- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
1207-1208

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regenbogenschüsselchen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1207

Regeringsform

1208

själfva verksamheten, som tillhör högsta maktens
utöfvare, betraktad som skild å ena sidan från högsta
domsrättens utöfning och å andra sidan från den
maktutöfning, som tillkommer representationen allena
eller tillsammans med den, som har högsta ledningen
inom en stat. Därjämte bör regeringsverksamheten
som högsta ledningen af statsverksamheten skiljas
från den mer i detalj gående, efter ändamålen eller
verksamhetsområdena sig i olika grenar fördelande
förvaltningsverksamheten. (Dock saknas ej exempel
därpå, att territorialförvaltningen kallas regering,
t. ex. landtregeringen i Sverige, bezirks-regeringen i
Preussen; se B e z i r k). Vidare af ses med regering
den tid, under hvilken en bestämd person utöfvat denna
verksamhet. Slutligen förstås med regering äfven den
personlighet (vare sig individuell eller kollektiv),
som utöfvar högsta makten inom en stat. Ehuru väl
ordet regering med hänsyn till sin härledning (ur
lat. rex, konung) egentligen skulle beteckna monarken
och hans styrelse, begagnas det äfven inom republiker
för den verkställande maktens innehafvare. Med hänsyn
till det inflytande, som rådkammaren, ministären,
utöfvar på styrelsen inom den konstitutionella
monarkien, användes ordet äfven på monarken och
hans råd, tillsammans betraktade som ett kollektivt
helt, och i Sverige förekommer ordet regering som
benämning på den styrelsemyndighet, som i vissa
fall inträder, när konung ej finnes eller han är
förhindrad att utöfva styrelsen. (Jfr Interimsregering
och Tillförordnad regering.) I konstitutionella
stater och särskildt, när deras styrelsesätt är
parlamentariskt, plägar äfven det för regeringens
förande ansvariga rådet eller ministären i motsats
till den ansvarsfrie monarken som en från honom
särskild kollektiv personlighet kallas regering.
H. L. R. (S. B.) Regeringsform (lat. jo’rma
regVminis], statsr., användes dels som liktydigt
med statsskick i allmänhet, dels, i Sverige,
som namn på den grundlag (se d. o.), som fastslår
själfva principerna för statsskicket. Vår äldsta
regeringsform, af 1634, delvis modifierad 1660
genom tillägg, s. k. addi-tamenta (1660 års R. F.),
hade dock ej en sådan karaktär. Med afseende på
omfånget af konungens rättigheter innehöll den blott
en hänvisning till arfföreningarna och till hvad
"lag säger" (§§ 2 o. 3), d. v. s. till landslagens
konungabalk, som under ett annat namn var denna
tids regeringsform i nutida mening, och rörande
rådets "vyrdning", åberopas (§ 5) hvad "af ålder
varit". Det, som afsågs, var endast att skapa fasta
former dels för interimsregering (under konungens
sjukdom, frånvaro ur riket och omyndighet eller vid
arfsrättens utslocknande), dels för sättet, hvarpå de
redan existerande maktfaktorerna skulle utöfva sin
myndighet. I förstnämnda hänseende stadgades 1634
(§§ 52-65), att regeringen skulle föras af de fem
höga riksämbetsmännen (se Riksämbetsmän), och 1660
(§§ 14 o. 15), att den skulle föras af desamma under
änkedrottningens ordförandeskap och med beslutanderätt
för hela rådet i händelse af meningsskiljaktighet
inom förmyndarkol-legiet. I det senare hänseendet
gåfvos 1634 föreskrifter om sammansättningen af
de möten (riksdagar och utskottsmöten), som egde
besluta å folkets vägnar (§§ 44 o. 45), och ordnades
den kungliga

förvaltningen - den centrala i form af
kollegier, den lokala förnämligast genom
landshöfdingeämbe-tena. Genom sin organisation af
förvaltningen blef 1634 års R. F. epokgörande. Den
gaf systematisk afslutning åt Gustaf II Adolfs och
Axel Oxenstiernas förvaltningsreformer. Utarbetad af
Axel Oxenstierna, men till sina "realia" gillad af
Gustaf Adolf, utfärdades den i den döde konungens
namn. Det var dock först på 1634 års riksdag, som
den beslöts. Meningen var, att den skulle vara en
definitiv lag; en bekräftelse af Kristina, blifven
myndig, ansågs dock nödig, men gafs ej; ej heller
stadfästes den af Karl X Gustaf. Han utfärdade
på dödsbädden en ny förmyndarordning, men denna
omintetgjordes på 1660 års riksdag, och då antogos
1660 års additamenta, men endast som gällande för den
nya förmyndartiden, och 1680 förklarade riksdagen, att
konungen ej vore bunden "till någon regeringsform utan
allenast till Sveriges lag och laga stadgar". Karl
XI lämnade dock den genom 1634 års regeringsform
åvägabragta förvaltningsorganisationen i hufvudsak
orubbad, men under Karl XILs sista tid blef den
allvarligt hotad, och ämbetsmännens förbittring
häröfver var en verksam orsak till enväldets fall
(1719). Därför gaf man då det nya statsskickets
främsta grundlag samma namn, som utmärkt den för
förvaltningsorganisationen grundläggande stadgan
- regeringsformen - och intog däri bestämmelser
till denna organisations betryggande, hvarigenom
densamma nu uttryckligen lagfästes. På sådant sätt
kom regeringsformen att i Sverige användas som namn
på den statsskicket normerande grundlagen, hvilken
betydelse termen sedermera haft, men härigenom
kommo också att i svensk grundlagsstiftning
inrymmas förvaltningsorganisatoriska bestämmelser,
som i andra länder ej pläga vara föremål för sådan
lagstiftning. Dylika of ver gingo nämligen från 1719
års R. F. till de båda följande, och ehuru Förenings-
och säkerhetsakten gaf konungen friare händer, med
afseende på förvaltningsorganisationen, kvarstå dock
lämningar häraf äfven i vår nuvarande regeringsform. -
1719 års R. F. utbyttes 1720 mot en ny, som dock
blott obetydligt ändrade den och som blef bestämmande
för frihetstiden. Det genom 1772 års revolution
upprättade statsskicket fastslogs i 1772 års R. F.,
som emellertid genom Förenings-och säkerhetsakten 1789
modifierades till konungamaktens fördel. Efter 1809
års revolution tog riksdagen grundlagsstiftningen
i sin hand. Ett konstitutionsutskott tillsattes,
på hvars arbeten dess sekreterare Hans Järta (se
d. o.) enligt en af samtida vittnesbörd bekräftad
tradition utöfvade ett betydande inflytande, och 2
juni framlade utskottet sitt förslag till "1809 års
R. F.", åtföljdt af ett berömdt motiverande memorial,
hvilket i hufvudsak var Järtas verk. Förslaget
godkändes 5 juni af alla stånden, dock af bönderna
endast villkorligt, och med gillande däraf mottog
hertigen-regenten (Karl XIII) kronan 6 juni. S. d. är
1809 års regeringsform daterad, ehuru den utfärdades
först sedan bondeståndet 27 juni förmåtts medge dess
undertecknande, äfven å ståndets vägnar. Till grund
för sitt arbete hade konstitutionsutskottet lagt ett
af dåv. landshöfdingen A. af Håkansson (se d. o.) på
uppdrag af hertigen-re-genten utarbetadt förslag till
regeringsform (tryckt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:49:31 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0624.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free