- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
255-256

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rieger, Georg Konrad - Rieger, Frantisek Ladislav - Riegl, Alois - Riego. 1. Amalia R. - Riego. 2. John Isak R. - Riego y Nuñez, Rafael del

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skolas predikanter, och man har icke utan skäl om
honom yttrat, att han efter Luther varit en af
den evangeliska kyrkans största predikanter. Hans
friska och kärnfulla kristendomsförkunnelse
utmärker sig genom ganska sinnrik och äkta
praktisk skriftutläggning samt djup insikt uti
och träffande teckning af den inre kristliga
lifsprocessens företeelser. Dispositionen i hans
predikningar är klar och bestämd. Bland R:s många
af trycket utgifna och delvis på svenska språket
öfversatta uppbyggelseskrifter må nämnas hans
större Herzenspostille och hans mindre Herz- und
handpostille
.

H. W. T.*

Rieger [rig-], Frantisek Ladislav, friherre,
tjechisk politiker, f. 10 dec. 1818 nära Jicin, d. 3
mars 1903 i Prag, blef 1846 juris doktor i Prag, tog
ifrigt del i 1848 års revolution och de panslavistiska
rörelserna i Prag samt var på Kremsier-riksdagen
1848-49 slavernas förnämste talare, då det gällde att
häfda en mera själfständig ställning för dem inom
österrikiska monarkien, men han var på samma gång en
af de ifrigaste förfäktarna af den konstitutionella
friheten. Efter riksdagens sprängning begaf R. sig på
resor (till Frankrike och England), gifte sig 1853
med en dotter till historikern-politikern Palacký
och egnade sig efter hemkomsten till Böhmen mest
åt kommunala och litterära värf. Han skref populära
dikter och började 1859 utge den stora encyklopedien
"Naucný slovník", som 1874 förelåg färdig i 11
bd. 1861 fick R. plats i det då nybildade riksrådet
(riksdagen) i Wien. Där bekämpade han i federalistisk
riktning Schmerlings centraliseringspolitik, men
han lämnade redan 1863 såsom "abstinenspolitiker"
(jfr Böhmen, sp. 882) riksrådet och höll sig i 16 år
borta från representationen. 1879 inträdde han åter
i österrikiska riksrådet och blef då ett stöd för
regeringen. Han blef nu den gammaltjechiska gruppens
ledare och visade som sådan mycken eftergifvenhet
för klerikala och feodala önskemål, hvarigenom
han utsattes för allt häftigare angrepp från den
i antal och inflytande snabbt tillväxande radikala
ungtjechiska partigruppens sida. Vid landtdagsvalen
1889 miste han sin plats i landtdagen, och 1891 föll
han igenom äfven vid riksrådsvalen. I stället blef
han 1896 lifstidsmedlem af österrikiska herrehuset
och upphöjdes kort därefter i ärftligt friherrligt
stånd. Hans politiska inflytande var emellertid i
stort sedt till ända. För tjechisk kulturs främjande
var R. lifvet igenom energiskt verksam. 1880 stiftade
han den, stora nationella folkskoleföreningen i
Böhmen, Ústredni Matice skoleska, och blef dess
förste president. Han hade äfven väsentlig andel
i upprättandet af en tjechisk nationalteater och
ett landsmuseum.

(V. S-g.)

Riegl [rigl], Alois, österrikisk konstforskare,
f. 1858 i Linz, d. 1905, studerade i Wien, blef
1886 anställd vid museet för konst och industri och
1897 professor vid universitetet därstädes. Som
konsthistorisk författare utmärkte han sig genom
sin vetenskapliga klarhet och konsekvens. Han var
en af de förste, som klargjorde sammanhanget mellan
österländsk och antik konst samt antikens öfvergång
i medeltidens västeuropeiska konst. Bland hans mest
betydande arbeten äro Altorientalische teppiche
(1891), Stilfragen, grundlegungen zu einer geschichte
der ornamentik
(1893), Koptische
kunst
(s. å.) och Die spätrömische kunstindustrie
(1901). R:s föreläsningar, Die entstehung
der barock-kunst in Rom
, utgåfvos 1908.

G-g N.

Riego. 1. Amalia R., operasångerska (på fädernet
af spansk härkomst), f. 26 mars 1850 i Karlskrona,
elev af I. A. Berg och Jenny Lind, uppträdde på
k. Operan i Stockholm 1872-76, egnade sig sedan
mest åt sångundervisning och innehar sedan 1890
ett sånginstitut i New York. Bland hennes roller må
nämnas Alice i "Robert", Valentine i "Hugenotterna",
Donna Anna i "Don Juan" och Den bergtagna. - 2. John
Isak R.
, den föregåendes broder, skådespelare,
f. 30 april 1852 i Moss, Norge, d. 18 okt. 1912 i
Stockholm, hade 1872-85 anställningar vid Södra
teatern och Fröbergs, Elfforss’, Aug. Lindbergs
och Ranfts kringresande teatertrupper, verkade med
framgång vid Svenska teatern i Helsingfors 1885-98
och tillhörde sedan Svenska teatern (Ranfts sällskap)
i Stockholm med undantag af åren 1908-11, då han var
anställd vid Dramatiska teatern. R. var en framstående
komisk karaktärsskådespelare, hvars af torr humor
och stor människokännedom burna framställningar egde
äkthetens prägel; i synnerhet gamla tvära original ur
bonde- och borgarklassen utgjorde hans styrka. Till
hans bästa roller hörde Daniel Hejre i "De ungas
förbund", Bonden i "Stor-Klas och Lill-Klas", Per
Olsson
i "Per Olsson och hans käring", Etatsrådet i
"En skandal", gamle Rott i "För hem eller tro" samt
Anselm Rothschild i "De fem frankfurtarna".

1 A. L.*

illustration placeholder


Riego y Nuñez [riegå i no’njeth], Rafael del,
spansk krigare, f. 1785 i Asturien, d. 7 nov. 1823,
deltog i sina landsmäns frihetskrig emot Napoleon
och var 1819 öfverstelöjtnant vid ett af de i
Cádiz då samlade regementena. Svärmande för franska
revolutionens idéer, drömde han om konstitutionell
frihet för sitt eget land och särskildt om
återställande af 1812 års författning. Just som hans
kår skulle inskeppas till Syd-Amerika, höjde han 1
jan. 1820 upprorsfanan i den lilla byn Las Cabezas
de San Juan med lösen "Lefve konstitutionen!" Han
vann på sin sida sin förman Quiroga och några
andra regementen, och under tonerna af "Riegos
hymn" (antagligen författad af hans stabschef San
Miguel, musiken af Huerta) tågade truppen ut att
befria Spanien från Ferdinand VII:s despotism. Men
garnisonen i Cádiz förblef trogen, och upproret
kväfdes där. Revolutionära rörelser i norra Spanien
skrämde emellertid kort därefter Ferdinand VII
till att plötsligt ge sitt erkännande åt 1812 års
konstitution. Nu blef R. dagens hjälte. Han utnämndes
till generalkapten öfver Aragonien, men återkallades
i sept. 1821 på Frankrikes begäran såsom misstänkt
för att gynna upproriska planer i Frankrike. 1822
invaldes han i cortes, hvars president han blef. Då
fransmännen sommaren 1823

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free