Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Printz, Johan - Printzen, Marquard Ludwig van - Printzensköld, Johan P. - Printzensköld, Karl P. - Printzsköld, Otto Hack Roland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Printzen-Printzsköld
282
Efter dess upplösning tjänade han i österrikiska
armén, därefter vid ett braunschweigskt regemente
och vid danske öfversten Kantzaus regemente i
Frankrike. 1625 återkom han till fäderneslandet,
följde Gustaf Adolf i hans polska krig och deltog
därpå i Trettioåriga kriget, hvarunder han avancerade
till ryttmä-stare vid Österbottens regemente (1630)
och öfverstelöjtnant vid Västgöta ryttare (1638),
blef fången hos de kejserlige, men lösköpte sig
själf. Då staden Chemnitz i april 1640 inneslöts
af de kejserlige, försvarade han staden tappert,
men måste efter några dagar kapitulera. Utan general
Baners pass återvände han till Stockholm, blef där
arresterad i juli 1640 och jämväl anklagad för att ha
uppgifvit Chemnitz. I febr. 1641 frikändes han för
denna anklagelse, men riksrådet, som skulle granska
och stadfästa domen, dömde honom från tjänsten, därför
att han utan Baners tillstånd lämnat Tyskland. Upphöjd
i adligt stånd 1642, utnämndes han i aug. s. å. till
guvernör i Nya Sverige, dit han anlände i febr. 1643
och där han stannade till i okt. 1653. (Om hans
förvaltning af denna koloni se Nya Sverige.) Efter
hemkomsten utnämndes han till öfverste, 1657
till kommendant på Jönköpings slott och 1658 till
landshöfding i samma län. Jfr A. Johnson, "J. P.,
Nya Sveriges guvernör 1643-1653" (i "Prärie-blomman",
1912). (S. E. B-g.)
Printzen, Marquard Ludwig von, friherre,
tysk diplomat, ämbetsman, f. 1675, d. 1725, var
1698-1701 preussisk envoyé i Ryssland, med undantag
af en beskickning till Kassel under en kortare tid
1699-1700, och blef 1705 verkligt ge-heime-, stats-
och krigsråd. 1705-07 skickades han fyra gånger
till svenska högkvarteret i Polen och Sachsen
att arbeta för bl. a. en allians mellan Sverige,
Preussen och Kur-Braunschweig till protestanternas
skydd samt för att utverka åt Preussen Elbing,
Ermeland m. m. Alliansen kom ej till stånd, men
Preussen erkände Karl XILs skydds-ling Stanislaus
Leszczynski som konung i Polen, och Karl XII erkände
Preussens rätt till Elbing. Se E. Carlson, "Sverige
och Preussen 1701-1709" (i "Eist. bibliotek", VII,
1880). P., som sedermera beklädde en mängd olika
ämbeten inom den högsta förvaltningen, var därjämte
öfverhofmarskalk (1712) och kabinettsminister (1713).
J- Th. W.
Printzensköld. 1. J o h a n P. (skref sig P r i n
t-zenskiölldh), krigare, var son till prästmannen
Jakob Printz och adlades 1645 till lön för bragder i
Trettioåriga kriget. Efter freden befordrades han till
öfverste och utnämndes 28 mars 1658 till guvernör på
det nyvunna Bornholm, dit han med en liten truppstyrka
anlände 29 april s. å. Den stränghet, hvarmed svenska
väldet utöfvades på ön och särskildt de utskrifningar
af krigsfolk P. på svenska regeringens befallning
företog, väckte mot honom ett hat, som underblåstes
från Köpen-
hamn efter krigets återupptagande. P. begärde i bref
till konungen förgäfves truppförstärkningar, och när
han begifvit sig till Rönne för att söka påskynda
förstärkningarnas ankomst från Ystad, blef han i
Rönne 8 dec. s. å. af några sammansvurna öfverfallen
i den ene borgmästarens hus samt därefter skjuten
ute på gatan af en bland de sam-mansvurne, borgaren
Villum Clausen. Att ett allmänt blodbad skulle
ha anställts på svenskarna på ön, har uppvisats
vara en senare uppfinning af folkfantasien. Den
långt efter tilldragelsen diktade, 148 vers starka
"Printzensköldsvisan", som förhärligar bornholmarnas
gärning och upptecknades af J. C. Urne, amtman på
Bornholm 1740-78, saknar allt historiskt värde. P:s
bref från Bornholm till generalguvernören i Skåne,
G. 0. Stenbock, äro tryckta i "Samlingar till Skånes
historia" (1871), några andra i "Skand. handlingar",
del 39 (1858). Jfr L. Berger, "Den svenske
guvernören P:s mord och upproret på Bornholm 1658"
(i "Hist. tidskr." 1888).
2. K a r l P., ättling i 5:e led till P. l, politiker,
f. l mars 1796 på Hellby, Värmland, d. 10 dec. 1866
på sin egendom Körunda i Södertörn, blef student
i Uppsala 1810 och aflade där kansliexamen 1816
och hofrättsexamen 1817. Efter tjänstgöring
i åtskilliga ämbetsverk utnämndes P. 1829 till
protokollssekreterare i K. M:ts kansli, blef 1834
vice och 1835 ord. advokatfiskal i Kammarrätten, på
hvilken post han bl. a. väckte uppmärksamhet som aktör
i ett på sin tid ryktbart tullbalansmål. Tillika
gjorde sig P. känd som en af den konservativa
riddarhusmajoritetens mest framträdande kämpar. 1843
kallad till t. f. landshöfding i Jämtlands län,
återkallades han från denna post redan i sept. 1844,
sedan han vid riksdagen s. å. ställt sig i af gjord
opposition mot den efter Oskar I:s tronbestigning
tillsatta, mera liberala regeringen. Af sitt
stånd kallades han att 1845-57 vara fullmäktig i
Riksgäldskontoret och 1857-60 i Riksbanken. Utnämnd
1857 till kammarrättsråd, tog han 1864 afsked
ur statens tjänst. P., som vid flera riksdagar
var ordförande i expeditionsutskottet, var en
af representationsreformens mest lidelsefulla
motståndare och gjorde under decemberdagarna 1865
de häftigaste personliga anfall mot Louis de Geer.
1. (V. S-g.) 2. V. M.
Printzsköld, Otto Hack Roland, hofman, ämbetsman,
f. 18 okt. 1846 i Kalmar, blef student i Uppsala
1863, filos, kandidat 1868 och filos, doktor 1869 samt
aflade kansliexamen 1871. Efter två års tjänstgöring i
Statistiska centralbyrån befordrades han till aktuarie
1877 och förste aktuarie 1879 samt blef byråchef i
Generalpoststyrelsen 1884. Utnämnd till landshöfding i
Södermanlands län 1889, innehade han denna befattning
till 1894, då han återgick till sin redan 1871 som
kammar-junkare började hoftjänstgöring och blef chef
för konungens hofförvaltning, hvilken befattning
han ännu bekläder. Dessförinnan hade han blifvit
kammarherre hos drottningen 1876, handsekreterare hos
konungen 1880 samt kabinettskammarherre 1887. Han
har varit dåv. drottningen och flera af den öfriga
kungliga familjen följaktig vid deras utländska
resor, bl. a. vid dåvarande kronprinsens långvariga
resa 1878-79 och prins Eugens resa i Tyskland och
Frankrike 1887, samt var befull-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
