- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
317-318

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processvansinne - Proch, Heinrich - Prochaska-affären - Procházka, Frantisek - Procházka, Georg - Procházka, Rudolf von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

317

Proch-Prochåzka

318

fordran är hans "fixa idé", för hvilken han efter
fruktlösa försök att gå från domstol till domstol
och från instans till instans vedervågar ej blott
sin egen, utan äfven hela sin familjs välfärd och
existens. Med den förryckte i allmänhet delar
kverulanten - d. v. s. den af processvansinnet
angripne

- egenskapen att vara sjukligt ömtålig, då
det gäller honom själf och hans egna intressen,
medan han gentemot andra utvecklar den
största hänsynslöshet. På detta sätt kommer han
oupphörligen i delo med sina medmänniskor och spårar
af ringa anledning fiendskap och förföljelse, och ju
mer han misslyckas i sina förehafvanden, desto mera
växer hans oresonlighet och sjukliga rätthafveri,
hvilket återigen har till följd, att han genom nya
stämningar och evigt upprepade tvister blir till
kännbar olägenhet för de domstolar han hemsöker, till
dess man slutligen efter en ofta oöfverskådlig rad af
rättsliga förvecklingar får klarhet i sakens
verkliga sammanhang eller åtminstone begynner
ana, att han lider af sinnessjukdom. Då kverulanten
äfven i det af seendet liknar den förryckte, att han
eger i behåll sin formella reda och förmår uttrycka
sig med hjälpligt sammanhang, är det för honom möjligt
att ganska länge dupera icke blott allmänheten, utan
äfven de domare, med hvilka han kommer i beröring,
hvadan frågan om hans sinnesbeskaffenhet först på ett
rätt framskridet stadium i sjukdomen blir aktuell och
föremål för undersökning. Genom sin slagfärdighet,
sin juridiska jargong och andra dylika under evigt
processande förvärfvade egenskaper har han också
ett visst skydd mot misstanken för att icke vara
"fullt klok", och när sjukdomen till sist trots allt
hos honom blir uppenbar, sker detta stundom på det
sätt, att kverulanten under en sjukligt
obehärskad häftighet förgår sig vid sittande rätt
eller an-norledes efter störande uppträden, våldsamhet
eller annan påtaglig form af samhällsvådlighet blir
omhändertagen och medelst internering oskadliggjord.

- I allmänhet torde processvansinnet, liksom
andra former af förryckthet, kunna anses som en
sinnessjukdom med ogynnsam utgång, hvarvid alltså
de sjukliga föreställningarna till sist så fixeras
hos den sjuke och hans medvetande så utfylles däraf,
att en befrielse från dem och deras inflytande på hans
handlingar knappast är tänkbar. Emellertid får
icke förbises, att relativt lindriga fall af
denna art kunna inträffa, då vissa förändringar
i den sjukes lif, såsom en förflyttning
till annan ort m. m., kunna medföra en så påtaglig
omläggning af hans intressen, att de "fixa idéerna"
småningom undanträngas af andra tankar och upphöra
att vara aktuella. Därmed är ingalunda säkert,
att de sjukliga föreställningarna korrigeras; en
afsevärd förbättring och relativ hälsa blir det
oaktadt märkbar i samma mån, som de "fixa idéerna"
upphöra att vara bestämmande faktorer i hans lif.
Den allmänna regeln, att förrycktheten i dess olika
former småningom utvecklar sig ur en medfödd abnorm
karaktär, gäller mindre för dessa relativt
lindriga fall med gynnsam utgång, alldenstund de
sjukdomsalstrande momenten i dessa fall mera äro att
söka i yttre omständigheter och ödesdigra,
affektlifvet starkt påverkande händelser.
Jfr Förryckthet, Hysteri och Psykisk chock.
G-s.

Proch, Heinrich, österrikisk sångkompositör,
f. 1809 i Böhmisch-Leipa, d. 1878 i Wien, blef 1837
kapellmästare vid Josephstädter-teatern och 1840 vid
hofoperan i Wien samt pensionerades 1870. P. ansågs
för en skicklig operadirigent, komponerade några
komiska operor och vann anseende som sånglärare. Bland
hans sånger hade i synnerhet Von der Alpe tönt das
horn ("Alphornet") en tid stor spridning, men den
har delat de öfrigas öde att föråldras, liksom så
många andra alster af den sentimentala senromantiken.
A. L.*

Prochaska-affären [pra’j aska-], benämning på en
konflikt mellan Österrike-Ungern och Serbien under
Balkankriget 1912-13, hvilken ett ögonblick hotade att
indraga Österrike-Ungern och medelbart äfven andra
stormakter i kriget. De serbiska myndigheterna hade
låtit fängsla österrikisk-ungerske konsuln i Prizren,
Oscar Prochaska (konsul där sedan 1907), under
förebärande af att han upphetsat ortens befolkning
till öfverfall på serbiska trupper. Prochaska blef i
fångenskapen illa behandlad, men de fantastiska rykten
om mot honom begångna ogärningar, som spriddes och
troddes i Wien, befunnes vid närmare utredning vara
uppdiktade eller måttlöst öfverdrifna. Jan. 1913
af-vecklades konflikten: Prochaska frigafs, och
serbiska trupper saluterade den på konsulatsbyggnaden
ånyo hissade österrikisk-ungerska flaggan;
kort därpå förflyttades Prochaska till en
konsulär befattning utanför Balkanhalfön.
V. S-g.

Prochåzka [prårchaska], Frantisek, tjechisk
språkforskare, f. 1749 i Neu-Pak, d. 1809 i Prag,
inträdde 1767 i ett märiskt paulinkloster, där han
antog namnet F a u s t i n, och prästvigdes 1772. Han
blef, efter ordens upphäfvande, censor och inspektör
för Prags gymnasier, 1807 öfverdirektör för alla
läroverk i Bohmen samt för universitetsbiblioteket i
Prag. I förening med Durych utgaf han en för sin tid
utmärkt tjechisk öfversättning af Nya (1778) och Gamla
testamentet (1780) samt en reviderad ny uppl. af det
förra 1786 med jämförande textundersökningar. Bland
hans öfriga lärda arbeten märkas De scecularibus
liberalium artium in Bohemia et Moravia jatis
commentarius (1782) och Miscellaneen der böhmischen
und mäh-rischen literatur, seltener werke und
verschiedener handschriften (1784). Dessutom utgaf han
en mängd äldre bömiska skrifter, hvaribland Dali-mils
kroniska och arbeten af Erasmus Rotterda-mus.
A-d J.

Prochåzka [prå’chaska], Georg, österrikisk läkare,
f. 1749 i Mähren, d. 1820, var 1778-91 anatomie
professor i Prag och därefter till 1819 professor
i anatomi, fysiologi och oftalmologi i Wien. P. var
en framstående ögonläkare och uppges ha utfört öfver
3,000 starroperationer. Bland hans skrifter må nämnas
Disquisitio anatomico-physiologica organismi corporis
humani ejusque processus vitalis (1812).

Prochåzka [prå’chaska], Rudolf von, friherre, bömisk
tonsättare och musikskriftställare, f. 1864 i Prag,
sekreterare vid ståthållarskapet där och medlem af
konservatoriets styrelse, åtnjöt musikundervisning af
Fibich och har komponerat sånger, instrumentalmusik,
sagospelet Das gluck (1898) och ett andligt melodrama
Christus (1901) samt skrifvit Mozart in Prag (1892;
2:a uppl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free