna synpunkt tenderar
denna åskådning äfven till uppställandet af stränga
straffbestämmelser. Som generalpreven-tionsteoriens
grundläggare kan engelsmannen T. Hobbes (se
d. o.) anses; sin klassiska utformning fick den vid
öfvergången från 1700- till 1800-talet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:01:21 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free