Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pris, (af lat. pretium, värde, pris) - Prisa vinden, sjöv. - Priscianus från Caesarea - Priscilla, martyr. Se Aquila - Priscillianer, anhängare till Priscillianus (se d.o.) - Priscillianism. Se Priscillianus - Priscillianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbättringar i produktionstekniken), uppstår ett
nytt lägre sådant. Om, som i allmänhet är fallet,
produktionskostnaden är olika för olika producenter
af samma vara, normeras marknadspriset gifvetvis
närmast af produktionskostnaden för de under de
gynnsammaste förhållandena arbetande producenterna,
som ju kunna sälja till billigaste pris, hvarvid
de ogynnsammare ställda producenterna, om de öfver
hufvud vilja fortfara att producera, få finna sig i
en mindre inkomst af produktionen, då de måste sälja
till samma låga pris som de förre, men själfva ha
större produktionskostnader; och om deras ställning
under en successiv sänkning af normalpriset blir allt
ogynnsammare, måste de förr eller senare upphöra att
producera. En sådan fortgående sänkning i normalpriset
har under senare tid förekommit för många varor och
särskildt allmänt i fråga om fabriksvaror, bl. a. på
grund af den minskning i produktionskostnad, som
tillverkning i stor skala medför, hvarvid många
förutvarande mindre producenter tvungits att upphöra
med sin produktion. I fråga om sådana varor åter,
hvilkas producerade mängd vid ökad efterfrågan ej kan
ökas efter behag och blott till allt högre kostnader,
blir det produktionskostnaden för den sista kvantitet
af varan, som erfordras för att fylla marknadens
behof, som blir den normerande, och för hvarje sådan,
en större produktionskostnad medförande ökning af
den erforderliga totalmängden kommer sålunda priset
att stiga. Härvid rättar sig alltså priset efter de
för hvarje gång ogynnsammast ställde producenternas
kostnader, hvilka måste fordra ett högre pris för att
täcka sina högre kostnader, under det de gynnsammare
ställde producenterna, som naturligtvis få samma
höga pris, erhålla en motsvarande fortgående ökning
i inkomsten af sin produktion. Ett sådant, på grund
af produktionens oförmåga att med samma kostnad fylla
det ökade behofvet småningom stigande pris, har under
senare tid hufvudsakligen förekommit i fråga om varor
med ett mer inskränkt af sättningsområde, såsom mjölk,
ägg, färskt kött, men äfven för en del varor med
större marknad, såsom läder och vissa trävaror. I en
mer eller mindre aflägsen framtid komma nödvändigtvis
allt flera varor att drabbas af en sådan successiv
prisstegring, i mån som naturens förråd (t. ex. af
kol, malm) och alstringskraft (t. ex. i fråga om säd)
till följd af den ökade efterfrågan från en alltjämt
växande befolkning måste allt hårdare anlitas, så
att det blir nödvändigt att tillgripa äfven sådana
förråd och sådan alstringskraft, som kräfva allt
drygare kostnader för produkternas åvägabringande. –
Om de faktiska prisens växlingar under olika tider
se Prisindextabeller. – 2. (Samma härledning som
Pris 1.) Benämning på den summa penningar eller det
föremål (hederspris), som är utsatt för segraren i
en täflan (i vetenskap, litteratur, konst, idrott
o. s. v.). – 3. (Af fr. prise, af prendre, taga)
Den vanliga benämningen på gods och särskildt fartyg,
som under krig uppbringas (se vidare Uppbringning),
under förutsättning att uppbringningen sedermera af
domstol (se Prisdomstol) pröfvas giltig och
alltså det uppbringade kondemneras eller prisdömes,
hvarigenom eganderätten till prisen öfvergår till
den, som vid därpå följande exekutiv försäljning
erhåller densamma.
1. Å. W:son M. 3. Rld.
Prisa vinden, sjöv., säges om ett fartyg, som vid
bidevindssegling eller då vinden är knapp håller
alltför lätt (styr för långt åt lä). Förr nyttjades
detta uttryck i nästan motsatt betydelse, såsom att
vid kryssning begagna alla tillfällen att vinna i
lofven. - Man säger äfven, att ett fartyg prisar
vinden, då det med alla dragande segel tillsatta
begagnar sig af en gynnsam vind. R. N.*
Priscianus från Cæsarea, sannolikt det i
Mauretanien, författare i latinsk språkvetenskap,
uppehöll sig under kejsar Anastasius (491–518),
hvilken han egnade hexametrisk panegyrik, i
Konstantinopel som lärare i latinska språket. Hans
stora arbete Institutiones grammaticæ i 18 böcker
är ännu i behåll i omkr. 1,000 manuskript. Det
innehåller en fullständig systematisk framställning
af den latinska grammatiken (16 böcker behandla
formläran, 2 upptagande mera än en fjärdedel
af det hela, ordfogningen), är särdeles viktigt
genom sina många notiser och citat ur den äldre
förlorade litteraturen samt har tjänat som grundval
för grammatiska arbeten ända till senaste tider;
arbetet utmärker sig för klarhet och reda, men är –
helt naturligt för hans tid – utan vetenskaplig
grundval. Hans härledningar äro stundom högst
egendomliga, t. ex. cælebs (ogift) af celestium
vitam ducens (lefvande de saliges lif). Särskildt
har P:s terminologi i mycket vunnit häfd. Smärre
arbeten af P. äro de tre, Symmachus tillegnade, om
talförhållanden samt om mynt och vikt, om Terentius’
versmått och om retoriska öfningar. Äfven finnes
en geografisk handbok, bearbetad, likasom Avienus’
likartade, efter greken Dionysios. Första upplagan
trycktes 1470 i Venezia. För öfrigt äro hans verk
utgifna i Keils "Grammatici Latini" (bd 2 o. 3,
1855–59), Baehrens’ "Poetæ latinæ minores" (bd 5,
1883), och C. W. Müller, "Geographi græci minores".
(J. C.)
Prisci’lla, martyr. Se A q u i l a.
Priscilliäner, anhängare till Priscillianus (se
d. o.).
PriscillianPsm. Se Priscillianus.
Priscillianus, en spanjor af rik och förnäm släkt,
d. 385, framträdde i slutet af 300-talet som ledare af
en sekterisk asketisk rörelse i Spanien, som senare
utbredde sig äfven till Gallien och synes ha varit
den kanske mest betydande af de många likartade,
mot kyrkans förvärldsligande riktade sträfvandena vid
denna tid. Priscillianismen, som ursprungligen hade
karaktären af en ren lekmannarörelse, fann dock stöd
hos flera spanska biskopar, genom hvilkas inflytande
P. själf blef biskop i Åvila, men framkallade från
början genom sitt mot den kyrkliga ordningen stridande
konventikel-väsen, sitt anspråk på att återupplifva
den ur-kristliga, "profetiska" nådegåfvan, sitt
bruk af från kyrkans sida ej erkända apokryfiska
skrifter o. s. v. ett förbittradt motstånd från
andra biskopar, särskildt Hydatius från Emerita och
Ithacius från Ossonuba. Af dessa riktades mot P. och
priscil-lianismen anklagelser, förutom för de nämnda
brotten mot kyrklig ordning, också för allehanda
moda-listiska, gnostiska och manikeiska irrläror,
äfvensom för i samband med de hemliga sammankomsterna
22 b. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
