- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
791-792

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Quitta ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arbetade i åtskilliga af de större
Stockholmstidningarnas redaktioner. Under pseud. Peder
Särkilax
författade Q. 1855 skriften Fennomani
och skandinavism
(2 hftn), i hvilken han sökte
bevisa, att Sverige borde uppträda aktivt mot
Ryssland i det då pågående
Krimkriget: på detta
sätt skulle Finland
kunna lösryckas från
tsarriket och därefter
förenas som
förbundsstat med Sverige under
en gemensam konung
samt med en
gemensam förbundsförsamling,
vald ur de bägge
staternas särskilda och af
hvarandra oberoende
riksförsamlingar.
Genom denna skrift afskars
för Q. all möjlighet att

illustration placeholder


återvända till Finland. Samma käcka ton mot de
ryske makthafvande genomgår hans publikation
Finska förhållanden (4 hftn, 1857–61), och i
Censurkalender (1861) samlade han artiklar, som
strukits af censuren i Finland. Under den
slesvig-holsteinska konflikten var han med om att utarbeta
det s. k. Karl XV:s unionsförslag (se "Ur dagens
krönika", 1889). I sitt skaldskap var Q. en äkta
lyriker, hängifven åt en vek, drömmande idealism,
som tar sig uttryck i melodiska och formfulländade
verser. Han utgaf två årgångar af en poetisk
kalender, "Lärkan" (1845, 1849), samt Dikter (1851),
Lyriska dikter (1859) och Dikter, nya och gamla
(1880). Bland dessa alster är Suomis sång allkänd.
Äfven sina politiska ideal formade han i vacker
vers. Han utgaf vidare Sveriges skönaste folkvisor
(1882) och Fyra sagodikter (1900). Vidare märkas
Q:s uppsats Några anmärkningar vid Helmholtz’
vokal-lära
(1874; i Vet. akad:s öfversigt) och
Historiska reklamationer rörande 1788–90 årens
samt 1808–9 årens finska krig
. Q. var en
verksam vän af djurskydds- och likbränningsrörelsen
samt var en bland stiftarna af Svenska
publicisternas understödsförening. 1890 flyttade Q. till Rom,
sysslande ännu i sin ålders höst med litterära
arbeten. Se A. Hultin i "Finsk tidskrift" (1881),
C. Bååth-Holmberg i "Svensk tidskrift" (1893),
och en polemik mellan C. Bååth-Holmberg och
T. Rein om Q. som politiker (i "Finsk
tidskrift" 1907–08). – Q:s hustru, Aurora
Magdalena von Q.
, född Örnberg, f. 12 sept.
1816 i Piteå, d. 3 april 1907 i Stockholm, gift
1857, författade under pseud. Turdus Merula
bl. a. romanerna Rosa Arntson (1868), Musikerns
dotter
(1881) och En roman på landsbygden (1882)
samt gjorde sig känd äfven som flitig
öfversättarinna.
A. H.

Qvantensburg, fideikommissegendom i Bolstads
socken på Dal, nära Dalbergsån. 6 1/2 mtl, tax. till
314,000 kr. (1913). Hufvudgården, hvars vackra
manbyggnad af sten uppfördes 1818, hette fordom
Kambol. Den innehades omkr. 1540 af Johan
Turesson Tre rosor, men synes jämte några andra
gårdar ha blifvit indragen till kronan som f. d.
afvelsgård under kronans slott Dalaborg. 1609 skref
Karl IX till Michel Pedersson, att han tänkte
anlägga en stad och en kungsgård vid Dalbergsån,
och kungsgårdsbyggnaden påbörjades äfven, ehuru
arbetet snart afstannade. Kambol var fortfarande
ett kronohemman, men såldes jämte flera andra
1639 till ryttmästaren B. B:son Papegoja, egdes
sedan af släkten Leijonsköld i tre led, därefter af
biskop Iser i Västerås samt dennes måg öfverste
Segerfelt. På 1770-talet tillhörde Kambol öfversten
K. J. von Qvanten, som 1778 gjorde det till
fideikommiss, hvilket nu (1915) innehas af hans sonsons
sonson K. J. T. von Qvanten.

Qvarfordts barr- och örtbalsam. Se
Hemliga medel.

Qvarnström, Karl Gustaf, skulptör, f. 23
mars 1810 i Stockholm, d. 5 mars 1867. Son
till en kammartjänare hos prinsessan Sofia
Albertina, blef han vid 11 års ålder kypare på
Stora sällskapet, men
fick samtidigt teckna i
konstakademiens
principskola, där han, 12
år gammal, fick sin
första utmärkelse.
Några porträtt i
svartkrita af de kunglige
hade förskaffat honom
understöd från olika
håll. 1824 deltog han
med teckningar i
akademiens utställning,
uppflyttades i antik- och
modellskolan, där
Hasselgren och sedan

illustration placeholder


Westin handledde honom, utställde 1829
prismålningen Epameinondas’ död samt Fritjofs lycka,
Ingeborgs klagan
och ett landskap. När Byström
s. å. kom hem från Italien, blef Q. dennes
lärjunge och öfvergaf måleriet, men utförde under
de följande åren historiska kompositioner i
teckning samt litografier. Som skulptör utförde han
Skjutande Amor 1830 och året därefter gruppen
Nessos och Deianeira. 1834 fick han beställning på
fyra statyer, Årstiderna, för norra hvalfvet i
Stockholms slott och utställde s. å. Vintern i skiss. Som
akademiens resestipendiat for han 1836 till Italien,
där han stannade sex år, hufvudsakligen i Rom. 1839
hemsände han nio arbeten, hvaribland Årstiderna
för slottet och fem reliefer, Dygnets stunder. 1841
utfördes statyn Uller (Akademiska föreningen,
Lund). 1842 återkom Q. till Stockholm, blef då
ledamot af akademien och 1843 vice professor.
S. å. tillkom statyn Idun (i Högre
lärarinneseminariet). 1847 fullbordades sex allegoriska figurer för
Göteborgs börsbyggnads fasad och fyra figurer för
konstakademien. 1849 mottog Q. beställning på
Esaias Tegnérs stod för Lund. Statyn var
färdigmodellerad i juni 1850, blef gjuten hos F. Miller
i München och aftäcktes 1853. 1850–52 vistades
Q. i Paris, där han utförde gruppen Hvilan i
öknen
(1851) och statyn Neapolitansk fiskargosse (i
marmor, 1852, Nationalmuseum, se fig.). S. å. blef
han ord. professor och 1853 akademiläroverkets
direktör. Han reste nu till München, där han
modellerade Berzelius’ staty (aftäckt 1858, i Berzelii
park i Stockholm; se afbildning af statyn i bd 3,
sp. 93), besökte 1854 Italien, där han
tillvaratog Fogelbergs konstnärliga kvarlåtenskap åt

Ord, som saknas under Qv, torde sökas under Kv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:58 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free