Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Professor, (lat. eg. yrkesidkare) - Profet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som utmärker läroämnet, t. ex. jus, medicinam
o. s. v. Under den senare kejsartiden hade
som man finner bl. a. af Codex Theodosianus (se
t. ex. Hænel, Corpus legum) professorerna vid de
ej fåtaliga universiteten många och stora förmåner,
bland annat skattefrihet och hög rang, motsvarande
excellenstiteln i våra dagar. Under medeltiden hade
hvar och en, som förvärfvat högsta lärdomsgraden inom
någon fakultet, venia docendi (rätt att undervisa vid
universitet), hvadan begreppet professor då sammanföll
med magister och doctor. I Paris sades i de tre
"högre" fakulteterna professor hellre än doctor; vid
Bolognas juridiska högskola begagnades båda titlarna
om hvarandra. Så småningom öfvergingo professurerna
till doterade och fast aflönade ämbeten, ehuru de i
vissa länder, såsom i Storbritannien, konkurrerade med
andra lärarbefattningar eller kompletterade dem. Jfr
Universitet och Oxford, sp. 1180. – Professorat
(föråldradt liksom profession) l. professur,
professorsämbete, anställning som professor.
J. C.
Profet (lat. propheta, grek. profétes, talare,
för-kunnare), förkunnare, förutsägare - 1. G. T:s
profeter. De män, som man vanligen betecknar med
namnet profeter efter de från dem härstammande
skrifterna (Amos, Hosea o. s. v., se nedan), äro
enligt den förklarande anmärkningen i l Sam. 9: 9
("Den, som man nu kallar profet, kallade man fordom
siare") hufvudsakligen efterträdare till sådana män
som Samuel, Natan, Elia, Elisa o. s. v. Sitt namn ha
de däremot fått från de extatiska skaror, som omtalas
på Samuels tid och hvilkas korybantiska uppträdande
skildras i l Sam. 10: 10-12; 19: 18-24. Egendomligt
för dessa extatiska profeter är, att de uppträda i
samlad trupp under någon framstående ledare i närheten
af någon helgedom och begagna hvarjehanda konstlade
medel (dans, musikinstrument) för att försätta sig
i ett hänryckningstillstånd; siarna (som Samuel)
uppträda däremot ensamma. Den extatiska profetrörelsen
på Sauls och Samuels tid har sannolikt framkallats
af Israels förtryck under filistéerna, och då dess
hänförelse tillskrifves Guds ande, som med suggestiv
makt griper äfven Saul själf, så betyder detta lika
mycket en nationell eller politisk hänförelse som
en religiös. På Davids tid finna vi en efterträdare
till Samuel i Gad (2 Sam. 24: 11 ff.) och framför
allt i Natan (kap. 12); på Salomos tid uti Ahia från
Silo (l Kon. 11 ff.). Längre fram, under konung Ahab
(800-talet) och till Joas’ tid, träffa vi åter (jfr
l Kon. 20; 2 Kon. 2-13) profeter, som liksom de på
Sauls tid uppträdande hålla ihop och lefva i samfund
vid vissa bestämda ställen (Betel, Jeriko, Gilgal,
2 Kon. 2: 3, 5; 4: 38). Men samtidigt få vi ock lära
känna personer, som uppenbarligen liksom Samuel höja
sig öfver alla de andra eller rent af uppträda emot
dem, såsom Elia, Mika, Jimlas son (l Kon. 17-22). Hvad
som nu gaf såväl de ena som de andra anledning att
uppträda, var framför allt faran för den syriska
Baalsdyrkan, hvartill kom Ahabs justitiemord på
Nabot. De män, som från och med Jero-beam II:s tid
(omkr. 760) öfvertogo profetnamnet, erinra väl i
vissa afseenden om de föregående profeterna (de ha
syner, tala om, att Guds hand kommer tung öfver dem,
utföra vissa uppseendeväc-
kande symboliska handlingar o. s. v.), men i sitt
väsen äro de mera besläktade med de ensamme siarna. De
uppträda som dessa hvar för sig och icke i samlad
trupp, och de mera betydande (Amos, Hosea, Jesaja,
Jeremia, Hesekiel) tala om en uttrycklig kallelse från
Gud, som träffat dem på en bestämd tid och gett dem
en bestämd uppgift. Men till skillnad från de gamle
siarna (jfr l Sam. 9: 7) togo de aldrig betalt för
sin gärning. Förmodligen är det först från en senare
tid, då profet-namnet fått denna högre innebörd, som
bl. a. en Abraham (l Mos. 20: 7) och Mose (5 Mos. 34)
också betecknas som profeter. Betydelsen af dessa
mäns (Amos’ och hans efterföljares) verk ligger däri,
att de fullföljt sina föregångares (Moses, Samuels,
Elias etc.) gärning, så att Israels Gud enligt
deras förkunnelse blifvit den ende sanne Guden i
världen. Det etiskt betingade i Israels särställning
till Jahveh har genom deras predikan fått en så stark
betoning, att Jahveh också kan uppsäga gemenskapen
med sitt folk (Am. 3: 1), och eftersom han är all
världens Gud och afgudarna endast väsenslösa skuggor,
kan han begagna sig af tidens mäktiga världsriken för
att tukta sitt otrogna folk. De uppträda i regel som
olycksprofeter, ehuru den dom de förkunna ingalunda
är ovillkorlig, utan genom folkets omvändelse kan
af vändas, och de låta icke blända sig af Israels
tillfälliga blomstring eller yttre gudsdyrkan. De
sedliga krafven stå alltjämt i förgrunden i deras
predikan: Israels Gud är och skall visa sig som all
världens Gud, därför att han är rättens, sanningens,
kärlekens och barmhärtighetens Gud. Till hans snara
ingripande för att uppenbara sitt väsen hänvisa
de därför sin samtid och göra därför anspråk på
att känna framtiden (Am. 3: 7; Jes. 40 ff.). Men
deras verk gäller dock närmast samtiden, och för
att inverka på denna hänvisa de till hvad som måste
bli följden af deras åhörares förhållande till deras
förkunnelser. Det hebreiska ordet för profet (nabi1}
betyder icke heller förutsägare af kommande ting,
utan sannolikt talare, förkunnare, nämligen af Guds
vilja. Dock är ordets etymologi osäker. Dessa profeter
ha, liksom Mika, Jimlas son, på Ahabs tid (l Kon. 22),
ofta måst kämpa en hård kamp mot falska profeter,
d. ä. sådana, som väl egde det naturliga underlag
af intuitiv anings- och visionsförmåga som de andre
egde, men saknade dessas högre guds-begrepp och
därför vilseledde folket. - En del af profeternas
framtidsförkunnelser har fått namnet messianska
profetior, det är sådana ställen, där det ställes
i utsikt, att Israels folk efter en genomgången
tuktan ånyo skall upprättas, och framhålles, att
denna upprättelse skall innebära en utomordentlig
stegring eller ett fulländningstillstånd i religiöst
och sedligt afseende, en särskild grupp af sådana
framtidsförkunnelser talar om en ideal furste,
som skall realisera fulländningstiden (messianska
profetior i inskränkt bemärkelse, t. ex. Jes. 9:
11). - De profeter, hvilkas skrifter blifvit i
kortare eller längre sammandrag bevarade till vår tid,
plägar man med hänsyn till den tid, då de uppträdde,
indela i följande grupper, hvarvid dock är att märka,
att senare profeter eller profetiska skribenter
flerstädes varit verksamma för att komplettera de
äldres uttalanden: 1. den assyriska perioden, till
hvilken höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
