- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
545-546

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pterosperma ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

545

Ptosis-Publicistklubben

546

Ptösis (grek., "fall"). 1. Med., nedfallet eller
släpande öfre ögonlock, beroende på medfödd slapphet
eller på förlamning af musculus palpebrce superioris,
som eljest lyfter upp ögonlocket. Åkomman kan
botas eller i hvarje fall väsentligt lindras genom
operation, ehuru tekniken för denna ej alltid
är så lätt. - 2. Språkv. Se Kasus, sp. 1236.
1. G-d.

p. Tr., förkortning för lat. post Trinitatem, efter
Trinitatis (Trefaldighetssöndag).

Ptui, slov. Se P e 11 a u.

Ptyalin (af grek. pty’alon, spott). Se Enzym och
Spott.

Ptyal^sm (af grek. ptyfalon, spott). Se S a l i v.

Ptyras, zool. Se Jättesnokarna.

Ptycho^teris, paleobot. Se Caulopteris.

Ptyela, zool. Se S t r i t a r.

Pu, kinesiskt längdmått = 5 tschi = (fot) 1,6 m.

Puaux [pyå], Frank, fransk reformert präst, f. 26
nov. 1844 i Luneray (dep. Seine-inférieure),
son till F r a n 9 o i s P. (f. 1806, d. 1895),
likaledes protestantisk präst och författare till
en "Histoire de la reformation fram^aise" (7 bd,
1857-64), som vunnit spridning i Frankrikes kyrkor och
bidragit att ge ny styrka åt protestantismen. Efter
studier i Geneve och Montauban utnämndes P. till
pastor vid franska reformerta kyrkan i Stockholm
1868. Vid fransk-tyska krigets utbrott återvände
han till fosterlandet för att egna sig åt de sårades
vård; han kom tillbaka till Stockholm i okt. 1870,
men tog afsked i jan. 1871. Efter återkomsten till
Frankrike har han egnat sig åt historiska forskningar
om franska reformationen. Han har varit medarbetare
i "Encyclopédie des sciences religieuses" (utg. af
prof. Lichtenberger) och i "Bulletin de l’histoire
du protestantisme fram^ais" samt ledde många år,
efter E. de Pressensé, "Revue chré-tienne". Han
efterträdde i dec. 1909 baron F. de Schickler som
president i Société de 1’histoire du protestantisme
franpais, hvars bibliotek i Paris är kändt af alla
forskare för sin rikedom på dokument rörande franska
reformationen. P. har författat Les précurseurs
jrancais de la tolérance au XVII:e siécle (1878),
Les Bassoutos, une mission au sud de VAfrique (1881),
La derniére requéte de la France å Louis XIV (1885),
Études sur la révocation de l’édit de Nantes (tills,
med Aug. Sabatier, 1886), L’instruction primaire
dans les colonies francaises (1889), Les ceuvres
du protestantisme francais au XIX:e siécle (1893;
för världsutställningen i Chicago), L’esprit de
la Réforme (1901) och L’église réformée de France
(1905). Två af honom i Vet. akad. i Stockholm
1870 hållna föredrag äro utgifna under titeln Le
pére Hyacinthe et son église (1870). Slutligen
föreligger af P. en Histoire de VétaUissement
des protestants francais en Suéde (1891).
Ch. S-ss.

Pubertet (lat. pubefrtas), manbarhet, könsmognad
(se d. o. och Människan, sp. 253).

Pubes, anat., blygdregionen, den del af bäckenet,
där höftbenen förenas, och trakten där omkring,
utåt till och med den betäckande hårklädda huden.
G. v. D.*

publ., förkortning för lat. puUice, offentligen,
eller publicus, offentlig.

Tryckt den 6/4 15

PQblica fide (lat., "genom allmänhetens förtroende"),
ett nödmynt, som präglades i Stockholm 1716. Se
Mynttecken.

Publicänus. Se Publikan.

Pöblice propönet. Se P. P.

Publicera (lat. publicäre), offentliggöra; kungöra;
utsprida; utgifva (en skrift af trycket). Se vidare
Publikation. - Public irs t, tid-ningsskrifvare,
tidningsman; i utlandet äfven benämning på
statsrättslärde, utgifvare af urkunder och politiska
skriftställare. - Publicistik, tidningsväsen ;
skriftställen i tidningar och tidskrifter. -
Adj. Publicistisk. - Publicitet, offentlighet;
tidningsmannaskap, tidningsväsen.

Publicirstklubben bildades i Stockholm 7 aug. 1874
och afsåg till en början att hufvudsakligen för
Stockholmspressens litterära, ekonomiska och
artistiska medarbetare utgöra en föreningspunkt
till rådgörande om gemensamma pressangelägenheter
och till sällskapligt umgänge. Det ursprungliga
verksamhetsfältet utvidgades emellertid jämförelsevis
tidigt till ett offentligt ingripande från klubbens
sida i frågor af intresse och betydelse för svenska
pressen i allmänhet, såsom höjande af pressens och
pressmännens allmänna anseende, tillbakavisande af
myndigheters öfvergrepp och oginhet, bevakande af
tryckfriheten och af pressens själfständighet,
betryggande af medarbetarnas ställning samt
underlättande af pressens arbetsförhållanden. Genom
nya stadgar 26 mars 1881 erhöll också klubben en
fastare organisation, som betryggade klubbens bestånd
och ännu utgör den egentliga grundvalen för klubbens
nuvarande författning. Klubbens utveckling har under
bibehållande af det ursprungliga namnet under årens
lopp alltmer bidragit till att göra klubben till en
hela svenska tidningspressens representation, hvars
yttranden inhämtas af regering och myndigheter och
som i främsta rummet gör les honneurs för besökande
representanter för den utländska pressen. Särskildt
genom de 8 febr. 1897 antagna ganska genomgripande
stadgeändringarna har klubben blifvit en hela landets
pressmän omfattande organisation. Vid sidan af de
egentliga nuvarande eller f. d. yrkesmännen räknar
klubben bland sina medlemmar äfven åtskilliga
pressens "frivilliga" och därmed jämförliga,
ehuru numera på långt när icke i den omfattning,
som förr ibland varit fallet. Klubben räknar nu
(1915) omkr. 560 medlemmar, hvaraf ett 40-tal
kvinnliga. Genom förutnämnda stadgeändringen 1897
åvägabragtes en närmare sammanslutning med en del
förutvarande lokala föreningar utanför hufvudstaden
och med landsortspressen öfver hufvud, i det att
klubbens medlemmar utanför Stockholm lämnades
tillfälle att inom ett eller flera närliggande län
bilda kretsföreningar med särskilda stadgar för sin
lokala verksamhet. Kretsföreningarnas medlemmar ega
rätt att deltaga i valen af klubbens ordförande,
sekreterare och revisorer, och hvarje kretsförening
har att utse en särskild ledamot i klubbens
styrelse. Kretsföreningarna äro f. n. fem: Göteborgs
och Västra Sveriges pressförening, Södra Sveriges
(bildad 1898), östra Sveriges (1876), Mellersta
Sveriges (1897) och Nordsvenska pressföreningen
(1889). Genom beslut 1896 anslöt sig klubben
definitivt till "Internationella pressassociationen".

Bland de af klubben i pressens allmänna in-

22 b. 18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 12 02:32:11 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free