- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
1453-1454

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resereglemente - Reserv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1453

Reserv

1454

järnväg begagnar sig af plats i sofvagn, är han
berättigad att bekomma ersättning för den afgift
sådan plats betingar. Resekostnadsersättning må ej
beräknas för färd inom stads, köpings eller annat
därmed jämförligt samhälles planlagda område eller
för färd mellan olika delar af det område, som är
föremål för förrättning, där icke i sistnämnda
fall färden of verstigit 5 km. För färd med
skjuts, som icke öfverstiger l km., må ej heller
ersättning beräknas. Yid resa med skjuts ersattes
åkdons-lega, med däri inbegripen godtgörelse
för beställningspenningar, med visst belopp för
mil. Färdas den resande på fartyg eller järnväg, må
han för hvarje transport af reseffekter till eller
från fartyget eller järnvägen åtnjuta viss ersättning;
dock får sådan icke beräknas, om den resande samma
dag han af rest från en plats dit återvänder,
ej heller då den resande med skjuts färdas till
eller från ångbåts- eller järnvägsstation. Räkning
på resekostnads- och traktamentsersättning skall
innefatta såväl underrättelse om resans ändamål
som upplysning, huruvida förrättningen skett på
grund af gällande instruktion eller efter särskildt
förordnande, hvilket då bör räkningen biläggas,
samt äfven uppgift på de dagar, under hvilka
förrättningen samt resorna till och från densamma egt
rum. Jfr Dagtraktamente och Resekostnadsersättning.
U. V. Reserrv (fr. réserve, af lat. reserväre,
spara), förråd eller besparing, afsedd att begagnas
i nödfall eller till ersättning för hvad som
förbrukats; krigsv., kallas i taktiskt hänseende
hvarje trupp-afdelning, som ställes till en högre
befälhafvares särskilda förfogande för att sättas
in, då en afgörande kraftyttring erfordras eller
en oväntad fara måste afvändas. Vid infanteriets
insättande i striden behåller hvarje befälhafvare en
del af sin afdelning till sitt förfogande. Denna del
kallas vanligen efter den afdelning, från hvilken den
uttages, kompanireserv, bataljonsreserv o. s. v. Då
ett kavalleriregemente framgår till anfall, af
delar det en eller två skvadroner till reserv
att falla fienden i flanken eller möta fientliga
flankanfall. Vid artilleriet tjänar den del, som
icke kommit till användning, som reserv. Redan i
äldre tiders stridsordningar finner man reserver,
t. ex. triarierna i romerska legionen, och i Gustaf
II Adolfs slagordning märkas såväl mindre reserver
som någon gång en större sådan. I 1700-talets
Ii-neartaktik var andra träffen väl ett slags reserv,
men indrcgs vanligen snart i första träffens strid
och uppfyllde föga sitt ändamål. Napoleon I insåg
till fullo reservens, den allmänna reservens,
stora uppgift, och han vann sina förnämsta segrar
hufvudsakligen genom det utmärkta sätt, på hvilket han
förstod att använda sin reserv. De bästa trupperna,
gardet och grenadjärerna, tillhörde den ganska
stora reserven. När kejsaren förmått motståndaren
att sätta in alla sina trupper i striden och då han
funnit den punkt, där slaget med största fördel kunde
afgöras, dröjde han icke att där kasta in reserven,
hvars våldsamma stöt vanligen afgjorde utgången. Då
befälhafvarna med nutidens kraftiga eldvapen föga
kunna behärska de i striden insatta trupperna, består
ledningen hufvudsakligen i reservernas insättande,
till följd hvaraf dessa vunnit än mera i betydelse. -
Specialreserver be-

nämnas vid försvaret ofta de reserver, som tillhöra
enskilda delar af ställningen (stridsgrupper). - Med
strategiska reserver förstår man de truppafdelningar,
som uppställas, helst vid en ter-rängafskärning,
på något afstånd bakom den ftope-rerande armén
för att skydda dess rygg, för att tjäna till dess
förstärkning, då så erfordras, och slutligen för
att i händelse af motgång upptaga densamma. För
dessa ändamål kunna äfven särskilda reservarméer
sammandragas. - I den moderna arméorganisationen
förstås med reserven allt det manskap (reservister)
samt officerare, underofficerare och militära
tjänstemän, som icke äro i tjänstgöring, men stå
till fältarméns förfogande för att uppbringa
denna till krigsstyrka. Med reservbataljoner,
reservbrigader, reservdivisioner o. s. v. förstår
man de afdelningar, som vid krigsutbrott eller
under pågående krig uppsättas för att förstärka
fältarmén och som vanligen till största delen utgöras
af reservmanskap. Stundom finnas dylika trupper,
vanligen med svaga kadrer, redan i fredstid, såsom
Frankrikes reservregementen, Rysslands 1910 upplösta
reservbataljoner, regementen och brigader. - Reserv
af befäl finnes numera ordnad i alla arméer. I den
svenska utgöres denna reserv af officerare, som
förut medgetts tillstånd att kvarstå i armén, af
officerare och underofficerare såsom pensionerade
tjänstskyldiga i krigstid, af värnpliktiga
förutvarande officerare samt i regementenas,
generalitetets, generalstabens, arméfördelningarnas,
fortifikationens, fältläkarkårens, intendenturkårens,
fältveterinärkårens reserv kvarstående officerare
med vederlikar, underofficerare och korpraler,
hvilka i dessa reserver kunna kvarstå, officerare
och underofficerare till 65 (undantagsvis
70) års, korpraler till 32 (34) års ålder. Med
fyllnadspension af gångna officerare, underofficerare
och civilmilitärer äro efter 1905 skyldiga att
kvarstå i reserven intill sagda tid. - Regementenas
reserver utgöras sedan år 1892 jämväl af officerare,
underofficerare och korpraler, som omedelbart
anställas i reserven (under åren 1892- 1905 med
benämning reservunderlöjtnant eller reservsergeant)
såsom underlöjtnant eller sergeant eller i
korpralsgrad. Officerarna skola för detta ändamål
ha genomgått särskild utbildning, underofficerarna
vanlig underofficersutbildning. Befordran kan ske
till löjtnant, kapten eller fanjunkare i reserven
(reservlöjtnant o. s. v.). Befäl i reserven
erhåller under tjänstgöring lön och dagaflöning
såsom aktiv af motsvarande grad, hvarjämte pension
åtnjutes efter fyllda 55 lefnadsår. - Jfr äfven
Reservstater. C.O.N. Flottans reserv utgöres af
personer, som äro tjänstgöringsskyldiga endast vid
krig och större rustningar samt eventuellt under
vissa kortare perioder i fredstid. På olika sätt
organiserade reserver ha redan sedan längre tider
tillbaka funnits vid svenska örlogsflottan. 1852
inrättades K. M:ts flottas reservstat, å hvilken
officerare, som icke vidare egde sin fulla
verksamhetsförmåga, kunde öfverflyttas på egen
ansökan. Då flottan 1866 delades i K. flottan och
K. skärgårdsartilleriet, inrättades en ny reservstat,
kallad K. M:ts flottas nya reservstat, till hvilken
öfverflyttades alla de officerare och underofficerare,
som icke upptogos på någon af de nya kårerna. Denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:32:57 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0755.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free