- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
239-240

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preveza - Previtali, Andrea - Prévost, Pierre - Prévost, Eugene Marcel - Prévost d´Exiles

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

239

Previtali-Prévost (TExiles

240

niska hafvet, ligger i förra turkiska vilajetet
Ja-nina, vid det smala inloppet till Artaviken, midt
emot udden Aktion och 5 km. s. om det af Au-gustus
till minne af sjösegern vid Aktion uppbyggda Nikopolis
(se d. o.). 8-10,000 inv., af albanesisk och grekisk
stam. P. har en liten, men säker hamn och anlöpes af
de österrikiska Lloyd-ångarna. Det är befäst med ett
citadell samt några kustbatterier. 18 april 1897
anfölls det förgäfves såväl af grekiska flottan
som från motliggande kust af en afdelning groft
artilleri. 12 maj s. å. anfölls P. än en gång, nu
från norra landsidan, men med samma resultat. P:s
befästningar höllo sig sedan till grekisk-turkiska
krigets slut. Strax efter Balkankrigets utbrott 1912
blockerades P. af grekiska fartyg, 27 okt. besköts
staden, och 3 nov. anfölls den från både sjö-
och landsidan samt intogs efter en kort strid
och har sedan stannat i_grekernas händer. (J-
F. N.) L. W:son M.

Previtäli, Andrea, italiensk målare, tillhörande
den venezianska skolan, f. 1480 i Bergamo, d. där
omkr. 1528, var lärjunge till Giovanni Bel-lini i
Yenezia, där han vistades under första årtiondet af
1500-talet. I komposition och teknik slöt han sig till
sin lärare, som han i synnerhet liknar i den klara
färgen och de älskvärda figurerna. Hans förnämsta
verk är Johannes döparen med fyra helgon (1515; i
S. Spirito, Bergamo), med ett vackert landskap som
bakgrund. I Bergamo, Milano, Venezia och Ceneda finnas
af honom flera arbeten af samma art. Hans signaturer
äro A n-dreas Bergomensis, Andreas Previ-t a l u s
och Andrea Cordelleagi. C. B. N.*

Prévost [pre vä J, Pierre, schweizisk fysiker,
f. 1751, d. 1839, var 1780-84 professor i filosofi
i Berlin och 1793-1810 i Geneve, men erhöll
1810 därstädes professuren i fysik. Den ovanligt
mångsidige mannen skref filosofiska arbeten och en
stor mängd afhandlingar öfver magnetismen och värmet,
bl. a. Recherches physico-mécaniques sur la chaleur
(1792) och Du calorique rayonnant (1809).

Prévost [prevå], Eugene Marcel, fransk
romanförfattare, f. l maj 1862 i Paris, erhöll sin
första undervisning hos jesuiterna i Bordeaux och
Paris, genomgick därefter den polytekniska skolan i
sistnämnda stad, hvarefter han erhöll anställning som
ingenjör vid franska statens tobaksfabriker. Snart
lämnade han dock denna plats och egnade sig
uteslutande åt litteraturen. Kedan 1881 hade noveller
af P. under hvarjehanda’ pseudonymer varit synliga
i tidningarna, och 1887 väckte han uppmärksamhet
med sin roman Le scorpion (i "Le matin"), som fint
skildrade en andlig hjälplärares tragiska öde i
en jesuitskola. Därpå följde Chon-chette (1888,
öfv. s. å. och 1901), Mlle Jaufre (1889), Cousine
Laura (1890 ; "Kusin Laura", 1901) och La confession
d’un amant (1891; "En älskares bekännelse", 1903),
som innehöll hans program; han förklarade sig som
en motståndare till naturalismen och arftagare
till George Sands idealistiska och romaneska
romaner. Beskyddad af Alexander Dumas d. y., blef
han snart en af tidens mest omtyckta modeförfattare,
en utpräglad feminist, som kvickt och förstående
skildrar sin tids behagsjuka, njutningslystna och
lättlefvande parisiskor. Alla hans romaner utgöras
af kärlekshistorier, men

alla gå ut på att uppvisa kärlekens intighet. Han
beröfvar den dess vackra kläder, visar dess grofva
materialism, dess egoism och berusningens hela
falskhet. Han framställer den som en skamlig svaghet
och träldom. De, som gripas af passionen, förnedras,
förstöras och förlora kraft och dygd. Kvinnan
framställes af honom som ett omedvetet och omoraliskt
väsen, behärskadt af sina nycker och i saknad af
hvarje spår af ansvarskänsla. Hon är ett listigt
rofdjur, som alltid går på jakt efter mannen för att
fånga honom och förföra honom. Men denna asketism,
som redan förut i den franska litteraturen haft
representanter som Baudelaire, Dumas d. y. och i viss
mån äfven Bourget, förmäler sig hos P. med mycken
och ohöljd sensualism. Han målar kärlekens ljufhet
och berusning med öm sympati, och han är i själfva
verket föga sträng mot de eleganta perversiteter,
som han roar sig att beskrifva. Hans produktion är
ganska omfattande, men hans hjältinnor skilja sig
från hvarandra egentligen endast genom det sätt,
hvarpå de falla. Skr.: Lettres de femmes (1892),
Nouvelles lett-res de femmes (1895) och Derniéres
lettres de femmes (1897), L’automne d’une femme (1893;
"En kvinnas sensommar", 1899), Les demi-vierges (1894;
"Half-oskuld", 1898, m. fl. uppl.), Le moulin de
Nazareth (1894), Notre campagne (1895), Le mariage de
Julienne (Juliette] (1896; "Ju-liettas giftermål",
19C8), Le jardin secret (1897), Trois nouvelles
(1898), L’heureux ménage (1900), Les vierges fortes
[Frédérique, Léa~\ (s. å.; "Kampen för ett ideal",
1899), Le domino jaune (1901; "Den gula dominon",
1911), Lettres å Francoise (1902), Le pas relevé
(1902), La plus faible (1904), L’accordeur aveugle
(1905), La confession d’un amant (s. å.), La princesse
d’Erminge (s. å.), Monsieur et Madame Moloch (1906),
Femmes (1907), La fausse bourgeoise (1908), Pierre
et Thérése (1909; "Pierre och Therése", 1911),
Fé-minitées (1910), Misette, Lettres å Francoise
ma-riée (1911), L’äge dangereux (1912) och Ce
temps-ci: Les anges gardiennes (1913). Hans mest
berömda roman är "Demi-vierges", som blottar den
tidiga korruptionen hos en viss klass af unga flickor
ur den mondäna parisvärlden. Intet ämne kunde ligga
bättre för P. än teckningen af dessa unga flickor,
nästan redan kvinnor, som i all sin tvetydighet
bevara en viss pervers charme. P. invaldes 1909 i
Franska akad. efter Sardou (Discours de reception
de Vacadémie, s. å.). Han har äfven försökt sig som
dramatiker. På Svenska teatern spelades 1905 "Ett
samvetsäktenskap" ("La plus faible", 1904). Litt.:
Lemaitre, "Les contemporains" (V och VI) och
"Impressions de théåtre" (IX), Pellissier, "Essais et
nouveaux essais sur la littérature con-temporaine",
Doumic, "Études sur la littérature franQaise"
(IV), och G. Brändes, "Samlede skrifter" (XII).
J-M. Prévost d’Exiles [prevå degsi’1], Antoine
Franpois ("Abbe Prévost"), fransk författare,
f. l april 1697, d. 1763. Hans lif är fullt af
äfventyr, äfven om man bortskär åtskilliga af
de utsmyckningar, som legenden spunnit omkring
honom. Sin första undervisning åtnjöt P. i sin
fädernestad Hesdins jesuitskola och sändes därifrån
till ett jesuitkollegium i Paris. 19 år gammal, kom
han plötsligt på andra tankar och tog tjänst som vo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free