- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
635-636

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pusjkin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

635

Puttenham-Puttkamer

636

glänsande yta, erfordras minst tre olika lager;
en första rätt tjock grundning med ett putsbruk
af kalk och tegelmjöl, därpå ett lager vanligt
fint kalkbruk och slutligen ett tunt (omkr. 2,5
mm. tjockt) lager af marmorbruk, beredt af ytterligt
. omsorgsfullt släckt kalk och marmormjöl; när detta
sista lager något stadgat sig, är det färdigt att
mottaga kalkfärgen eller poleras med det varma järnet
under fuktning med tunt såpvatten. Genom bemålning
af finputsen i marmorimitation och därpå följande
polering åstadkommes en stuckliknande, ehuru billigare
marmorimitation (jfr Stuck); yttre puts förekommer
också i olika finhetsgrader och med skiftande
beståndsdelar. Sålunda begagnar man sedan gammalt med
fördel slätputs och spritputs vid sidan af hvarandra
för att ge rytm åt en putsad fasad. Slätputsen har,
som namnet anger, en slät, jämn yta, spritputsen
åter en mer eller mindre grofkornig, åstadkommen på
så sätt, att man i en sista påslagning i st. f. fin
sand användt gröfre sådan eller grus och att ingen
vidare behandling af ytan med rifbräde eller dylikt
eger rum efter påslagningen. Vanligen är det de stora
murytorna, som spritputsas, och pilastrar, listverk,
fönster- och dörromfattningar, som slät-putsas. På
senare tider har man alltmer beaktat putsbrukets
egenskap att vara en plastisk massa och sökt genom
dess behandling med olika verktyg eller tryckformar
åstadkomma växlande ytmönster. För att puts skall
hårdna, fordras tillgång på kolsyre-haltig luft. Den
släckta kalken (kalkhydrat) upptar kolsyra ur luften
och öfvergår till kolsyrad kalk (kalksten), hvarvid
sandkornen inkapslas och sammankittas. Är putsytan
belagd med en färg ("al fresco", "sgraffito"),
inkapslas äfven färgkornet i en genomskinlig hinna
af dylik i vatten svårlöslig kolsyrad kalk. Detta
förklarar hållbarhoten af på färsk puts utförd
målning eller modellering. Vattentät puts beredes
vanligen af cement och sand, l volymdel cement’och
l å 2 dlr sand, som slås eller strykes på väggen
liksom kalkbruket. Ytan stålslipas därefter med
ren cement. Dylik puts’ hållbarhet och vattentäthet
bero emellertid på iakttagandet af en sådan mängd
omständigheter och finesser vid utförandet, att man,
särskildt under senaste tid, sökt allehanda andra
utvägar att nå det mycket eftersträfvansvärda målet,
en absolut vattentät puts, på enklare sätt. Marknaden
är öfversvämmad af under olika namn (ceresit, preolit,
pudlo, prufit, aquarep, hercules waterproofings
m. fl.) bekantgjorda patentmedel, som i form af
tillsatser till cement- eller kalkbruk sägas göra
dessa vattentäta. Såväl cement- som kalkbruk är mer
eller mindre poröst och lämnar sålunda tillfälle
för vatten att på grund af kapillärkraften småningom
tränga igenom. Putsens enligt nyss nämnda metod, med
stålslipad cement, vattentäthet beror uteslutande på,
att cementpartiklarna i lagret, genom det mekaniska
trycket vid stålslipningen, pressats hvarandra så
nära, att vattnet icke förmår tära sig fram mellan
dem, nota bene vatten, som tränger på utifrån, då
putsunderlaget bildar ett stadigt stöd för den spröda
yttre stålslipade hinnan. För vattentryck underifrån
är icke denna hinna lika pålitlig. Ju fetare ett
putsbruk är, d. v. s. ju mera kalk eller cement det
innehåller, dess mera utvidgar och sammandrar det

sig vid temperaturförändringar, hvarvid uppstå
hårfina sprickor i massan. Äfven detta förhållande
gör den stålslipade cementputsens vattentäthet snart
illusorisk. Man har därför genom tillsats af allehanda
feta ämnen sökt fylla putsens porer. Resultatet har
emellertid blifvit, att brukets styrka väsentligen
minskats, utan att vattentätheten i längden blifvit
förbättrad.

Enligt de senast pröfvade metoderna använder man en
tillsats till bruket af någon kolloid (se d. o.), som
i närvaro af bindämnet i bruket öfvergår i fullkomligt
olöslig form, utan att brukets beståndsdelar i öfrigt
förändras. På grund af sitt ytterst finfördelade
(molekulära) tillstånd i lösningen kan kolloiden
intränga äfven i minsta poro-sitet. Putsbrukets porer
kunna således fyllas med ett i vatten fullt olösligt
ämne- genom en så relativt ringa tillsats af vissa
kolloidala lösningar, att den icke inverkar menligt
på brukets hållfasthet, och ett fullgodt vattentätt
putsbruk kan härigenom erhållas. (Jfr Murbruk.)
T. G. C.

Puttenham [pa’tnom], George, engelsk skriftställare,
d. 1590, anses vara författare till sin tids bästa
engelska poetik, The ar te of english poesie (15S9).

Putti [po’tti], it. (plur. af putto, pys, liten
pojke), benämning på de oftast nakna barngestalter
(genier, amoriner), som redan under antiken och
sedermera alltifrån renässansens början användes
i dekorativ plastik och målning. De bära sköldar,
blommor, fruktgirlander o. s. v. eller dansa,
skratta, gråta.

Puttingsvant (P u 11 i n g a r), sjöv. Se Björnhål.

Puttkamer [po’t-]. 1. Robert Victor von P., tysk
statsman, f. 5 maj 1828 i Frankfurt an der Öder,
d. 15 mars 1900, inträdde efter juridiska studier
i preussisk förvaltningstjänst och beklädde 1859-77
olika poster i den lokala administrationen. Sistnämnda
år utnämndes han till öfverpresident i
prov. Schlesien. Då Bismarck beslöt att efter
den s. k. "kulturkampen" slå in på en försonligare
politik emot den katolska kyrkan, kallades P., hvilken
redan som öfverpresident gjort mycket för att mildra
verkningarna af de stränga "majlagarna", i juni 1879
att efterträda dessas upphofsman Falk som preussisk
kultusminister. I denna egenskap genomdref han en lag
(juli 1880), som gaf regeringen något friare händer i
fråga om majlagarnas tillämpning. S. å. utfärdade han
bestämmelser rörande rättstafningen för de preussiska
skolorna; de däri fastslagna principerna ha sedan
vunnit allmän anslutning i Tyskland och därigenom
bidragit att skapa en enhetlig tysk ortografi. Vorden
inrikesminister (juni 1881), häfdade P. ämbetsmännens
skyldighet att vid politiska val stödja regeringen och
behandlade socialdemokratien med stor stränghet. Hans
reaktionära politik gjorde honom impopulär, och då
den liberalt sinnade kronprins

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free