Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rahbek ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
923
Rahtmannska striden-Raic
924
delbart på det lidelsefullaste af sin prästerlige
kollega i Danzig, Korvinus, och detta gaf anledning
till en genom flera år fortsatt lärostrid, den
s. k. Rahtmannska striden, i den lutherska teologiens
historia af betydelse särskildt genom den ensidiga
utgestaltning, som ortodoxiens representanter
därigenom drefvos att ge åt den lutherska läran om
skriften och nådemedlen. Jfr R. M. Griitzmacher,
"Wort und geist" (1902), och C. Heim, "Das
gewissheitsproblem in der systemati-schen theologie
bis zu Schleiermacher" (1911). E.Bg. Rahtmannska
striden. Se R a h t m a n n. Rahway [rå^éi], stad i
nordamerikanska staten New Jersey, i nordöstra delen
af staten. 9,337 inv. (1910). I närheten ligger
statens förbättringsanstalt (1903), till hvilken
brottslingar af 16-30 år kunna dömas i st. f. de
vanliga statsfängelserna: R. blef stad 1858.
Raiatea (U l i e t e a), en af de franska
Sällskaps-öarna, den största i gruppen Leeward islands
(öarna under vinden), högbergig. 194 kvkm. Ett stort
korallref med några öppningar omsluter såväl R som
den 5 km. nordligare ön T a h a a (82 kvkm.). Båda
öarna hade 1911 tillsammans 3,347 inv., hvilka äro
kristna polynesier, besläktade med ta-hitierna.
(J. F- N.)
Raibolini [rajbålini], Francesco, kallad F r a n
c i a, italiensk målare, f. 1450 i Bologna, d. där
1518, började som guldsmed och blef myntmästare på
grund af sin skicklighet i stäm-pelgravering. Hans
ungdomsarbeten, t. ex. Korsfästelsen, i Bologna,
Den heliga familjen, i Berlin, Stefanus knäfallande
(Villa Borghese i Rom), ha något egendomligt
dilettan-tiskt i sin finhet samt glatta och
kalla kolorit. Med 1490 börja hans daterade verk,
och då visar sig inflytande från Costa i Ferrara,
säkert äfven från Mantegna, i en mera lysande färg,
friskare, mera lefvande figurer och rik arkitektonisk
omgifning. Inverkan af Perugino är uppenbar i den
sentimentalitet och blyghet, som R:s figurer visa -
det är sagdt, att de förefalla "förnärmade" öfver,
att man betraktar dem. Sin begränsning visar R.,
när det gäller att framställa en handling, hvaremot
den lugna situationen med uttryck af andakt, fromhet
och mild skönhet är hans starka sida. Af hithörande
bilder må anföras en Tronande madonna, helgon och en
härlig musicerande ängel, Tillbedjan af den nyfödde
Kristus (1499), Kristus som död, omgifven af helgon
(1500), alla dessa i Bolognas galleri, en Tronande
madonna i S. Giacomo maggiore i Bologna samt bilder i
Louvre (Jesu födelse), i Berlin (Tronande madonna,
1502), i München (Madonnan i rosengården, ett
af hans mästerverk), London (Pietå, ett af hans
förnämsta arbeten utanför Italien), Petersburg (se
fig.) o. s. v. - Med början af 1500-talet visar
sig hos R. en viss lust för dramatisk rörlighet,
ungefär som hos Perugino, när han kom i beröring med
det florentinska
måleriet, men utan förmåga att ge sina figurer
verkligt lif, såsom i Nedtagningen från korset
(galleriet i Parma), Marias kröning (i Ferraras dom)
m. fl. Han försökte sig äfven med freskomålning,
i S. Ce-
Madonna med helgon, målning af F. Raibolini.
(Petersburg.)
cilias oratorium i Bologna, där hela skolan deltagit
i att skildra helgonets lif. Två bilder härröra från
R., nämligen hennes förmälning och hennes begrafning,
utmärkta för älskvärdhet i figurer och hufvud, men
svaga i kompositionen (1509). Vid denna tid märkes
äfven hos den redan gamle mästaren inflytande från
Rafaels ungdomsverk både i behandling och uttryck. Det
veka, svärmiska draget blef nästan starkare än förut
och därjämte utförandet ojämnare, såsom i en Madonna
med barnet och helgon (1515, i Parmas pinakotek). -
R. hade två söner, som egnade sig åt måleriet, Giacomo
och G i u l i o R., af hvilka den förre (d. 1557) var
den talangfullare. Arbeten af honom finnas i Bologna,
Parma, Milano och Berlin. C. R. N. (G-g N.)
Raic [raitj], J o v a n, serbisk författare,
f. 1726 i Karlowitz, d. 1801, fick sin skolbildning
dels i österrikiska jesuitskolor, dels i ett
evangeliskt lyceum och fortsatte sina studier vid
andliga akademien i Kiev. Han tjänstgjorde en tid
som lärare, gick 1772 i kloster och blef snart
därefter arkimandrit i Kovel (Volynien). R. utgaf
bl. a. Istorija slavjanskich narodov etc. (De slaviska
folkens, i synnerhet bulgarernas, kroaternas och
serbernas, historia i 4 dlr; Wien 1794-95; 2:a uppl.,
Pest 1823), beskref på vers det turkiska kriget
(Drakens strid med örnen, 1791) och skildrade i en
"Tragedi" tsar Uros V:s död (1798). R., mera flitig
än lärd, var en af de mest betydande författarna
inom den slaviskserbiska riktningen på 1700-talet.
LU-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
