Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia / 711-712 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Påsk ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

711

rektangulära träskifvor, af hvilka några tillvaratagits.
Men hvad som framför allt väckt de besökandes
häpnad är de kolossala stenstoder (af lava), som
stått i rader på terrasser (grafkamrar) på slättlandet
(monoliter af 7–8 m. höjd, numera alla omkullfallna
samt mer eller mindre sönderslagna och
förvittrade) och ännu stå på västra sidan af vulkanen
Rana Roraka på sydkusten (se fig.) och äfven inuti
kratern; de senare äro af betydligt större
dimensioner än de förra. Dessa stenbilder betraktas med
stor vördnad af befolkningen, som betecknar hvarje
stod med ett särskildt namn. Ön togs 1888 i besittning
af Chile för att tjäna som straffkoloni. Nu lära
dock inga fångar finnas kvar. Se uppsats af H. Stolpe i
”Ymer” (1883).
(J. F. N.)

Påskören. Se Påskpenningar.

På Slag, landtbr. Se Höbärgning.


Påslagning, sjöv., en taljas fästande vid ett
tåg, en kätting eller en annan taljas löpare (det
sistnämnda kallas att "slå talja på talja"), såsom vid
förtöjningsarbeten, tyngders förflyttning, ansättning
m. fl. tillfällen. Af fig. synas olika slags
påslagningar, af hvilka b, c och d kallas "nackslag"
(fordom "krängstek"), emedan trossen går rundt
blockhakens nacke. Gäller arbetet en kätting eller
ett groft tåg, kan blockhaken ej "slås på" direkt,
utan man måste därvid betjäna sig af en stropp (e).
Jfr. Ansätta 2.
R. N.*

Påssjoakka, lapp. Se Mytologi, sp. 174.

Påssjuka (grek. parotitis), med., inflammation
i parotis (spottkörteln), förekommer antingen
som en lindrig, själfständig, ganska smittsam
infektionssjukdom eller som en elakartad komplikation
till svåra febrar, tyfus, scharlakansfeber
o. a. Halsen svullnar upp under örat och
käkvinkeln, hvarjämte ömhet, värk och lindrig
feber inställa sig i den förra formen. Svullnaden
fördelar sig efter en eller annan vecka och går
sällan till varbildning i den förra formen,
oftare i den senare. Till lindring af obehag
vid den epidemiska påssjukan kan lokal värme och
antireumatiska medel (aspirin e. d.) rekommenderas.

Påstickning. 1. Jaktv. Då vid stöfvarjakt hundarna
efter tappt åter finna det färska slaget och börja
drifva, sägas de sticka på eller göra påstickning.
Som haren krånglar mera än räfven,
kännetecknas ett hardref vanligen af många tappter och
påstickningar, under det räfdrefvet går mera jämnt. –
2. Sjöv. Se Halfslag 2.
1. G. G.

På tro och lofven. Se Del credere.

Påvel byggemästare. Se Schütz, P.

På väg, sjöv. Se Gång 3, sp. 812.

Pähkinälinna. Se Nöteborg.

Päijänne (i svenskt språkbruk äfven Päjäne),
mellersta Finlands förnämsta sjö, belägen mellan 61°
11’ och 62° 14’ n. br. samt under 25° 27’ ö. lgd från
Greenw., är en långsträckt, tämligen öppen sjö, med i
allmänhet höga, klippiga och skogbevuxna stränder. På
djupkartan öfver P. ser man ett antal djupa rännor,
som sträcka sig snedt öfver sjön i riktning
NW–SO. De anses vara brottlinjer i berggrunden,
och P:s bäcken tros ha vidare utbildats därigenom,
att landisen bortförde stora massor söndersplittradt
berg. Areal 1,111,5 kvkm. Från nordligaste spetsen,
invid Jyväskylä stad, till sydligaste, vid Anianpelto
sluss, är sjöns längd omkr. 119,5 km. Dess största
bredd mellan Sysmä och Kuhmois sockenkyrkor, är
omkr. 23 km. På sina ställen är den mycket smal,
såsom vid Kärkistensalmi nära Korpilaks kyrka,
där landsvägen på hvardera sidan om sjön förenas
medelst färja öfver det 1,2 km. breda sundet, vid
Pulkilansalmi och Keksalmi, där äfven landsvägen går
fram, mellan Sysmä och Asikkala kyrkor. Sjöns form är
mycket flikig, i det att vikar vanligtvis motsvaras
af vikar och uddar af uddar, strandlinjen är 650 km.,
och sjöns yta ligger 78,2 m. ö. h.; dess djup går
på sina ställen ända till 93 m.; medeldjupet är 17
m. Sjön är till hela sin längd trafikabel för fartyg
af ända till 2,4 m. djupgående samt befares af många
ång- och segelfartyg. Genom Vesijärvi kanal och sluss
vid Anianpelto står sjön i förening med Vesijärvi
sjö, hvars strand invid Lahtis köping beröres af
Helsingfors–Riihimäki–Petersburg-järnvägen samt den
genare vägen till hafvet, linjen Lathis–Lovisa. Från
P:s nordligaste hörn går trafiken utmed farbara,
om ock delvis strida båtleder, förbättrade genom
kanaliserings- och strömrensningsarbeten, till de
nordtavastländska sjöarna. För flottningsändamål
finnas vid Haapakoski i P:s nordända sorterings-
och knippningsverk. Stockflottarna bogseras öfver
sjön med ångbåtar. – P. utgör centralsjö i Kymmene
vattensystem, hvilket därför äfven nämnes Päijänne
vattensystem. Nederbördsområdets hela areal utgör
26,136,3 kvkm. och är näst Saimasystemet det
sjörikaste i Finland. P:s vatten afbördas till hafvet
genom Kymmene älf, som utflödar ur sjöns sydöstra del,
bildande Kalkis forsar.
A. G. F. (J. E. R.)

Päivä, finsk myt., i finsk folkpoesi = ”sol” och
”solgud”; Päivölä = ”solhem”, ”himmel”
(motsats mot Pohja, se d. o.).
E. N. S.

Päivärinta, Pietari, finsk folkskriftställare,
f. 18 sept. 1827 uti Ylivieska, Österbotten, d.
där 26 juli 1913. Föräldrarna, fattiga inhyseshjon,
voro pietister, hvarför de uppfostrade sin
son i sträng religiositet. Tidigt gift, köpte
P. på skuld en hemmansdel i sin hemtrakt och
uppbyggde där ett nybygge. 1868 blef han
klockare i hemsocknen. Som landtdagsman 1882,
1885 och 1888 spelade han icke någon
framstående roll. Först sent uppträdde han äfven som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>