- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
643-644

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Puttpärk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

studier äro öfversatta till franska, tyska och
polska. A-d J.

Puzzolan [potsålan], it., vulkanisk stenart,
benämnd efter Puzzuoli l. Pozzuoli (se d. o. och
Pozzolanjord). - Om puzzolancement se Cement,
sp. 1419.

Puzzuoli [pottsoåli]. Se Pozzuoli.

pxt, förkortning för lat. pinxit (har målat).

Pyat [pia’], Aimé Félix,
fransk politiker och författare, f. 4 okt. 1810
i Vierzon-Ville (dep. Indre), d. 3 aug. 1889 i
Saint-Gratien, studerade juridik, blef tidningsman
och kastade sig med ifver i de politiska striderna
under restaurationens sista år. Hans skarpa penna
och eldande vältalighet skaffade honom inom kort
ett visst anseende inom litterära och politiska
kretsar. Under februarirevolutionen 1848 var han
regeringskommissarie i dep. Cher, blef s. å. medlem
af nationalförsamlingen och slöt sig där som en
af Louis Blancs mest entusiastiska anhängare till
"berget". Han kom snart att framstå som en af ledarna
för den franska socialismen och dömdes 1849 till
deportation för lifstiden på grund af sin våldsamma
agitation. Han lyckades dock sätta sig i säkerhet
först i Belgien, sedan i England och skref under
sin förvisningstid flera mycket uppmärksammade
skrifter i dagens politiska frågor. Benådad 1869,
återvände han till Paris, fortsatte sitt demagogiska
upphetsningsarbete i pressen och blef därför 1870
"in contumaciam" dömd till fem års fängelse, flydde
ur landet, men återkom efter kejsardömets fall,
deltog i kommunardupproret och måste efter dess
kufvande ånyo fly till England 1872. En krigsrätt
dömde honom 1873 "in contumaciam" till döden, men 1880
kunde han tack vare den allmänna amnestien återvända
till Frankrike, där han fortsatte att i pressen
förfäkta socialismen. 1888 valdes han till deputerad
och bekämpade med kraft boulangismen. Bland hans
många litterära alster märkas skådespelen Arabella
(1833), Le brigand et le philosophe (1834), Ango
(1835) och Mathilde (1842, tills, med Eugène Sue)
samt Lettres d’un proscrit (1851) och Loisirs d’un
proscrit
(s. å.). E. A-t.

Pückler-Muskau, Hermann Ludwig Heinrich, furst
von, tysk författare, f. 1785, d. 1871, var en tid
militär, men tog afsked, då han vid sin faders död,
1811, tillträdde stamgodset Muskau. Detta förskönade
han medelst vidsträckta härliga parkanläggningar,
men sålde det 1845. Han sysselsatte sig därefter med
anläggning af trädgårdar vid ett flertal tyska slott,
Babelsberg nära Potsdam, Ettersburg vid Weimar
o. s, v. En nitisk förkämpe för den s. k. naturliga
trädgårdsstilen, införde han till Tyskland den stil,
som, utarbetad af den engelske trädgårdsanläggaren
Kent och dennes efterföljare, under förra hälften af
1800-talet var den dominerande i England. Han utgaf
1834 Andeutungen über landschaftsgärtnerei (ny uppl. 1903),
en beskrifning öfver anläggningarna vid
Muskau. P. företog omfattande resor i norra Afrika
och i flera delar af Asien samt utgaf originella,
lifligt hållna reseskildringar, Briefe eines
verstorbenen
(4 bd, 1830; "En afliden furstes
bref om England", 6 bd, 1833-37), Semilassos
vorletzter weltgang
(1835), Semilasso in Afrika
(5 bd, 1836), Aus Mehemed-Alis reich (3 bd,
1844). Han egde en utomordentlig iakttagelseförmåga
och tog till orda i en sökt blaserad ton, som i sitt
pikanteri ville erinra om Byron. P. upphöjdes 1822
i preussiskt furstligt stånd och blef 1863 led. af
herrehuset. Se biogr, af Assing (1873), som äfven
utgaf hans bref (9 bd, 1873-76), och Petzold (1874).
(C. G. D.)

Pycnogonida, zool. Se Hafsspindlar.

Pycnorgonum, zool. Se Hafsspindlar.

Pydna, nu Palaio-Kitros, forntida stad i macedoniska
landskapet Pieria, ryktbar hufvudsakligen genom den
seger, som romerske konsuln Æmilius Paullus där
vann öfver macedoniernas konung Perseus (22 juni 168
f. Kr.) och som ledde till Macedoniens underkufvande.
A. M. A.*

Pyelit (af grek. py’elos, kar, bäcken), med.,
inflammation i njurbäckenet. Se Njursjukdomar,
sp. 1096.

Pyemi (af grek. py’on, var, och hai’ma, blod). Se
Bakteriologi, sp. 718, och Septikemi.

Pygmalion (grek. nvypaMwv, lat. Pygmalion). 1. Se
Dido. - 2. Sagokonung på Cypern, förälskade sig,
enligt en hos Ovidius återgifven saga, i en af honom
själf snidad kvinnobild af elfenben, åt hvilken
Afrodite (Venus) på hans bön gaf lif, hvarefter han
tog henne till sin gemål. Hennes namn är i många
framställningar, dock ej i någon antik, Galatea.
2. A. M. A.

Pygméer (grek. pygmai’oi, lat. pygmæi, af
grek. pygme, knytnäfve; som längdmått afståndet från
armbågen till knytnäfven), den klassiska forntidens
lilleputter, ett af Homeros omtaladt dvärgfolk,
hvars hemvist låg vid stranden af Okeanos, där de
brukade med krig hemsökas af de om hösten mot söder
flyttande tranorna. Andra sagor förlade deras hemland
till Nilens mynningar, till Indien eller höga norden
nära Thule. A. M. A.

Pygopagus (af grek. pyge, bakdel, och page’is,
förenad). Se Missbildning, sp. 659.

Pygo’podes, zool. Se Gumpfotadefåglar.

Pygostyl (af grek. pyge, bakdel, och stylos, pelare),
det plogbillsliknande skelettstycke, som afslutar
ryggraden hos flertalet nu lefvande fåglar och vid
hvilket stjärtpennorna äro fästa. Den uppkommer under
fosterlifvet genom sammansmältning af flera kotor.
L-e.

Pyhtää [-ä]. Se Pyttis.

Pyhy (Pihi, Peutinger), Konrad von, statsman, en af de
många tyskar, som under en del af Gustaf I:s regering
användes i svensk tjänst. Han ankom till Sverige 1538
och fick anställning som "kansler och hofråd" till en
början på ett års tid. Han lyckades vinna förtroende,
stannade kvar i landet och utöfvade under ett par
år ett stort inflytande, på samma gång han röjde ett
växande högmod och mycken praktlystnad. Snart kallade
han sig "K. Maj:ts af Sverige öfverste kansler och
krigsråd", "öfverste sekrete råd" eller ock, åtmin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:49 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free