Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhodesia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högslätter, täckta af glesa skogar. Stora
områden passa för kultur, och landet eger rika
metalltillgångar. Men dessa utvecklingsmöjligheter
äro ännu föga utnyttjade. Kautschuk, bomull och
tobak äro de viktigaste produkterna. Särskildt är
tillgången på kautschukskogar stor; äfven andra
värdefulla trädslag finnas. Hvete och europeiska
frukter odlas. – Den viktigaste järnvägen är
fortsättningen af den ofvan nämnda banan från
Livingstone till Katanga i Belgiska Kongo, som blef
färdig 1912. Segelbara floder äro Sambesi, Kafue
och Chambesi (till Bangveolosjön) m. fl. Importen
hade 1913 ett värde af 263,485 pd st. och exporten
232,000 pd. Folkmängden anslås till omkr. 1
mill. (bantunegrer). Européerna voro 1911 endast
1,434. – Enligt bestämmelser af 1911 skall landet
styras af en administrator, utsedd af Sydafrikanska
kompaniet under kontroll af en af engelska regeringen
tillsatt resident commissioner. Någon representation
finnes ej. Provinsens inkomster voro 1912 122,618 pd
st. och dess utgifter 188,806 pd st. Hufvudstad är
Livingstone vid Sambesi. J. F. N.
Historia. De länder, som bilda det nuv. R., ha
åtminstone från 1000-talet bebotts af bantunegrer,
och från 1400-talet till senare hälften af
1700-talet lydde en stor del af dessa trakter under
det kafferrike, som efter monarkens titel plägade
kallas Monomotapa (se d. o.). Om guldgrufdriften
och de kulturförbindelser med främmande länder,
som däraf framkallats, bära de mycket omdebatterade
fornlämningarna i Zimbabwe (Simbabye) vittnesbörd
(se Fornlämningar, sp. 871 jämte fig. 10–12,
och Zimbabwe). Under 1800-talets första årtionden
hade sammanhållningen mellan de olika stammarna
nästan upphört, då en eröfrarinvasion af suluer
framkallade en ny och till en tid rätt imponerande
statsbildning i R. Höfdingen Mosilikatse (Umsilikatse)
hade råkat i osämja med "suluernas Napoleon", den
mäktige Tschaka i Natal, och drog med en stor del
af dennes rätt högt utbildade armé norrut, slog
sig omkr. 1817 ned i nuv. Transvaal, men fördrefs
därifrån af åren 1836–37 invandrande boer och
slog sig då ned norr om floden Limpopo i det land,
som efter hans stam fick namnet Matabeleland
(jfr d. o. och Matabele). Han underkufvade äfven
befolkningen i Mashonaland (se d. o. och ofvan,
sp. 114) och härskade till sin död (1868) öfver det
af honom grundade stora matabeleriket. Mosilikatses
son och arfvinge Kuruman hade försvunnit före
faderns död, och en pretendent, som uppgaf sig vara
den försvunne, besegrades af den till tronen närmast
efter honom arfsberättigade, Lobengula, som 1870
vann allmänt erännande och slog upp sitt residens
i Bulawayo. Hans rike nådde i n. upp till Sambesi,
och därofvanför vidtog barotsestammens rike (se
Marutse-Mambunda). Ryktena om Matabelelands rikedom
på guld och andra mineralier lockade till Lobengulas
residens många äfventyrare och vinningslystna
pionjärer, och president Krüger i Transvaal sökte
1882 förgäfves få till stånd ett fördrag, som skulle
öppna landet n. om Limpopo för boerkolonisation och
utestänga engelsmännen. Sedan Betsjuanaland 1884–85
definitivt kommit under brittiskt välde, nalkades
den från Kapkolonien utgående, af Cecil Rhodes
(se d. o.) ledda pionjärverksamheten norrut snart
Lobengulas rike. Ett till Bulawayo affärdadt
brittiskt sändebud, J. S. Moffat (en son till
den berömde missionären Robert Moffat), afslöt 11
febr. 1888 med Lobengula ett fördrag, hvari denne
utfäste sig att ej inlåta sig i korrespondens eller
fördragsaftal med någon främmande makt utan brittiske
öfverkommissariens öfver Syd-Afrika vetskap och
samtycke. På detta politiska fördrag följde snart ett
ekonomiskt, ingånget 30 okt. s. å. med Lobengula af
Rhodes’ affärsvänner C. D. Rudd, Rochfort Maguire och
F. R. Thomson, hvilka mot 1,000 Martini-Henry-gevär,
100,000 gevärspatroner, en ångslup (sedan utbytt
mot 500 pd st. kontant) och en månatlig prestation
af 100 pd st. erhöllo ensamrätt att söka och
bearbeta mineralfyndigheter inom Lobengulas rike
och rätt att därifrån, med bistånd vid behof af
honom, utdrifva "alla personer, som där söka jord,
metaller, mineralier eller grufrättigheter". Till
undertecknandet af detta till sina följder så
betydelsefulla fördrag uppges Lobengula ha öfvertalats
af läkaren L. S. Jameson, som genom att sköta honom
under en sjukdom vunnit hans förtroende. Det var
med stöd af denna koncession Rhodes 1889 bildade
British South Africa company (se d. o.), hvilket 29
okt. 1889 erhöll sitt fribref (charter) af brittiska
regeringen och i Syd-Afrika sedan vanligen gick
under namnet Chartered company. Dess finansiella
ledning låg hos Rhodes och dennes vänner Alfred
Beit och C. D. Rudd. Kompaniet erhöll genom
fribrefvet nära nog suveränitetsbefogenheter öfver ett
väldigt, i norr t. o. m. ej alls afgränsadt område,
men å andra sidan förbehöll sig brittiska regeringen
rätt att återkalla fribrefvet, närhelst kompaniet
ej uppfyllde sina förpliktelser eller befanns ej
behörigen fullfölja de syften fribrefvet angaf
(uppmuntran af immigration och kolonisation,
främjande af handel och rationell grufdrift,
utsträckning af järnvägs- och telegrafnäten norrut
i riktning mot Sambesi samt tryggande af de färgade
inföddes bebrefvade rättigheter). Kompaniområdets
afgränsning norrut skedde genom konventioner mellan
brittiska regeringen och Tyskland (1890), Portugal
(1891) samt Kongostaten (1894). – Den första
pionjärexpeditionen ditsändes sommaren 1890 under
ledning af öfverste Pennefather och den af gammalt
genom sina vidsträckta jaktfärder med landet och
folket förtrogne upptäcktsresanden
F. E. Selous. Kompaniområdets förste administratör blef öfverste
A. R. Colquhoun, som dock redan 1891 efterträddes
af Rhodes’ förtrogne vän, doktor L. S. Jameson
(se d. o.), hvilken blef kolonisationsföretagets
egentlige organisatör och som sådan visade mycken
duglighet. Jameson lyckades s. å. med hot och
öfvertalning afvärja boeröfversten Ferreiras af
presidenten Krüger till en början understödda, men
sedan under tryck från brittiske öfverkommissarien
Loch återkallade expedition öfver Limpopo ("the
Banyailand trek"). På Rhodes’ initiativ hade brittiska
regeringen öppnat förhandlingar med den portugisiska
om framdragande af en järnvägslinje från hamnen Beira
på portugisiskt område till Salisbury i Mashonaland;
fördrag därom afslöts 1891, och järnvägen, som gaf
kompaniets område en gen utfartsväg till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
