- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
561-562

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peublo nuevo del Mar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1899 voro mer än 83 proc. okunniga i läsning
och skrifning, men detta år reorganiserades
skolväsendet, och skolgång blef obligatorisk. 1913
funnos 1,180 folkskolor, 25 fortsättningsskolor,
4 högre skolor och ett väl förgrenadt system af
afton- och småbarnsskolor samt flera enskilda
läroanstalter. Ett universitet finnes i Rio
Piedras, öppet för båda könen och bestående af flera
afdelningar, bl. a. en landtbruksskola med landtbruk
och ladugård, samverkande med unionens försöksfarm
vid Mayaguez. Bergsbruk förekommer ej, ehuru flera
slags malmer finnas (guld, koppar, järn, bly, silfver
samt svafvel och stenkol); endast salt framställes
i strandlagunerna. Jämte hufvudprodukterna socker
och kaffe odlas allmänt tobak, bomull, ris, majs,
taro (Colocasia antiquorum), jams och pisang äfvensom
oranger, kokospalmer och andra tropiska fruktträd. Ris
är viktigaste födoämnet. I låglandet uppfödas stora
hjordar af ypperlig boskap, som utföres till S:t
Thomas, de franska öarna m. fl. orter. I allmänhet kan
ön sägas vara mycket bördig, och utförseln därifrån är
ej långt ifrån fyra gånger större än från det något
större Jamaica. Öns fruktbarhet kommer att högeligen
ökas, när det nu af regeringen för en kostnad af 3
mill. doll. planlagda bevattningssystemet i södra
delen blifvit färdigt. – Hela antalet brukningsdelar
var 1910 58,371, omfattande en areal af 843,800
har, af hvilka 635,450 har voro odlad (improved)
jord. Hela värdet af alla farmer steg 1910 till
nära 102,38 mill. doll. Exporten värderades under
finansåret 1912–13 till 49,1 mill. doll., importen
till 36,9 mill. doll.; af den förra gingo för 40,5
mill. doll. till Förenta staterna, hvilka till ön
importerade för 33,15 mill. doll. De viktigaste
exportvarorna till Förenta staterna voro socker
(344,400 ton, 26,6 mill. doll.), tobak (arbetad
och oarbetad, 8,9 mill. doll.), kaffe och frukt (3
mill. doll.). 1909 funnos 939 industriella företag
med 18,122 vid dem anställda personer och ett
produktionsvärde af mer än 36,7 mill. doll., hvaraf
20,5 mill. kommo på socker och melass och 6 mill. på
tobak. Ön har ännu stor brist på vägar och broar,
ehuru regeringen på senare åren gjort mycket för att
afhjälpa den. 1912 hade ön 547 km. järnvägar, hvilka
från Ponce på södra kusten gå utefter denna kust,
därefter uppför den västra och slutligen utefter norra
kusten till S. Juan för att framdeles fortsättas till
utgångspunkten, så att hela ön kommer att omgärdas
af en järnbana. Från denna kustbana har man här och
där börjat bygga banor till det inre. Landsvägarna
äro omkr. 1,600 km. – Postanstalterna äro 81,
telegrafledningarnas längd 950 km. – Hamnarna besöktes
1911–12 af 838 fartyg (i långfart) om öfver 1,06
mill. ton. Den viktigaste sjöstaden är S. Juan (se
nedan). – Till P. höra några små kringliggande öar,
såsom Mona i v. och Vieques samt Culebra
utanför östra kusten.

Historia och författning: Ön,
hvars ursprungliga namn var Borinquen (Boriquen),
upptäcktes af Columbus 15 nov. 1493 och kallades
af honom Isla de San Juan Bautista, ett namn, som
snart fick vika för det nuvarande. 1510 grundades
det första nybygget af Ponce de Leon, men hade länge
att lida genom strider med de infödde kariberna, som
i dessa fejder äfvensom genom angrepp af engelsmän,
fransmän och sjöröfvare småningom
alldeles utrotades, ehuru de anses ha varit
600,000. Länge trodde man, att inga spår af dem funnos
kvar, men under senare tider ha anträffats stenyxor,
spjutspetsar och knifvar, bilder af sten och lera
samt stycken af lerkärl, hvilka numera förvaras i
Smithsonian institute, etnografiska museet i Berlin
och annanstädes. Sedan infördes negerslafvar,
hvarjämte ön användes som deportationsort. Större
omsorg började Spanien visa P. efter 1823, då det
förlorat sina fastlandsbesittningar i Amerika, men
först 1869 vardt det representeradt i cortes. Under
spansk-amerikanska kriget 1898 besatte amerikanerna
ön, utan att stöta på motstånd, och i fredsslutet
10 dec. 1898 afstods ön till Förenta staterna,
som förvalta den som en koloni. Dess författning
(den s. k. "organic act") är af 12 april 1900 (med
ett par senare ändringar). P. styres af en guvernör
och ett verkställande råd af 6 departementschefer
och 5 infödingar, alla utsedda för 4 år af unionens
president. Representationen består af 35 ledamöter,
valda af alla manliga medborgare, som fyllt 21 år och
minst ett år bott på ön. De väljas för 2 år liksom
den kommissarie, som ön har att sända till unionens
kongress. Guvernören har vetorätt. Förvaltning
och rättskipning ha ombildats efter amerikanska
förebilder. F. n. (1915) föreligger till behandling
i Förenta staternas kongress en revision af
författningen, gående ut på att ge P:s invånare
amerikansk medborgarrätt och införa en delvis vald
senat. P:s budget för 1912–13 visade i utgifter 9,5
mill. doll., medan förefintliga tillgångar stego
till 11,9 mill. Statsskulden utgjorde 1 jan. 1913
5,225,000 doll. – P:s hufvudstad är San Juan (48,716
inv. 1910); andra betydande städer äro Ponce
(63,444 inv.) och Mayaguez (42,429 inv.). Litt.:
A. Sardá, "La isla de P. R." (1889), J. Gomez,
Sendras och A. Burin, "La isla de P. R." (1891),
F. A. Ober, "P. R. and its resources" (1894),
R. T. Hill, "Cuba and P. R." (1898), och W. Dinwiddie,
"P.R." (1899). – 20. P. Sucre [so’kre]. Se
Cariaco. 1–20. J. F. N.

Pufendorf [po’f-]. 1. Esaias
von P., diplomat, f. 26 juli 1628 i Dorfchemnitz
(Sachsen), d. 26 aug. 1689 i Regensburg, härstammade
från en sachsisk prästsläkt, studerade liksom sin
yngre broder Samuel P. först vid den berömda skolan
i Grimma och sedan vid universitetet i Leipzig, där
han blef magister 1649 och sedermera docent. Som
akademisk lärare utgaf han flera disputationer,
bl. a. om Druiderna och Platons teologi. Yid midten
af 1650-talet blef han handledare för den sedermera
namnkunnige

0 V. von Königsmarck och följde honom samt
en annan ung ädling under flera år på utländska
resor. Härigenom kom han i förbindelse med medlemmar
af svenska aristokratien, hvilket föranledde
hans inträde i svensk statstjänst. Omkr.
1659 blef han registrator i kansliet, begagnades
af regeringen på grund af sin duglighet vid flera
tillfällen som hemlig agent och tjänstgjorde 1665-70
som kommissionssekreterare i Paris. Sistnämnda år
utnämndes han till regeringsråd i Bremen och Verden
och fick

1 uppdrag att underhandla med Ltineburgska hofvet.

Under åren 1671-74 var han resident vid kej-sarhofvet
i Wien. Vid hemkomsten af gaf han en utförlig
berättelse om sin verksamhet, utgifven 1862 af
K. G. Helbig under titel Bericht uber kaiser Leo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free