- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
779-780

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qui nimium probat, nihil probat ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bokform, t. ex. Histoire de la poésie. Épopées
françaises au XII:e siècle
(1837) och Allemagne et
Italie
(1839), arbeten, som i vissa afseenden varit
banbrytare för nya
forskningar. Mindre
betydande voro hans
poetiska verk, hjältedikterna
Napoléon (1836) och
Prométhée (1838). Q.
utnämndes 1839 till
professor i utländsk
litteratur vid högskolan i
Lyon och utvecklade i
sina föreläsningar de
teosofiska åsikter, som,
frigjorda från all
dogmatisk tro, framskymta
i den allegoriska
prosadikten Ahasvérus (1833)
illustration placeholder

och sammanfattas i Le génie des religions (1842).
Icke mindre frisinnad var han i sin politiska
åskådning, som han öppet uttalade i sådana
ströskrifter som 1815 et 1840 (1840) och
Avertissement au pays (s. å.). Detta oaktadt blef han
1842 professor i sydeuropeiska språk och
litteraturer vid Collège de France i Paris. Men i sin
stridsifver för religiös och politisk frihet
missbrukade han till den grad sin ställning, att han
för en tid blef skild (1843) och slutligen afsatt
från sitt ämbete (1846). Ett återljud från dessa
strider äro Des jésuites (1843), L’ultramontanisme
ou l’église romaine et la société moderne
(1844),
Le christianisme et la révolution française (1845),
La France et la Sainte alliance en Portugal (1847)
m. fl. Då statshvälfningen 1848 utbröt, tog han
till vapen. Som ombud för departementet Ain i
nationalförsamlingen tillhörde han yttersta vänstern
samt uppträdde i ord och skrift mot hvarje åtgärd,
som kunde ha en reaktionär prägel. För det
ändamålet skref han bl. a. La croisade autrichienne,
française, napolitaine, espagnole contre la
république romaine
(1849; 5 uppl. s. å.), L’état de
siège
(1851), Révision (s. å.) m. fl. Landsförvisad
1852, bosatte Q. sig i Bruxelles och därefter i
Veyteaux (Schweiz). Vid den tiden utgaf han flera
af sina värdefullaste verk, t. ex. Fondation de la
république des Provinces-unies. Marnix de
Sainte-Aldegonde
(1854), La révolution religieuse au
XIX:e siècle
(1860), Histoire de la campagne de
1815
(1862), La révolution (1865), Création (1870),
alla skrifna i samma frihetsanda som de föregående,
och därjämte en mängd politiska
tillfällighetsskrifter, såsom L’expedition du Mexique (1862),
Pologne et Rome (1863), France et Italie (1866),
France et Allemagne (1867) och Réveil d’un grand
peuple
(1869). Efter kejsardömets fall 1870
återvände Q. till Paris och valdes (1871) till ombud
för depart. Seine i nationalförsamlingen i Bordeaux
och Versailles. Han motsatte sig
fredspreliminärerna med Tyskland och äfven den ringaste
afträdelse af fransk jord till segraren. Bland hans
senare verk må nämnas L’esprit nouveau (1875)
samt Le livré de l’exil (s. å.), hvilken utgör en
fortsättning af den förut af honom utgifna
själfbiografien Histoire de mes idées (1858). En del
af hans brefväxling bär titeln Lettres d’exil (4 bd,
1884–86); Lettres à sa mère utkommo 1895 i
2 bd. Hans OEuvres complètes, med inledningen [**ligatur oe]
"E. Q., sa vie et son oeuvre" af C. L. Chassin,
omfatta 28 bd (1857–79). 1883 aftäcktes hans
staty i hans födelsestad. Se arbeten om Q. af R.
Heath (1881) och J. Kalpar (1906). – Q:s maka,
en dotter till den moldauske skalden Assaki,
utgaf några arbeten, som i viss mån äfven belysa
hennes mans lif: Mémoire d’exil (1868 och 1870)
och Paris, Journal du siège (1873) samt Edgar
Quinet avant l’exil
(1887), E. Q. depuis l’exil
(1889), Lettres à sa mère (1895), Cinquante
ans d’amitié. Michelet–Q., 1825–1875
(1899),
m. fl.
J. M–r.*

Qui nimium probat, nihil probat, lat., den, som
bevisar för mycket, bevisar ingenting.

Quinin [kini’n]. Se Kinin.

Quinisextum (lat., näml. concilium), det som
komplement till 5:e och 6:e ekumeniska mötena
betraktade 2:a trullanska konsiliet, som 692 hölls
i Konstantinopel. Hade man vid 5:e och 6:e
ekumeniska mötena uteslutande egnat sig åt
dogmatiska stridsfrågor, sysselsatte man sig här i stället
uteslutande med kyrkans författning, kult och
disciplin. Men genom de beslut, som därvid
fattades, lades grunden till den fullständiga
brytning, som på 1000-talet inträdde mellan den
romerska och den grekiska kyrkan. Grekerna,
hvilka voro afundsjuka öfver Roms framgång vid
6:e ekumeniska mötet, lyckades här få 6 kanoniska
bestämmelser antagna, hvilka stodo i afgjord strid
mot romersk praxis. Så uteslötos ur antalet af
kyrkorättens giltiga källor nästan alla latinska
konsiliers beslut och påfliga dekret; samtliga 85
apostoliska canones erkändes, ehuru Rom förklarat
endast 50 gällande; den romerska seden att tvinga
presbyterer och diakoner till celibat förkastades,
lördagsfastan fördömdes, patriarkerna i Rom och
Konstantinopel förklarades likställda i
öfverensstämmelse med kalcedonska mötets beslut m. m.
De påflige legaterna undertecknade konsiliets
beslut, men påfven Sergius I vägrade att erkänna
konsiliet och förbjöd mötesbeslutens
offentliggörande i de västerländska kyrkorna. Se J. Hefele
och H. Leclercq, "Histoire des conciles" (III: 1,
1912).
H. W. T.*

Quinoa [ki’nåa], bot. Se Chenopodium
och Ecuador, sp. 1319.

Quinologi (Kinologi). Se Kinabark.

Quiñones de Benavente [kinjå’nes-], Luis,
spansk skald, f. i slutet af 1500-talet i Toledo,
var genom sina entremeses och sainetes mönster i
sin genre, förebild för Ramón de la Cruz och
Juan Ignacio González del Castillo och för
Alvarez Quintero i vår tid. I Q:s sainetes, loas,
mojigangas, jácaras rör sig tidens hela pittoreska värld
kvickt karikerad. Under titel jocoseria utkommo de
flesta af Q:s arbeten 1653 och 1872 Colección de
piezas dramáticas
etc., bland hvilka de mest
berömda äro El tiempo, La muerte, El murmurador,
El guarda-infante, Turrada, La capeadora, El
borracho, El remediador, El retablo de las maravillas
,
för att icke nämna flera af den rika samlingen. O:s
namn är upptaget i Spanska akad:s "Catálogo de
autoridades de la lengua".
Ad. H–n

Quinquagesima (lat., näml. dies, dag), den
"femtionde" dagen före påsk, eller
fastlagssöndagen. Föregicks påsken redan i den gamla kyrkan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:49 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free