- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
209-210

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ricinus - Rickardit - Rickert, Heinrich, tysk politiker - Rickert, Heinrich, tysk filosof - Rickholtz - Rickmansworth - Rickson, Levi - Rico, Martin - Ricochet. Se Rikoschettering - Ricord, Philippe - Ricordi, Giovanni - Ricotti, Ercole - Ricotti-Magnani, Cesare Francesco

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

planterades af profeten Jonas,
antas ha varit R. communis.

O. T. S. (G. L-m.)

Rickardit, miner., detsamma som tellurkoppar,
Cu4Te3.

Rickert, Heinrich, tysk politiker, f. 27 dec. 1833 i
Danzig, d. 3 nov. 1902 i Berlin, blef 1858 tidningsman
i sin födelsestad, invaldes 1870 i preussiska
deputeradekammaren och 1874 i tyska riksdagen. Till
1880 tillhörde han det nationalliberala partiet,
slöt sig därefter till "liberala föreningen" och blef
efter dennas sammanslagning med "fortschrittspartiet"
(1884) en af ledarna för det nya tysk-frisinnade
partiet. Då detta 1893 splittrades, blef R., som
stödde Caprivis arméförslag, ledare för "frisinnade
föreningen" och verkade på denna post till sin
död. Han egde grundliga statsfinansiella kunskaper och
tog framträdande andel i behandlingen inom riksdag och
landtdag af finansfrågor. Han understödde regeringens
kolonialpolitik, men var bestämd motståndare till
dess protektionistiska tullpolitik.

Rickert, Heinrich, tysk filosof, f. 1863 i Danzig,
professor i Freiburg im Br. sedan 1894, är närmast
påverkad af Fichte och Windelband och representerar
en kritisk idealism, som erkänner absoluta värden. Han
tillerkänner viljan betydelse äfven vid kunskapen och
antar "det praktiska förnuftets primat". R. skiljer
mellan naturvetenskap och historisk vetenskap
och anser naturvetenskapen karakteriseras genom
bemödandet att nå fram till abstrakta, allmänna
lagar, under det att de historiska vetenskaperna
bilda begrepp med individuellt innehåll och ha till
föremål konkret verklighet, som icke existerar mer
än en gång. Skrifter: Zur lehre von der definition
(1888; 2:a uppl. 1914), Der gegenstand der
erkenntnis
(1892; 3:e uppl. 1915), Die grenzen
der naturwissenschaftlichen begriffsbildung

(1896-1902; 2:a uppl. 1912), Kulturwissenschaft
und naturwissenschaft
(1899; 3:e uppl. 1914),
Psychophysische kausalität und psychophysischer
parallelismus
(1900), Geschichtsphilosophie (1905;
2:a uppl. 1907), m. m.

S-e.

Rickholtz, kommun och gods på Estlands västra
kust, hörande till Nuckö socken, den enda trakt på
fastlandet inom Östersjöprovinserna, där svenska
språket bibehållit sig fullt lifskraftigt intill våra
dagar. Omkr. 1,000 inv., af hvilka de allra fleste äro
svenskar och en stor del numera, sedan den nuvarande
egaren af Rickholtzgodset, baron Gustaf Taube,
tillåtit friköpning af bondgårdarna, själfegande
bönder. Språket är en variant af Nuckömålet. Jfr
Estsvenskar och Nuckö.

G. D-ll.

Rickmansworth [ri’kmönswöth], stadsliknande samhälle
(urban district) i engelska grefsk. Hertford, vid
föreningen af floderna Chess och Colne och vid Grand
Junction-kanalen. 6,288 inv. (1911). Stort bryggeri.

J. F. N.

Rickson, Levi, författare, f. 3 aug. 1868 i Almunge,
Örebro län, aflade mogenhetsexamen 1888 i Örebro, är
medarbetare i "Nerikes allehanda" sedan 1890. Under
märket Jeremias i Tröstlösa har R. offentliggjort många
lyriska dikter, till största delen i nämnda tidning,
utmärkta af rik och mångsidig känsla, lätt, sångbar
formgifning och äkta humor. Ett stort antal dikter är
författadt på närkiskt folkmål. Jeremias bok (1899)
innehåller ett urval af hans visor och sånger.

R-n B.

Rico [ri’kå], Martin, spansk målare, f. 1850 i
Madrid, studerade i Madrid och i Paris, där han
påverkades af Daubigny och Meissonier. Hans konst
är nära besläktad med Fortunys, hans målningar
utmärkas för elegans och svindlande virtuositet,
spelande lif, kraftfull ljusverkan. Hans område är
italienska motiv, torgscener med vimmel af människor
och rikedom af färger, kyrkinteriörer, trädgårdar,
stämningar från Venezia, Tivoli, Rom, Rivieran och
äfven från Paris. Han är också en spirituell och
raffinerad tecknare.

G-g N.

Ricochet [-kåJe], fr. Se Rikoschettering.

illustration placeholder


Ricord [rikår], Philippe, fransk läkare,
f. 1800 i Baltimore, d. 1889 i Paris, var 1831-60
öfverkirurg vid Hôpital du Midi, där han höll
klinik öfver veneriska sjukdomar. Som president för
sjukhusen inlade han förtjänster under belägringen af
Paris 1870-71. R:s studier öfver de veneriska
sjukdomarna ega ett synnerligen stort värde. Hans
förnämsta arbeten på detta område äro Monographie
du chancre
(1837), Traité des maladies vénériennes
(1838 ff.; 2:a uppl. 1863), Lettres sur la syphilis
(1851; 3:e uppl. 1863) och Leçons sur le chancre
(utg. af Fournier 1857; 2:a uppl. 1860).

Ricordi [-kå’r-], Giovanni, italiensk
musikförläggare, upphofsman till sitt hemlands
största musikförlag, "Stabilmento Ricordi" i Milano,
f. där 1785, d. där 1853, började som fattig kopist
och gjorde först lycka (1808) genom förvärfvande af
ett operapartitur, hvars kopior han sålde till högt
pris. Firman fortsattes af sonen Tito R. (f. 1811,
d. 1888) och sonsonen Giulio R. (f. 1840, d. 1912,
tonsättare af pianomusik och komiska operor under
pseudonymen J. Burgmein) och innehar eganderätt
för alla länder till samtliga kompositioner af
Rossini, Bellini, Donizetti, Verdi, Ponchielli,
Boito, Puccini m. fl. samt för Italien ensamt till
Meyerbeers, Gounods, R. Wagners o. a:s verk. Förlaget
har filialer i Rom, Neapel, Palermo, Paris, London,
Leipzig och Buenos Aires.

Ricotti [rikå’tti], Ercole, italiensk historiker,
f. 12 okt. 1816 i Voghera, d. 24 febr. 1883,
var 1846-80 professor i historia i Turin (dock
med afbrott för 10 år från 1848, då han var
ingenjörofficer i Sardiniens armé). R. var sedan
1848 led. af sardiniska deputeradekammaren och sedan
1862 af konungariket Italiens senat. 1878 blef han
president i Vetenskapsakademien i Turin. Af R:s
skrifter märkas Storia delle compagnie di ventura
in Italia
(4 bd, 1844-45; ny uppl. i 2 bd 1893),
Storia della monarchia piemontese (6 bd, 1861-69)
och memoarverket Ricordi di mia vita (postumt utgifvet
1886). Jfr biografi af Ferrero (1888).

Ricotti-Magnani [rikå’tti-manjani], Cesare Francesco,
italiensk militär, f. 1822, blef 1859 öfverstelöjtnant
i generalstaben, 1864 generallöjtnant och förde 1865
en division, som vid Brescello

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:41 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free