Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- R ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
största skepp och flaggmän fastnade på en sandbank. På
samma bank hade R. stött med skeppet "ösel", men han
lät icke bärga något segel på detsamma, hvarigenom
fienden ej fick någon varning för faran. Det svenska
fartyget, såsom mindre, släpade emellertid snart
öfver. R. blef 1719 naturaliserad svensk adelsman.
2. Axel Arvid R., den föregåendes sonsons sonson,
Bellmanssångare, f. 23 juni 1793 på Djurgården vid
Stockholm, d. 20 sept. 1836 i Stockholm,
blef 1809 student i Uppsala, där han någon tid
studerade teologi, samt 1812 underlöjtnant vid
Ingenjör-kårens fältmätningsbri-gad, i hvilken
egenskap han bevistade 1814 års fälttåg i Norge. Han
blef 1820 löjtnant och 1827 kapten i nämnda kår. –
R. väckte redan tidigt uppmärksamhet genom sina anlag
som skådespelare och förvärfvade stor och långvarig
namnkunnighet som tolk af Bellmans sånger. R. egde
utomordentlig mimisk förmåga och en sångkonst, som
lämpade sig för dessas återgifvande. Samtida vittna
enhälligt om den njutning hans föredrag af Bellmans
dikter beredde åhöraren. Tegnér och Beskow, Livijn
och Dahlgren voro alla ense i att prisa det. – R. var
deputerad stormästare i Par Bricole, en af stiftarna
samt verksam ledamot af Bellmanska sällskapet (1824)
äfvensom sedan 1821 medlem af Götiska förbundet. På
hans graf på Nya kyrkogården vid Stockholm reste
sällskapet P. B. en vacker minnesvård 1838. - Jfr
"Minneskrans öfver A. A. Raab" (1838).
3. Adam Kristian R., friherre, sonson till Adam
Johan R. (se ofvan), militär, riksdagsman,
f. 13 aug. 1801 på Marielund, Blekinge, d. 8 juni 1872
i Stockholm, blef 1816 fänrik vid Kalmar
regemente, hvilket han 1845 lämnade som kapten. På
Ryssbylund i Kalmar län visade han sig 1825–56
som en så driftig landtbrukare, att "han kan sägas
vara den, som i Kalmarorten först och kraftigast gaf
väckelse och uppslag till den nyare tidens rationella
jordbruk", och äfven i andra afseenden var han en
initiativets man. 1856–66 egde och bebodde R. Vårby i
Södertörn. Han bevistade riksdagarna från 1834 till
sin död, dels som medlem af ridderskapet och adeln,
dels, fr. o. m. 1867, som ledamot af Första kammaren
för Kalmar läns södra landsting. I politiken hörde
R. till det liberala lägret. Han uppträdde 1859 i
"norska frågan" till försvar för
norrmännens själfbestämningsrätt i inre
angelägenheter, talade 1865 varmt för
representationsförslaget samt verkade 1867
och framgent ifrigt för en förbättring af
försvarsväsendet. 1853–54 var R. ordförande i det
särskilda utskott, som förberedde den bekanta
reformen inom brännvinslagstiftningen. Härtill
må läggas, att han var en hängifven anhängare af
"skandinavismen". Han var en ädel, varmhjärtad och
för alla fosterländska frågor lifligt intresserad
och verksam man, hvarom bl. a. riksdagsprotokollen
bära vittne. R. blef 1845 led. af Landtbruksakad.
4. Klas Fredrik Hugo R., friherre, den föregåendes
son, militär, f. 27 nov. 1831 på Ryssbylund. Kalmar
län, d. 11 dec. 1881 i Stockholm, utnämndes,
sedan han 1847–50 genomgått Krigsakademien,
sistnämnda år till underlöjtnant vid Kalmar
regemente. Anställd som adjutant hos svensk-norske
ministern i Berlin, genomgick R. 1855–58 preussiska,
krigsakademien. Därunder befordrades han
(1857) till löjtnant vid ofvannämnda regemente. Efter
återkomsten till fäderneslandet utnämndes han, 1859,
till generalstabsofficer. När dansk-tyska kriget
1864 utbröt, sökte och erhöll R. anställning som
premiärlöjtnant i danska armén. Till en början
anställd vid högkvarteret, deltog han med detta
i striden vid Dybböl 17 mars, men detachera-des
snart därifrån och öfvertog befälet öfver det
af svenska och norska frivilliga bestående 1:a
kompaniet af kapten Aaröes ströfkår. Mest bekant
bland de expeditioner, som detta kompani under
R:s ledning utförde, är det nattliga företaget
till Lojt (Loit) kyrkoby i Slesvig, vid hvilket
tillfälle flera fångar togos. För sitt deltagande
i kriget skördade R. emellertid icke odeladt beröm,
ty mången ansåg det mindre lämpligt, emedan han hade
Preussen att tacka för en icke oväsentlig del af sin
militära utbildning. Å andra sidan må dock betonas,
att R., liksom hans fader, var en varm vän af den
skandinaviska idén. 1865 utnämndes R. till kapten i
armén och förordnades s. å. till informationsofficer
i taktik, reglementen och krigsartiklar vid
Krigsakademien på Karlberg. Jan. 1866-sept. 1873 var
han lärare i krigskonst och krigshistoria vid Högre
artilleriläroverket (sedermera Krigshögskolan)
på Marieberg. Under tiden utnämndes han 1869
till kapten vid Kalmar regemente, 1870 till major
i armén samt 1872 till öfverstelöjtnant i armén
och expeditionschef i Landtförsvarsdeparte-mentets
kommandoexpedition. 1873 uppgjorde han förslag till
grunder för en ny, på allmän värnplikt grundad,
fullt tidsenlig härordning, hvilket förslag,
sedan det blifvit granskadt af en kommitté, i hvars
arbeten R. förordnades att deltaga, lades till grund
för K. M:ts framställning i ämnet till 1875 års
riksdag. 1873 utnämndes R. till öfverste och chef för
Generalstaben, hvars organisation han haft i uppdrag
att uppgöra. Under loppet af de följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0422.html
