Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Profet - Profetera - Profetia. Se Profet - Profetreligion. Se Judendom, sp. 238 - Pro fide, lat., för tron - Pro fide et christianismo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
Profetera-Pro fide et christianismo
334
Amos (omkr. 760-750), Hosea (till en del samtidig
med Amos, till en del något senare), Jesaja
(omkr. 740-700), Mika (omkr. 725), Sefanja
(omkr. 630-625), Nahum (omkr. 650-610); 2. den
kaldeiska perioden, till hvilken höra Jere-mia
(omkr. 627-någon tid efter 586), Habakuk (från
tiden omkr. 605 ff.); under judarnas fångenskap
i Babel: Hesekiel (omkr. 592-571), Jes. 13-14,
21: 1-10, Deutero-Jesaja (Jes. 40- 55, omkr. 540
ff.); 3. den persiska perioden: Hag-gai, Sakarja,
kap. l-8 (omkr. 520), Maleaki (omkr. 450); 4. efter
judarnas hemkomst Jes. 56-66(9), Joel, Jona, Obadja (i
nuv. gestalt), Jes. 24-27, 34-35, Sak. 9-14. Daniels
bok (se d. o.), som judarna ej räknade till
profeterna, härrör säkert från tiden 168-165. -
I judarnas benämningar på deras heliga skrifter är
profeterna namnet på Josuabok, Domareboken, Samuels-
och Konungaböckerna ("de förra profeterna"), vidare på
Jesaja, Jeremia, Hesekiel och de 12 mindre profeterna
("de senare profeterna"). Litt.: De nyare arbetena
öfver G. T:s teologi eller religionshistoria och
A. Kuenen, "De profeten en de pro-fetie onder Israel"
(2 bd, 1875; öfv. till eng., "Prophets and prophecy",
1877), W. R. Smith, "The prophets of Israel and
their place in the history" (2:a uppl. 1895),
F. Buhl, "De messianske forjaettelser i det gamle
testament" (1894), C. H. Cornill, "Der israelitische
prophetismus" (7:e uppl. 1909; öfv. till sv. af
F. Fehr, "Profetian i Israel", 1895), E. König,
"Das alttestamentliche prophetentum und die möderne
geschichtsforschung" (1910).
2. N. T:s profeter. Profetian utslocknade småningom i
G. T., i det profeterna efterträddes af de för lagens
studium och efterlefnad ifrande skriftlärde. På Jesu
tid uppträdde dock i Johannes döparen en man, som
återupptog de gamle profeternas verk, och det högsta
vitsord folket visste att ge Jesus var, att han var
en profet (Luk. 7: 16). Under den apostoliska tiden
omtalas jämte "apostlar" och "lärare" "profeter",
hvilkas egendomliga gåfva bestod däri, att de med
hänförelse förstodo att för församlingen framställa
Guds stora frälsningssanningar (l Kor. 12: 28,
Efes. 4: 11). De voro ej någon viss församlings
tjänare, utan särskildt begåfvade redskap för kyrkan
i dess helhet. Som ett sådant stånd ha de bibehållit
sig till slutet af 100-talet. Uppenbarelseboken
är en apokalyps, som motsvarar Daniels bok i
G. T. Litt.: A. Harnack, "Mission und aus-breitung
des christentums" (2:a uppl. 1906, I, s. 274 ff.,
280 ff., 296 ff.). E. S-e.
Profetera (jfr Profet), förutsäga kommande ting,
förutspå, uppträda som siare, med hänförelse
förkunna. - Profetisk, förutsägande; aningsfull,
framsynt. - P r o f e t i’s m, profetreligion. -
P r o f e t irs s a, sierska; spåkvinna.
Profetia [-etsia], lat. prophetia, grek. profetera,
gudomlig uppenbarelse, förutsägelse. - Messian-ska
profetior. Se Profet.
Profetreligion. Se Judendom, sp. 238.
Pro fide, lat., för tron.
Pro fide et christianismo (fullst. Societas svecana
pro fide et christianismo, lat., Svenska samfundet
för tro och kristligt lif), ett religiöst sällskap,
hvars uppgift framgår af
namnet och ännu tydligare af den omständliga
försvenskning af detsamma, som sällskapets
stiftare gjorde: "Ett samfund, som med yttersta
sorgfällig-het bör befordra christendomens tillväxt
och ut-öfning i Svea rike". Som sin stiftelsedag
räknar det 27 mars 1771, och stiftaren var hof
predikanten doktor Karl Magnus Wrangel, hvilken
efter en tioårig vistelse i England och Amerika
som präst vid därvarande svenska församlingar
bildade detta sällskap i Stockholm efter förebilden
af den redan då gamla föreningen "For promoting
Christian know-ledge". Samfundet, som med flit och
energi arbetade för sitt mål i två "divisioner",
pastoraldivisionen och uppfostringsdivisionen,
hade äfven flera utländska ledamöter och tillväxte
hastigt. Utgifterna bestredos dels genom frivilliga
sammanskott af ledamöterna (efter 1819 årlig afgift
af hvarje ledamot), dels genom ganska betydande
donationer, som tid efter annan kommo samfundet till
del. Samfundet verkade hufvudsakligen genom en mängd
smärre skrifters utgifvande, genom kringsändande
af tryckta årsberättelser, eller s. k. "cirkulär",
och från 1777 genom inrättande af kate-ketskolor i
Stockholm för att meddela kristendomsundervisning
"dels åt personer öfver 15 års ålder, hvilka icke
hafva nöjaktig kristendomskunskap, dels åt barn,
som, antagna i tjänst på fabriker eller i handtverk,
eller af hvilka orsaker som helst sakna tillfälle till
en daglig skolgång". Till lärare vid dessa skolor
anställdes yngre prästmän, hvilka genom k. bref
tillförsäkrades prästerlig tjänstårsbe-räkning
på kateketplatsen, som blef en fast ordinarie
beställning. 1838 voro kateketerna tio, ett antal,
som sedan bibehållits. Dessutom inrättades från
1841 för äldre barn, som ej kunde läsa innantill,
s. k. stafvarklasser, hvilka omsider blefvo sex,
men 1875 af skaffades som då mindre behöfliga. Genom
detta sitt nit för undervisningen af det fattigare
folkets barn blef samfundet banbrytare för
folkskoleväsendet i Sverige. En hufvuduppgift vid dess
skriftverksamhet var åstadkommandet och införandet
af goda läroböcker. Den på sin tid mycket begagnade
s. k. "Kronprinsens abc-bok", som utkom första
gången 1780 (se G i 11 b e r g 1) och var tillegnad
kronprinsen Gustaf Adolf, är ett vittnesbörd om denna
samfundets sträfvan. Länge arbetades för åstadkommande
af en ny katekes; detta försök strandade dock på flera
svårigheter. Men den första allvarsamma opinionen mot
den andelösa katekesutanläsningen utgick från detta
samfund. Ifrandet för konfirmationsaktens allmänna
införande, nitälskan för handbokens förändring samt
för erhållandet af en ny och förbättrad psalmbok höra
också till samfundets meritförteckning. Likaledes
kan man säga, att det gaf uppslag till stiftande af
flera sällskap, missionssällskapet, bibelsällskapet,
växelundervisningssällskapet, sällskapet för nyttiga
kunskapers spridande, samt att det åtminstone
medelbart gaf väckelsen till inrättande af
skollärar-seminarier. - Samfundets senaste "stadga"
är af 6 dec. 1871. Enligt den har det till uppgift
"att genom skrifters utgifvande och spridning,
skolors upprättande och vård samt andra lämpliga medel
främja kristlig tro och sedlighet". Dess verksamhet
är fördelad mellan två utskott, skriftutskottet och
skolutskottet, hvilkas medlemmar väljas af styrelsen
(bestående af ordförande och nio ledamöter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
