Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Queensland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbränna), platsen, där de af inkvisitionen till bålet
dömde brändes.
Quem Deus perdere vult, dementat (prius),
lat., "den, som Gud vill störta, gör han först
vanvettig".
Queneller [ken-; fr. quenelles], kokk., små
klimpar af färs eller kött, mindre och finare än
frikadeller samt alltid drifna genom sikt. Antingen
användas de i soppor, till garnering af andra rätter
eller som själfständig entré.
Quennerstedt [kve’n-], August Vilhelm,
zoolog, Karl XII:sforskare, f. 3 juli 1837 i
Rydaholms socken, Jönköpings län, blef student i Lund
1856, filos. doktor 1862, docent i zoologi 1865,
adjunkt 1873 och var professor vid nämnda
universitet 1880–1902. Q. deltog i den första svenska
polarexpeditionen (under Torell och Nordenskiöld,
till Spetsbergen, 1858) och företog 1863 en ny
ishafsfärd till hafvet kring Jan Mayen. Han har
offentliggjort Några anteckningar om Spetsbergens
däggdjur och fåglar (1862), Bidrag till Sveriges
infusorie-fauna (1865–70), Anteckningar från en resa
till Ishafvet i trakten af Jan Mayen (1867),
Anteckningar om djurlifvet i Ishafvet mellan Spetsbergen
och Grönland (1868), Om Darwinismen (1871),
Studier i fåglarnas anatomi (1872) m. m. Q. har på
senare år med mycket intresse egnat sig åt
författarskap och utgifningsarbeten rörande Karl XII och
hans tid och bl. a. redigerat den värdefulla
samlingen "Karolinska krigares dagböcker" (1901 ff.).
Quensel [kve’n-]. 1. Konrad Q., astronom,
universitetslärare, f. 16 april 1676 i Stockholm, d.
13 jan. 1732 i Lund, blef efter studier i Uppsala
och Åbo filos. magister 1694, docent i Åbo 1695 och
adjunkt i filosofiska fakulteten där 1702 samt
utnämndes 1704 till professor i matematik vid
universitetet i Pernau, där han 1705 äfven blef
räntmästare. Vid ryssarnas inbrott i Livland flydde
han 1710 till Sverige och utnämndes 1712 till
professor i matematik i Lund. – Som författare
egnade sig Q. med förkärlek åt kalendariografien, som
i början af 1700-talet för svenskarna egde ett stort
praktiskt intresse på grund af den tilltänkta
kalenderreformen. Hit höra Computus cyclicus verus
(u. å.; 1730?), utgörande en lärobok i
tidräkningen, och den lilla uppsatsen Cogitationes
problematicæ de correctione calendarii i "Acta literaria
Sueciæ" III (1730) samt några under hans
presidium utgifna akademiska afhandlingar. Rörande
kalenderreformen råkade Q. i en liflig skriftväxling
ined kommissarien D. Forelius, hvilken i en
utgifven broschyr hade föreslagit, att blott
påskräkningen skulle korrigeras, antingen genom rent
astronomisk eller genom en förbättrad cyklisk
beräkning af påskterminen. Q. däremot fasthöll, att
äfven solårets längd borde korrigeras och, så vidt
möjligt, både i detta afseende samt i fråga om
påskterminen en rent astronomisk beräkning
införas. Q. utgaf äfven almanackor för ett helt
tjugutal år (1714–33), för flertalet år både till
Lunds, Jönköpings, Göteborgs och Stockholms
horisonter. Vidare må nämnas hans broschyr Veritatis
defensiuncula contra veritatis studiosi de motu solis
et lunæ lucubratiunculam (1720), innehållande ett
försvar för det koppernikanska systemet emot en af
M. Strokirch 1717 i Stockholm anonymt utgifven
skrift, samt i "Acta literaria Sueciæ" korta
redogörelser för astronomiska och meteorologiska
observationer. Efter hans död utgafs 1732 en Brevis
manuductio ad usum globorum tam coelestis quam
terrestris. En af honom i handskrift efterlämnad
Aritmethica pro usu matheseos har däremot
förblifvit otryckt och finnes nu i Karlstads
läroverksbibliotek.
2. Konrad Q., den föregåendes sonson,
naturforskare, f. 10 dec. 1767 i Skåne, d. 22 aug.
1806 på Karlberg, blef student i Lund 1783, filos.
magister där 1787 och företog 1789 en resa till
Lappland, hvarifrån han beskref flera nya insekter.
Han blef 1791 amanuens vid botaniska trädgården i
Uppsala, med. doktor där 1797, intendent för Vet.
akad:s naturaliekabinett 1798, lärare i kemi och
naturalhistoria vid krigsakademien på Karlberg
s. å. och titulär professor i naturalhistoria och
farmaci 1805. Q. författade största delen af texten
till de 4 första banden af J. V. Palmstruchs och
C. Venus’ planschverk "Svensk botanik" (1802 ff.)
och till bd I af "Svensk zoologie" (1806).
3. Johan Oskar Q., den föregåendes
brorsons son, teolog, universitetslärare, f. 29 juli 1845 i
Göteborg, student i Uppsala 1863, prästvigd 1875,
sjömanspräst i West Hartlepool 1876, kyrkoherde i
Marstrand 1877, från hvilken befattning han på
egen begäran erhöll afsked, sedan han 1887 blifvit
utnämnd till docent i praktisk teologi vid Uppsala
universitet. Q. blef 1898 e. o. professor i praktisk
teologi, 1909 professor i pastoralteologi samt afgick
redan 1910. Han utnämndes 1907 till teol. doktor.
Q. har utöfvat ett flitigt författarskap på den
praktiska teologiens område, särskildt inom liturgiken.
Bland hans arbeten märkas Bidrag till svenska
liturgiens historia (1890–93), Homiletik (1894–96;
3:e uppl. 1910) och Strödda drag af svenskt
kyrkolif under gångna tider (1912) samt ett stort antal
uppsatser i "Tidskrift för kristlig tro och bildning",
"Teologisk tidskrift" och "Kyrklig tidskrift". För
den sistnämnda var han 1895–1905 medredaktör.
Som en af Pontus Wikners närmaste vänner utgaf
han dennes "Samlade predikningar" (1889).
4. Johan Ulrik Teodor Q., den
föregåendes kusin, läkare, f. 16 juni 1863 i Malmö,
där han 1881 aflade mogenhetsexamen, vardt 1892
med. licentiat i Stockholm och promoverades 1894
till med. doktor. Efter att ha beklädt flera platser
vid Karolinska institutet, Lunds universitet och
sjukhus i Stockholm utnämndes Q. 1902 till
professor i patologi och allmän hälsovård vid Uppsala
universitet. Af hans arbeten märkas Studier öfver
den kroniska gastritens histologi (1893), Bidrag till
kännedomen om den späda barnålderns
patologi (1899) och den stora utredningen
Alkoholfrågan från medicinsk synpunkt. Studier öfver
alkoholismens pathologi (2 bd, 1913).
2. C. Lmn. 3. E. M. R.
Quenstedt, Johann Andreas, tysk teolog,
f. 1617 i Quedlinburg, d. 1688, studerade till en
början i Helmstedt under Calixtus, därefter från
1644 i Wittenberg, där han 1649 blef professor i
filosofi och e. o. professor i teologi och 1660
ordinarie teol. professor. Under sin studietid i
Helmstedt hade han rönt inflytande af den
synkretistiska riktningen, men vanns i Wittenberg snart
fullständigt för den ortodoxa åskådningen. I sitt
förfäktande af denna visade han dock alltid mycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
