- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
287-288

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pris, (af lat. pretium, värde, pris)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med ett lägre pris; är efterfrågan stor, måste
köparen, om han vill köpa, betala ett högre. Man
kan alltså säga, att det faktiska prisets höjd i
allmänhet regleras af förhållandet mellan tillgång
och efterfrågan. Men detta förhållande påverkas
tydligen också själft i allmänhet af priset: ett
högre pris hämmar efterfrågan (det är färre, som då
vilja köpa, och äfven i fråga om oumbärliga varor
inskränkes åtminstone konsumtionen), ett lägre
pris har motsatt verkan; å andra sidan tenderar ett
högre pris att öka tillgången (den större vinst, som
det kan innebära, lockar till ökad produktion), ett
lägre pris åter verkar hämmande på tillgången. Mellan
tillgång och efterfrågan å ena sidan och priset på
den andra består sålunda en ständig växelverkan. En
säljares såväl som en köpares ställning bör då
i allmänhet bli fördelaktigare, i samma mån han
själf kan inverka reglerande på denna växelverkan,
och möjligheten härtill ökas, ju mer obunden han
är af konkurrenters åtgärder. Den fördelaktigaste
ställningen bör intas af den säljare eller köpare,
som på sin sida står ensam utan (afsevärd) konkurrens,
under det att på motsidan konkurrens hindrar den
enskilde att utöfva något bestämmande inflytande;
den ofördelaktigaste ställningen åter just af dessa
sinsemellan konkurrerande köpare eller säljare, som
stå emot en enda oberoende säljare eller köpare. I
det hela kunna vid fri prisbildning tre hufvudslag af
faktiska pris komma till stånd: 1:o. s. k.
isoleradt pris l. specialpris, då en enda säljare står
emot en enda köpare, hvarvid alltså ingen konkurrens
förefinnes på någondera sidan; 2:o. monopolpris,
då antingen en enda säljare står emot ett flertal
sinsemellan konkurrerande köpare eller en enda
köpare står emot flera konkurrerande säljare,
hvarvid sålunda konkurrens finnes blott på endera
sidan; 3:o. marknads- l. konkurrenspris, då ett
flertal konkurrerande säljare står emot ett flertal
konkurrerande köpare, alltså med konkurrens på båda
sidorna. Det isolerade priset är mera sällsynt. Det
förekommer t. ex. då för ett byggnadsföretag önskas
ett speciellt stycke jord (hvarpå för tillfället
inga andra spekulanter finnas) eller då ett fartyg
på öppna sjön är i sådant läge, att det önskar
hjälp af ett tillstädeskommet bärgningsfartyg. I
detta fall, då den fördel den ena parten har i
sin själfständiga ställning, neutraliseras af,
att motparten har alldeles samma fördel, är de båda
parternas ställning lika stark, eller kan åtminstone
vara det, och det faktiska prisets höjd, om ett sådant
åvägabringas, kommer väsentligen att bero på deras
personliga skicklighet vid underhandlingen därom. Men
i samma mån affärens afslutande för endera parten
(vanligen köparen) får karaktären af nödvändighet,
blir gifvetvis hans ställning försvagad. Om vid
isoleradt byte parterna ej kunna enas om priset,
hänskjutes stundom afgörandet helt eller delvis till
en kompromissnämnd. Särskildt i fråga om köp af jord
för allmännyttigt ändamål kan saken afgöras genom
laglig expropriation, hvarvid, då öfverenskommelse
om priset ej kan träffas, detta fastställes af en
på särskildt sätt sammansatt nämnd (se Expropriera)
och får då karaktären af tvångspris. Af monopolpris
är det, som kommer till stånd vid köparmonopol,
likaledes mera sällsynt. Ett sådant
fall skulle t. ex. uppstå, om i nyss anförda exempel
för byggnadsföretaget flera jordstycken med olika
egare, som gärna ville sälja och saknade andra
spekulanter, befunnes lika lämpliga, eller om flera
bärgningsfartyg från konkurrerande bolag erbjöde
det hjälpsökande fartyget sina tjänster. Det andra
hufvudslaget af monopolpris åter, det, som uppkommer
vid säljarmonopol, förekommer betydligt oftare och
har särskildt under senare tid blifvit allt vanligare
genom kartell- och trustbildning. Monopolistens
ställning är gifvetvis alltid mycket gynnsam
och blir det i allmänhet alltmer, ju starkare
konkurrensen är på motsidan. Visserligen kan han
ej alldeles godtyckligt bestämma priset, men han
utöfvar dock alltid ett afgörande inflytande på
detsamma, särskildt genom den möjlighet han har att
reglera efterfrågan vid köpar- och tillgången vid
säljarmonopol (jfr f. ö. Monopol). Vid bildandet af
det tredje hufvudslaget af pris, marknadspriset, kunna
hvarken säljare eller köpare utöfva något afgörande
inflytande, utan bestämmas själfva af de objektiva
ekonomiska faktorerna. Prisets höjd kommer då närmast
att bero på det för tillfället rådande förhållandet
mellan tillgång och efterfrågan, och vid hvarje
särskildt marknadstillfälle kan, trots mångfalden
af deltagare, i det hela blott ett enda faktiskt
pris bli gällande ("indifferensens lag"). Detta pris
blir regelbundet det, som fordras af den billigaste
säljaren, ty åtminstone det priset måste betalas
af de köpare, som då verkligen vilja köpa, och de
öfriga säljarna, som då verkligen vilja sälja, måste
sänka sina pris till dettas nivå för att ej riskera
att icke få sälja. De köpare och säljare, som ej
vilja gå med på detta pris, få draga sig tillbaka,
och det blir genom dessa "indifferenta" köpares
och säljares tillbakaträdande, som jämvikt mellan
tillgång och efterfrågan åstadkommes. Det sålunda
uppnådda jämvikts- eller marknadspriset gäller dock
blott för detta marknadstillfälle med dess förhållande
mellan tillgång och efterfrågan, men ändras i regel
vid ett följande, då nämnda förhållande kan vara ett
annat. – För en varas marknadspris spelar kostnaden
för dess produktion en viss normerande roll. Härvid är
emellertid en åtskillnad att göra mellan sådana varor,
hvilkas produktion kan ökas efter behag (så att äfven
en enda producent eller producentgrupp skulle kunna
leverera hela den erforderliga mängden) och till en
kostnad, hvilken åtminstone ej är högre än förut, och
sådana, i fråga om hvilkas produktion möjligheterna
äro begränsade och hvilkas producerade mängd kan ökas
endast med allt högre kostnader. I fråga om varor
af det förstnämnda slaget kan icke marknadspriset
under någon längre tid hålla sig hvarken afsevärdt
öfver eller under produktionskostnaderna: i förra
fallet skulle (då ju konkurrensen är fullt effektiv)
produktionen snart ökas och priset genom den sålunda
ökade tillgången pressas ned, i senare fallet
skulle produktionen gifvetvis komma att inskränkas
eller upphöra, tills priset genom den därigenom
minskade tillgången åter stigit. Marknadspriset
för sådana varor tenderar alltså i stort sedt att
hålla sig omkring produktionskostnaderna. Detta
"normalpris" står då kvar på samma nivå, så länge
produktionskostnaderna förbli desamma, men om dessa
kostnader nedbringas (t. ex. genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:56:18 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free