- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
157-158

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ribhu - Ribla - Ribnitz - Ribot, Augustin Théodule - Ribot, Théodule Armand - Ribot, Alexandre Félix Joseph

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Deras namn brukar sammanställas än med de germanska
orden för arb(eta), grek. ’Ogyev, än med ordet för
alf och älfvor (ty. elfen o. s. v.). Ribhuerna
höra i den äldre mytologien till Indras följe
och skildras som konstfärdiga arbetare, hvilkas
verk skaffade dem odödlighet. De konkurrerade
i detta afseende med Tvashtar. Af en af denne
konstfärdighetens gud förfärdigad offerbägare
gjorde de fyra andra lika konstfulla bägare. De
skapade också Indras hästar, Açvinernas vagn och
Brihaspatis underko. I Rigveda åkallas de (inbjudas
till offer) företrädesvis tillsammans med Indra
särskildt till tredje pressningen af soma-offret
(om aftonen). Enligt yngre föreställningar tillhöra
R. den högsta klassen bland gudarna, som hvarken
behöfva offer eller amrta (ambrosia). Jfr F. Nève,
"Essai sur le mythe des Ribhavas" (1847), Muir,
"Original sanskrit texts" (2:a uppl. 1868), V, Kægi,
"Der Rigveda" (1881), Oldenberg, "Religion des
Veda", 235 ff. (1894), Macdonell, "Vedic mythology"
(i Bühlers "Grundriss der indoarischen philologie",
III, l, 1897), och Hillebrandt, "Vedische mythologie"
III, 135 ff. (1902). K. F. J.

Ribla, en ort i Syrien, enligt gamla testamentet
bekant dels därigenom, att farao Neko II 609 här lät
fängsla Joahas, som folket i Juda valt till konung
efter fadern Josias död i slaget vid Megiddo, dels
därigenom att den kaldeiske konungen Nebukadnessar
efter Jerusalems eröfring 586 här fällde den hårda
domen öfver den trolöse judakonungen Sedekia
(2 Kon. 23:33; 25:6 ff., Jer. 39:5 f.; 52:
9 ff.). Orten motsvarar det nuvarande Rablei
närheten af floden Orontes. E. S—e.

Ribnitz, stad i Mecklenburg-Schwerin, vid
strandsjön Saaler Bodden, som nära staden upptager
Recknitz. 4,625 inv. (1910). Realprogymnasium. Ett
f. d. nunnekloster är sedan reformationstiden ett
jungfrustift. Det endast med ringmur och palissadverk
befästa R. intogs med storm af Gustaf Adolf 27
sept. 1630, och då det var synnerligen viktigt
som behärskande den nordligaste anmarschvägen
till Pommern, omgafs det sedan med bastioner och
hornverk. R. hade 1675 besatts af svenskarna,
men 15 dec. intogs det af danskarna under
Arenstorff. Det återtogs dock af Königsmarck
8 nov. 1676, och befästningarna raserades. De
iståndsattes sedermera af de allierade, hvarefter
R. 25 febr. 1677 än en gång återtogs af Königsmarck.
L. W:son M.

Ribot [ribå], Augustin Théodule, fransk målare,
f. 1823 i Breteuil, d. 1891, var i sin ungdom
kassör hos en skräddare, verkmästare hos en
ingenjör m. m., studerade måleri för Glaize,
lefde i fattigdom med sin familj, utställde små
hemlifsbilder, stilleben, köksscener och folktyper
(Köksan, Sömmerskor); till denna tid hör sannolikt
Sofvande gumma (Nationalmuseum i Stockholm). 1865
slog han igenom med S. Sebastian (två gamla kvinnor
vid martyrens lik, figurerna i naturlig storlek,
Luxembourgmuseet). Inflytande af Caravaggio och ännu
mera af Ribera är här i ögonen fallande. Äfven hans
följande målningar hvila på stränga galleristudier;
de visa stor koloristisk styrka, magistral bredd
och fyllighet i färgbehandlingen, ofta äfven en
ganska brutal uppfattning, åtminstone fri från hvarje
böjelse för naturförsköning. "S. Sebastian" följdes
af S. Vincent martyr (1867, Lilles museum), Den barmhärtige
samariten
(1870), Jesus och de skriftlärde (liksom
den förra i Luxembourgmuseet), Korsnedtagningen
m. fl. samt af Kortspelande bönder ("Cabaret
Normand", figurerna enligt Caravaggios metod insatta
i skarpt infallande ljus i ett källaraktigt rum) och
enstaka figurer i liknande koncentrerad belysning:
Lektyr 1874, Mor Morieu 1878, Räkenskapsförerskan
(gammal skrifvande kvinna) m. fl. R. målade äfven
porträtt samt utförde förträffliga teckningar och
etsningar. Jfr monografi af L. Fourcaud (1890).
G—g N.


Ribot [ribå], Théodule Armand, fransk psykolog,
f. 1839 i Guingamp, genomgick École normale, blef
lyceilärare i filosofi (1865), docent i experimentell
psykologi vid Sorbonne (1888), professor i samma ämne
vid Collège de France (s. å.) och led. af Académie
des sciences morales et politiques (1899).
illustration placeholder
Han är
utgifvare af "Revue philosophique" sedan 1896. R. är
grundläggaren af den nutida psykologien i Frankrike,
där han gjorde de nya vetenskapliga riktningarna inom
detta ämne bekanta genom sina arbeten La psychologie
anglaise contemporaine
(1870) och La psychologie
allemande contemporaine
(1879; 5:e uppl. 1900). I
de många monografier öfver enskilda psykologiska
problem, som han utgett, har han särskildt sökt
belysa det normala själslifvet genom jämförelser från
psykiatriens område. En stor del af dessa arbeten
har först tillkommit som föreläsningar vid Collège de
France. Här må nämnas L’hérédité psychologique (1873;
5:e uppl. 1876; "Själsegenskapernas ärftlighet",
1900), Les maladies de la mémoire (1881; 16:e
uppl. 1904; sv. öfv. 1890), Les maladies de la
volonté
(1883; 25:e uppl. 1909, sv. öfv. 1890), Les
maladies de la personnalité
(1885; 14:e uppl. 1908;
sv. öfv. 1892), Psychologie de l’attention (1888;
ll:e uppl. 1908; sv. öfv. 1891), La psychologie des
sentiments
(1896; 7:e uppl. 1908), L’évolution des
idées générales
(1897; 2:a uppl. 1903), Essai sur
l’imagination créatrice
(1900; 2:a uppl. 1905), La
logique des sentiments
(1905; 3:e uppl. 1908), Essai
sur les passions
(1906) och Problèmes de psychologie
affective
(1909). Jfr S. Krauss, "Th. R:s psychologie"
(1905). S—e.

Ribot [ribå], Alexandre Felix Joseph, fransk statsman,
f. 7 febr. 1842 i Saint-Omer (dep. Pas-de-Calais),
tog filos. kandidatexamen och juris doktorsgraden
i Paris, blef advokat där och 1870 "substitut" vid
Seinedomstolen. 1875—76 var han under sin vän Dufaures
ledning af justitieministeriet afdelningschef där,
kastade sig därefter med ifver in i den aktiva
politiken, bekämpade med stor talang Mac Mahon och
"le seize mai" samt valdes 1878 till deputerad för
Boulogne-sur-mer. Han anslöt sig till vänstra centern
i kammaren, där han snart gjorde sig känd för sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free