- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
13-14

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reumatism l. Rheumatism - Reumert, Elith - Reumont, Alfred von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

böra hållas varma och orörliga genom bandage och
huden väl vårdas medelst ljumma tvättningar. Bad,
massage eller gymnastik äro absolut skadliga, förr än
infektionen afdött och febern upphört. Reumatisk
feber, särskildt hos yngre individer, bör om
möjligt alltid åtnjuta sakkunnig vård. - En akut
reumatisk feber kan gå till fullständig hälsa utan
att efterlämna några som helst spår, äfven om en viss
benägenhet till recidivering alltid förefinnes. Mången
gång öfvergår det akuta stadiet dock så småningom
i ett kroniskt lidande, den s. k. sekundärkroniska
ledgångsreumatismen. Inflammationen stannar kvar i
vissa leder och kan så småningom ånyo kasta sig öfver
på nya leder. Febern kan härvid vara obetydlig och den
sjukes allmäntillstånd föga påverkadt. Den kroniska
ledgångsreumatismen kan äfven, som redan ofvan nämnts,
börja utan något akut feberstadium samt smygande
och alltjämt fortskridande angripa kroppens flesta
ledgångar. Dessa bli genom sjukdomen vanligen i hög
grad ömma, svullna och förändrade till sin form. Ofta
uppkomma partiella sammanväxningar inom leden, som ha
till följd styfhet eller orörlighet. Dessa lidanden
äro mycket kroniska och plågsamma för den sjuke,
men hota vanligtvis icke lifvet, utan framkalla
en invaliditet hos den sjuke för återstoden af
lifvet. De visa nämligen inga tendenser att angripa
hjärtat och andra lifsviktiga organ, öfvergångar och
kombinationer mellan kronisk ledgångsreumatism och
gikt (se d. o.) finnas i stor utsträckning. Vid den
kroniska reumatismen kunna olika slags bad, gymnastik
och massage, elektricitet, radiumbehandling samt
ortopedi (uppbrytning af leder, gipsning, bandage
etc.) ofta förbättra tillståndet. Mot smärtorna,
ömheten och tyngden i lederna verka de antireumatiska
medlen (se ofvan) lindrande. - Bland de reumatiska
ledåkommorna intar i viss mån den deformerande
artriten (arthritis deformans) en särställning. Den
utvecklar sig under den äldre lefnadsåldern kroniskt,
för det mesta i flera leder samtidigt utan feber och
med till en början obetydliga symtom, som inskränka
den angripna ledens funktionsförmåga. Vanligast
angripna äro höftleder (malum coxæ senile),
knäleder och fingerleder. Ofta nog uppträder detta
lidande i leder, som tidigare utsatts för slag eller
stötar. Den patologisk-anatomiska effekten af detta
lidande blir, att ledytorna förändras (deformeras)
genom bennybildningar, ja, slutligen i sådan grad,
att rörelsen hindras eller ledytorna alldeles
förskjutas (kronisk luxation). - De reumatiska
smärtorna kunna slutligen vara förlagda till
underhud och muskler. Detta lidande går då vanligen
under benämningen muskelreumatism. Huruvida detta
är ett muskel- eller nervlidande (neuralgi), torde
ännu vara oafgjordt. Mestadels kan man under huden
känna ömma, ärtliknande ansvällningar, celluliter,
eller i musklerna valkar, hvilka kallats myiter och
antagits vara af inflammatoriskt ursprung. Säkert är,
att dessa ansvällningar genom lämplig massage och
bad, genom linimentingnidningar och antireumatiska
pulver lätt nog kunna fås att försvinna. Man har
äfven beskrifvit en allmän, akut muskelinflammation
(polymyositis acuta) med feber, hvilken i sina svåra
former är en elakartad, ofta dödande sjukdom. -
Ryggskott (se d. o.) är en
särskild form af s. k. muskelbristning i nedre delen
af ryggmuskulaturen. - Personer med benägenhet
för reumatiska sjukdomar böra iakttaga ett mycket
hygieniskt lefnadssätt. Alla öfverdrifter i mat
och dryck (särskildt spirituosa) undvikas. Huden
hålles varmt klädd och skyddad för häftiga
temperaturväxlingar. Af särskild vikt är att undvika
stark svettning och att, då man utsatt sig härför,
tvätta huden och byta underkläder. Kalla bad få
tagas endast med försiktighet. Efter fullständigt
botad reumatism kunna s. k. härdningskurer med
ljumt och kallt vatten dock vara på sin plats. Hals-
och tarmaffektioner behandlas med synnerlig omsorg
och försiktighet. Bostaden bör om möjligt vara varm
och solig. I. H.

Reumert [rö’j-], Elith, dansk skådespelare,
f. 9 jan. 1855, var 1876-81 elev vid k. teatern
och engagerades sedan vid Folketeatret, där han
snart fick en omfattande repertoar, i synnerhet
vid framställandet af lefnadsglada unga män och i
liknande roller. 1890 återvände han till k. teatern
och utförde där företrädesvis komiska roller,
såsom Jacob von Thyboe och Ulysses von Ithacia;
1912 tog han afsked. Han har äfven uppträdt i
Nord-Amerika och England som uppläsare, bl. a. af
H. K. Andersens sagor, såväl på danska som på
engelska. R. har dessutom författat och öfversatt
lustspel och berättelser. 1914 utgaf han Minder om
Louise Phister
. - R. gifte sig 1882 med Athalia
Anna Flammé
, f. 1858, som 1875-95 var dansös vid
k. teatern och med framgång utförde lidelsefulla
mimiska partier, tills hon råkade skada sig vid
en föreställning och därför måste lämna scenen. -
Deras son Poul R., f. 1883, blef 1901 filos.
kandidat, var 1902-08 skådespelare vid Folketeatret
och 1908-11 vid Det ny teater, hvarvid han utförde
än operett-, än half komiska roller, och har
sedan varit anställd vid k. teatern, där han med
framgång haft både komiska uppgifter (t. ex. en
holbergsk Henrik) och allvarliga (Peer Gynt).
E. Ebg.

Reumont [römä"7], Alfred von, tysk historiker, f. 15
aug. 1808 i Aachen, d. där 27 april 1887, tillhörde en
på 1700-talet från Belgien inflyttad familj, studerade
enligt faderns önskan medicin i Bonn och Heidelberg,
men nödgades efter dennes död (1828) afbryta
universitetsstudierna och bli privatlärare hos en
familj i Florens. Där blef han snart privatsekreterare
åt preussiska sändebudet F. v. Martens, följde 1832
denne till hans nya post i Konstantinopel, blef
1833 privatsekreterare hos Martens’ efterträdare i
Florens, grefve K. Schaffgotsch, och promoverades
s. å. till filos. doktor. R. anställdes 1835 i
preussisk diplomattjänst, attacherades omväxlande vid
legationerna i Florens och Rom och förvaltade 1839-43
legationssekreterarsysslan i Rom. Till hans närmaste
vänner från denna tid hörde Ranke och den italienske
patrioten grefve Gino Capponi. R. hade i Berlin vunnit
kronprins Fredrik Vilhelms (sedermera konung Fredrik
Vilhelm IV:s) gunst och fått i uppdrag att regelbundet
tillställa denne relationer om nyheter på den
italienska litteraturens och konstens områden. Efter
4 års tjänstgöring i utrikesministeriet i Berlin, där
han intog en bemärkt ställning i konungens närmaste
omgifning, vistades R. under den oroliga våren och
sommaren 1848 på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free