- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
619-620

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Puritaner ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af den mest brokiga samling präster och predikanter,
från episkopaler och presbyterianer ända till general-
eller partikularbaptister, brownister, barrowister
etc. Majoriteten i denna kyrka bildade alltjämt de
presbyterianske puritanerna. Det politiska läget
förde emellertid dessa att efter Cromwells död
medverka till Stuartarnas restauration 1660–61, som
medförde episkopalkyrkans återställande och en ny
förföljelsetid för alla former af puritanism. Den
independentiska puritanismen drefs härunder
in i den independentiska dissenters-rörelsens
fåra (bl. a. Milton), och denna fördelade
sig i en mängd olika riktningar, kväkare,
seekers, levellers, ranters, kvintomonarkianer,
kongregationalister i egentlig mening, etc. Äfven den
presbyterianska puritanismen drefs till separation
ur statskyrkan. Blott de konformistiske puritanerna
höllo sig inom kyrkan (t. ex. Baxter) som dess
Low-church-riktning. Men det för puritanismen
historiskt karakteristiska urvattnades, sedan
toleransediktet 1689 gett de olike arftagarna till
puritanismen ett om också begränsadt berättigande till
fri existens vid sidan af hvarandra i England. Därmed
dog också namnet puritaner småningom bort. (Clark
betecknar väckelsen i England på 1700-talet och
dess två grenar: de "evangeliske" inom kyrkan och
metodisterna, som "nypuritanism".)

Litt. utom de allmänna verken till Englands
kyrkohistoria och de speciella till i artikeln
nämnda personer: S. R. Gardiners (se d. o.) arbeten,
J. Dowden, "Puritan and anglican" (1900), W. A. Shaw,
"History of the english church 1640–60" (2 bd,
s. å.), D. Campbell, "The puritans in Holland,
England and America" (4:e uppl. 1902), R. G. Usher,
"The presbyterian movement in the reign of
queen Elizabeth" (1905), H. M. och M. Dexter,
"The England and Holland of the pilgrims" (1906),
R. W. Dale, "History of english congregationalism"
(1907), J. Heron, "A short history of puritanism"
(1908), W. Pierce, "The Martin Marprelate tracts"
(1909), A. F. Pollard, "History of England 1547–1603"
(1910), Fr. Powicke, "Robert Browne pioneer of
modern congregationalism" (s. å.), J. Brown, "The
english puritans" (s. å.), B. Blaxland, "The struggle
with puritanism" (s. å.), Ch. Burrage, "The early
english dissenters" (2 bd, 1912), E. Troeltsch,
"Soziallehren der christlichen kirchen und
gruppen" (s. å.), H. W. Clark, "History of english
nonconformity" (2 bd, 1911, 1913), och G. B. Tatham,
"The puritans in power" (s. å.). Jfr Hj. Holmquist i
"Kyrkohist. årsskr." (1915).
Hj. H-t.

PuYjqlök, bot. Se Lök.

PuYkijaureforsen, fors mellan sjöarna Purki-jaure
och Yaikijaure i Lilla Lule älf, Jokkmokks
socken, Norrbottens län, 84 km. landsvägen (60
km. fågelvägen) från Murjeks station på statsbanan
Luleå-Gällivare. Fallhöjden är 10,e m. på en längd
af nära 2 km., den industriella medelvattenmängden
är 32,3 kbm. i sek., motsvarande 3,424 hkr. Endast
forsens öfre del kan användas vid en utbyggnad.
J- F. N.

Purkinje (Purkyné), Johannes E v a n-gelista, bömisk
anatom och fysiolog, f. 1787 i Libochowitz, d. 1869
i Prag, ingick vid 18 års ålder i piaristorden, men
utträdde, innan han an1 ägt sina löften, samt egnade
sig åt medicinska studier.

Han blef med. doktor 1819, kallades 1823 till
fysiologie professor i Breslau och inrättade
där ett fysiologiskt laboratorium, det första
i sitt slag i Tyskland. Därifrån återbördades
han till sitt hemland 1849, då han utnämndes
till professor i Prag. P. var en af 1800-talets
snillrikaste fysiologer. Hvart han än sträckte sin
forskning, lyckades han finna sakförhållanden
af genomgripande vikt. Bland hans arbeten
märkas upptäckterna af groddblåsan i fågelägget
(1825) och af flimmerrörelsen (jämte Valentin,
1835). Vidare äro hans Beiträge zur kenntniss des
sehens in subjcctiver hinsicht (1819 -25) och hans
Beobachtungen und versuche zur physiologie der sinne
(2 bd, 1823-26) inom den fysiologiska optiken af
epokgörande betydelse. Slutligen gjorde han en
mängd viktiga upptäckter inom den mikroskopiska
anatomien (bl. a. nervernas axel-cylinder och
nervcellerna i lilla hjärnans bark, äfvensom
den cellformation, som bildar öfvergångs-bunten
mellan hjärtats kammare och förmak). - P. idkade
äfven skönlitterär verksamhet och öfversatte till
tjechiska bl. a. Schillers lyriska dikter (1841).
B. T-dt.

Purkinjes fenomen (jfr Purkinje), fys., består däri,
att blå och gröna ytor vid af tagande belysning ännu
kunna iakttagas, om också icke med deras respektive
färger så åtminstone som grå ytor, medan röda ytor
äro fullkomligt färglösa, d. v. s. svarta. Den
för framkallning af färgförnimmelse nödiga
ljusintensiteten är olika för olika färger (jfr
Färg, sp. 269). För att urskilja rödt kräfves större
ljusintensitet än för grönt och blått, och på denna
egenskap hos ögats färgkänsliga organ beror alltså
ifrågavarande fenomen. T. E. A.

Purmo [po’rmå], imperiellt pastorat af 3:e kl., Vasa
län, Finland, Jakobstads kontrakt, Åbo ärkestift,
Pedersöre härad och Nykarleby domsaga. Areal
213 kvkm 2,955 inv. (1911), svensktalande.
A. G. F.

Purohita (sanskr., "ställd i spetsen",
"föreståndare"), ind. relig., var i det forna Indien
beteckning för furstars huspräst, föreståndare för
den offentliga och privata (hus-)kulten. Han var
dessutom såväl religiös uppfostrare och vägledare för
furstens söner som ofta beklädd med världslig makt
och inflytande (som premiärminister o. d.). Som ämbete
synes purohitavärdigheten ha varit ärftlig inom vissa
bramansläkter. Jfr R. Fick, "Die sociale gliederung
im nordöstlichen Indien zu Buddha’s zeit" (1897).
K. F. J.

Purpled heart [pä’pld hä’t]. SeAmarantträ.

Purple öre [pö’pl å/ö], metall. Se Järn, sp. 380.

Purpur kallas ett rödviolett färgämne, som kan
erhållas ur en del tämligen små och oansenliga,
i Medelhafvet förekommande snäckor af släktena
Murex och Purpura. Den skattades under forntiden
synnerligen högt, och dess användning har under
årtusenden varit förbehållen åt samhällets högst
uppsatta. Så t. ex. buro det gamla Roms dignitärer
hedersbenämningen "purpurati", och om "den rike
mannen" i liknelsen heter det, att "han klädde
sig i purpur och kostbart linne". Pur-purfärgning
omtalas redan i Egyptens hieroglyf-inskrifter, och
genom kemisk undersökning af en i Wiens Hof-museum
befintlig gammalegyptisk mumiedräkt har konstaterats,
att dess färg härrör af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:58 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free