- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
1287-1288

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rein ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid samma universitet, 1784 därjämte prost vid
slotts- och universitetskyrkan samt ordinarie ledamot
af konsistoriet. Sedan 1792 öfverhofpredikant och
ledamot af öfverkonsistoriet i Dresden, skapade han
sig där rykte som en af sin tids yppersta predikanter
illustration placeholder

samt utöfvade äfven i öfrigt en synnerligen kraftig
och ingripande verksamhet som ledare af Sachsens
kyrka och undervisningsväsen. Jämväl tillsättandet af
samtliga universitets- och seminarielärarplatser lades
i hans hand. R. var en af de förnämste förkämparna
för den supranaturalistiska riktningen, som emot
rationalismen sökte häfda såväl den positiva
kyrkotron som bibelns gudomliga auktoritet; därvid
användes ej sällan en förståndsmässig bevisföring,
som icke gjorde full rättvisa åt uppenbarelsens
innehåll. 50 bd predikningar finnas af honom.

J. H. B.*

Reinhard [ra’jnhart], Karl Friedrich,
grefve, fransk diplomat af tysk börd, f. 2 okt. 1761
i Schorndorf i Württemberg, d. 25 dec. 1837 i Paris,
var prästson, studerade i Tübingen och kom 1787 som
informator till Bordeaux. 1791 kom han till Paris
och fick tack vare Dumouriez’ protektion anställning
i utrikesministeriet. Han blef legationssekreterare
i London 1792 och i Neapel 1793, afdelningschef
i utrikesministeriet 1794, fransk resident i
Hamburg 1795, minister i Florens 1798 och var
under några månader 1799 utrikesminister. Han
vann sin efterträdare Talleyrands bevågenhet,
blef tack vare honom minister i Schweiz 1800,
i Lombardiet 1801, i Neder-Sachsen 1802, i Moldau
1805 och i Westfalen 1808–14. Under restaurationen
upphöjdes han i grefligt stånd, blef medlem af
"Conseil d’état" och fransk minister hos tyska
förbundet (1815–29). Julimonarkien gjorde honom till
minister i Dresden (1830–32) och pär af Frankrike
(1832). Han var medlem af Franska institutet. För
sin egendomliga karriär hade han framför allt att
tacka sina vänskapsförbindelser med girondisterna och
med Talleyrand. Se
W. Lang, "Graf Reinhard" (1896).

E. A–t.

Reinhardsbrunn [ra’jnharts-], hertigens
af Gotha lustslott, 1 km. från Friedrichroda,
i en af de vackraste trakterna af Thüringerwald,
med härliga parkanläggningar. Det var ursprungligen
ett benediktinkloster, som, sedan det 1525 sköflats
under bondekriget, sekulariserades och förvandlades
till ett jaktslott. Det nuv. slottet byggdes i början
af 1600-talet och restaurerades 1827–35.

Reinhardt, Johannes Christofer Hagemann, dansk
zoolog, f. 1776 i södra Norge, d. 1845, student 1793
i Köpenhamn, egnade sig tidigt åt naturvetenskap,
blef sedan anställd vid naturhistoriska museet (1829
som administrerande inspektör) och 1813 professor vid
universitetet. E. hade stora förtjänster om museets
utvidgning och ordnande, men verkade hufvudsakligen
genom sina

föreläsningar (sedan 1809) och författade högst
obetydligt. Viktigast af hans skrifter är hans
Ichthyologiske bidrag til Grönlands fauna (1838)
genom att i motsats till gängse åsikter visa, att
Grönland i sin djurvärld sluter sig till Nord-Amerika,
ej till Europa. 1822–28 var R. en bland utgifvarna
af "Tidsskr. for naturvidenskaberne" och 1829–38
af "Maanedsskr. for literatur". –
R:s son Johan Theodor R., f. 1816, d. 1882,
gjorde som deltagare i korvetten "Galatheas"
världsomsegling 1845–47 samt under vistelse i
Brasilien 1850–52 och 1854–56 värdefulla samlingar.
R. blef 1848 inspektor vid naturhistoriska museets
i Köpenhamn zoologiska afdelning, var 1856–72 docent
i zoologi vid Polyteknisk læreanstalt i Köpenhamn och
sedan 1861 professor vid universitetet. Han var en
flitig och noggrann forskare och gjorde flera viktiga
vetenskapliga iakttagelser, särskildt om lefvande och
pleistocena däggdjur. Bland hans skrifter må nämnas
Om Nordhvalen (jämte Eschricht, 1861),
Fuglefaunaen i Brasiliens campos (1870),
Coclodon (1879) och
Grypotherium Darwinii (s. å.). –
Den sistnämndes syster Mathilda R., f. 1820,
d. 1900, var alltsedan ungdomen förbunden med många
af Köpenhamns främsta släkter och lämnade i sina
Familieerindringer (2 bd, 1887–89) en
värdefull källskrift till sin tids personhistoria.

E. Ebg. L–e.

Reinhardt, Frits, dansk historiker, ämbetsman,
f. 1829, d. 1896, blef juris kandidat 1854 och var
1863–73 kontorschef i justitieministeriet. Han utgaf
Kommunitetet og Regensen fra deres stiftelse til vore dage (1862; ny uppl. 1869),
Et afsnit af den danske bondestands historie (1866; 4:e uppl. 1888),
Orla Lehmann og hans samtid (1871) och
Valdemar Atterdag og hans kongegjerning (1880).

E. Ebg.

Reinhardt [ra’jn-], Max, tysk teaterledare,
f. 1873 i Baden vid Wien, fick 1893 anställning som
skådespelare i Salzburg och 1894 vid den af O. Brahm
ledda Deutsches theater i Berlin. R. inrättade i
samma stad en cabaretartad skådebana, hvarur Das
kleine theater utvecklade sig. Han blef 1900 direktör
för Neues theater och innehar sedan 1905 Deutsches
theater, hvarmed han förenade en teaterskola och
(1906) Kammerspielhaus för uppförande af pjäser, som
för sin intima verkan kräfva en liten scen. R. har
vunnit ryktbarhet som en med fantasi och initiativ
rikt utrustad regissör. Jämte Brahm företräder han den
modernaste typen af regi, som sträfvar att tillgodose
fordringarna på historisk stilenlighet, naturtrohet
och ensemblespel samt därjämte själfständigt förverkliga
skaldens intentioner. I denna anda har han iscensatt
bl. a. Shaksperes "En midsommarnattsdröm", Goethes
"Faust" och moderna dramer af Strindberg m. fl.
Bland roller, hvari R. själf gjort lycka, må nämnas
Mefistofeles och
Filip II.
R. hade 1911 stor framgång i Stockholm med Sofokles’
"Konung Oidipus".

E. F–t.

Reinhart [ra’jn-], Martin, tysk reformator, lärjunge
till Karlstadt, kom i okt. 1520 från Wittenbergs
universitet till Köpenhamn på Kristian II:s önskan
för att predika den nya läran, men återvände redan i
febr. 1521, utan att ha skördat någon vinst af sin
verksamhet. Han blef 1523 präst i Jena, men kort
därpå afsatt, emedan han hyllade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0664.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free